Man far ju andra sig eller hur? Ni vet vad jag sa harom manaden Det gallde inte langre, eller inte nar det val gallde. Varldens varsta illamaende slutar aldrig. Jag har aldrig matt illa pa det har sattet. Sa nagongang i natt bestamde jag mig for att jag sakert var med barn. Och fick panik.
Illamaende gick jag och handlade ett test. Som av nagon anledning, typ att jag var superkissenodig och kissade som en galning pa stickan och efterat laste att det skulle vara exakt fem sekunder inte mer inte mindre, sa fungerade inte testet alls. Det blev inte en eller tva linjer, det blev noll. Handlade ett nytt test. Vid det har laget pendlar J mellan att halvsnyfta att det verkligen inte passar med barn nu och att forsoka se glad ut och saga uppmuntrande grejer om att vi ju har nio manader pa oss att fixa till vara liv. Om alltsa. Men det andra testet var postitivtnegativt. Mitt illamaende har fortfarande bara nagon utmattnings/dalig kost forklaring.
Lattnaden var sa jakla stor. Men jakligt illa mar jag.
2 kommentarer:
Åh, åh! Gör ett test till för att vara säker. När jag var gravve spydde jag utanför en fiskaffär och fattade vad som var på g. Inte säkert att det är så med dig, men ett till kanske, för att vara säker?
Kram!
Lär dig av mina misstag. Skydda dig. Om du inte lär dig av mina så lär dig av Jennys. Skydda dig. Och gör du inte det (för vem fasiken lär sig av andras misstag) så vet jag hur som helst hur det känns. Så kram!
Skicka en kommentar