Rent intellektuellt inser jag ju att det går bra att växa upp utan syskon. Att det kanske till och med kan finnas en del fördelar.
Det är lite konstigt med att uppleva ofrivillig barnlöshet och att samtidigt redan vara förälder. Vilja ge henne syskon men samtidigt desperat inte vilja spendera hela hennes barndom med att deppa över detta samt rent ekonomiskt spendera alla pengar på dyra behandlingar som kunde varit resor, upplevelser, en universitetsutbildning osv med och för henne.
4 kommentarer:
Så himla orättvist det är ändå. Hoppas att ni hittar en lösning som blir rätt för alla i familjen.
Kram!
Jag tänker ganska ofta på er, faktiskt. Tänker att livet är orättvist och att jag också hoppas att ni hittar en lösning som passar er. Kram!
Gulle ni som tänker på oss. Ärligt talat har jag förlikat mig med det som hänt och den där stickande känslan av orättvisa har lämnat mig. Det finns INGET jag kan göra åt det nu. Sen att hitta den rätta lösningen för vår familj, det kan nog ta ett litet tag. Vi har inte helt lika syn på adoption/fosterhem osv. Kram!
<3 skönt att höra att du förlikat dig med vad som hänt. Det är ju verkligen inte alla som kan det. Har en person i vår närhet som sen mer än tio år tillbaka lever med konsekvensen av ... ja misstag av sjukvård eller eventuellt att något bara var fel från början i kroppen. Han har inte kommit över det och det är direkt tragiskt att se hur han har låtit det (han har ett superbra liv nu och har haft länge) ta över ALLT och inte kan se allt det andra han har.
Jag hoppas också att ni hittar er egen perfekta lösning! Rätt vad det är dyker den upp eller rotar sig.
Skicka en kommentar