Den finaste stunden i mitt liv, eller näst finaste då, minuten efter Trollet föddes var nog den allra finaste

Att gifta sig. Det var verkligen så himla stort och fint. Det som jag inte hade tänkt på så mycket innan faktiskt, själva vigseln. Det var verkligen dagens höjdpunkt. Hur hjärtat nästan exploderade när jag såg min blivande man som såg fasligt nervös ut. Att jag tyvärr snorar jättemycket när jag gråter. Känslan av att vi var de enda två människorna som var där, förutom när Trollet gömde sig under min kjol i några sekunder.

Att jag tidigare har tänkt att int gör det någon skillnad om vi är gifta eller inte. Och det kanske det inte gör. Men vilket fint sätt att fira att vi tycker så gränslöst mycket om varandra nästan jämt. All kärlek från vänner och familj var ju också så rörande att jag nästan smällde av.