Helt plotsligt har jag alltid varit har

Det gor faktiskt inget att jag luktar svett och ar fyrtiotimmar pa vag trott nar han star dar i shorts och cowboyboots och det blir svart en stund for att jag blir sa kar. Min vaska vager 27 kilo och han snedleende undrar om jag flyttat dit nu nar han nastan inte far in vaskan i bagageluckan. Pussas, duscha, rena klader, aka bil, dricka varldens storsta jetlag latte och smaslumra pa en strand. Samre kan man ha det tanker jag. Pa natten ligger jag jetlagvaken och tittar pa hans rygg och fingertoppscirklar pa den. Till slut maste jag ha somnat for jag vaknar och klockan ar sex och han gor kaffe och sen tar han sin regissorsparm som jag skrattar at och gar. Och jag sitter liksom ensam kvar och undrar vad jag ska gora nu. Se Auckland kanske? Kanner mig sa dar nyborjare som jag bade alskar och hatar, alskhatar hatalskar. Hur beter man sig pa bussen? Jamna pengar? Vart ska jag ga av? Vill helst inte kolla pa kartan som j stoppat ner i vaskan. Telefonkort? Adapter? Universitetsbiblioteket? Mataffar nanstans? Langta efter att han ska komma hem igen.

Allt blir sa fort rutin. Pa fjarde dagen landar sommarregnet varmare pa huden an luften och luktar som svensk sommar och pa fjarde dagens morgon hittar jag en mycket mycket stor insekt i min handduk. Inne pa universitetsbibliotekets attonde vaning med havsutsikt ligger sju bocker som jag laser samtidigt och vantar pa mig. Och jag vantar pa att klockan ska bli sex sa att han ska komma och hamta mig och ta mig bort fran universitetsbiblioteket med havsutsikt. Och langtar tills vi ska ta bilen till nagonstans langt bort.