fredag 22 februari 2013
Visst får en bestämma över sina föräldrar?
När vi kommer till Sverige om lite drygt två månader ska vi åka på tvättäkta solsemester till södra Europa. Med oss kommer min mamma och min pappa. Det är väl inget konstigt, förutom att de har varit skilda i 31 1/2 år. Och det är ju jättebra att mina föräldrar inte alls hatar varandra. Problemet är nästan motsatt. Min största rädsla i livet(nåväl förutom att något ska hända med min familj) är att mina föräldrar ska bli ett par igen. Mina föräldrar får på varsitt håll Elisabeth Taylors kärleksliv att framstå som rätt harmoniskt. Så egentligen kanske de skulle vara ett jättebra par; lika barn leka bäst och allt det där. Jag är ungefär 99% säker på att de hade någon form av romans när jag var runt femton sexton. Och jag hade panik då. Nu har jag fått för mig att något liknande är i görningen. De ringer varandra hela tiden och nu detta med semestern som de själva kokat ihop att de båda ska följa med på. Jag överreagerar antagligen. Men jag har panik. Min magkänsla är rätt bra om en säger när det gäller sådana här grejer. Så ja, panik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Haha.. oj... Ja men det låter ju som en spännande semester!
Haha. Det låter kanske roligare än vad det är.
Vi längtar hem! Är lyckligare, tror jag, i Wellington med omnejd. Sverige i all ära, men lite kallt...men vi längtar nog bara hem. Eventuellt är vi helt rastlösa och vill ha äventyr. Vet inte så vi måste ta reda på det. (Evigt tacksamma att vi har den möjligheten, för Sverige är ju trygghet för barnfamiljen ett tag till. Dock ej i pensionsålder. Fick ett oranger kuvert, hemskt tråkigt för har ju bara arbetat ca ett år här och hamnar på typ 6000kr om jag pensioneras vid 70. Sånt är ju värt att tänka på om en som dig bott utomlands!). Yes! Flat whites och eggs benedict.var dricks bästa kaffet. Och lek nere vid hamnen. Oh The memories.
Men spännande ändå! Hoppas det inte blir knas på semestern, bara.
Skicka en kommentar