Anydaynow skrev om första kärleken och hur det blir fel och taget ändå inte släpps. Himlans fint. Och det fingrade på känslor som jag glömt bort. Kunde varit mig och mr X, texten handlat om. På pricken! Förutom att jag var nitton när jag träffade honom och borde ha vetat bättre och verkligen tagit mig vidare innan jag var tjugefem!
Han förekom ju lite bakgrunden i början av den här bloggen. Vi utbytte några artiga mail för ett tag sen. Han har fått någon form av diagnos och är sjukskriven men vill starta upp ett ekologiskt jordbruk och blivit hundägare.
När jag träffade J, så slängde jag bara hela mr X-historien i baksätet och tänkte att nu, nu får det vara bra. Jag trillar inte dit på honom igen. När jag tänker på det nu blir allt stor klump inuti, för honom men också för mig. Vad tyckte jag var okej, vad stod jag ut med och vad ansåg jag egentligen att jag förtjänade att stå ut med?
1 kommentar:
visst är det märkligt? men ändå skönt att man med tiden lyckats få perspektiv på saker & ting, och förhoppnings aldrig skulle stå ut om man hamnade i samma situation igen.
Skicka en kommentar