söndag 26 september 2010

Here we go again

Ibland när vi tre är ute och gör något, då, då kan jag kika på andra familjer och tänka att det är synd om dom för att de inte ser lika lyckliga ut som oss. De ser mer uppgivna ut. Likgiltiga. I går var vi de fulaste och olyckligaste av alla. Mina nervtrådar liksom pulserade och allting snurrade. J var mysbyxor och tufshår. Trollet gallskrek. Allt detta på restaurang, för nåt måste du äta.

Båda känner sig som pappersmänniskor som den andra bara kan trycka ett finger rätt igenom. Så lätt går vi sönder just nu.

Hur fan kunde du bara med att gå ut och festa i fredagskväll efter att ha lämnat mig själv dyngsjuk med Trollet hela veckan?

Måste du klaga på allt hela hela hela tiden?


Du har i alla fall inte behövt ha Trollet hängande i din bröstvårta oavbrutet tre nätter på raken. Vet du att min fucking jävla bröstvårta blöder just nu

Du lyssnar aldrig på mig!


Jag säger samma sak om och om igen men inget, absolut inget, förändras.


Sömnbrist gör ingen vacker. Och alla känner sig orättvist behandlade.

4 kommentarer:

Underlandet sa...

Vad jobbigt! Men när det är sådär jobbigt, då kan det i alla fall bara bli bättre.

Jenny sa...

Vet du? Ikväll hade vi bloggfest och jag sa att du var min favvomorsa. Du är som jag kommer att bli.

Haren sa...

Underlandet: Nu är det upp.

Jenny: Det var väldigt fint sagt! Och som jag önskar att jag kunnat vara där. Tänk att få vara en bloggdrottning för en kväll. Jag hade haft på mig lite för fin klänning, serpentinpromenerat efter två glas vin och kanske fått priset som suraste bloggmorsan.

Josefine sa...

Åh herre gud. Igenkänningen på det där. Vi är världens sämsta par när vi är trötta. Och vi är ännu sämre än världens sämsta par när vi är trötta OCH hungriga. Vi kan vara så otroligt dumma i huvudena då. Turligt nog är ingen av oss långsint så det löser sig oftast snabbt. Men de där stunderna när jag sitter och känner "jag vill vräka undan bordet och dra härifrån och aldrig komma tillbaka" är hyfsat kväljande. Men så sover man. Äter lite mat. Och så är allt fint och bra igen. Kan tillägga att vi är ganska dramatiska båda två..