Lilla My

Igår på väg till jobbet stötte jag på en tjej jag jobbade med i Edinburgh. Jag var hennes chef, anställde henne mest för att ha nån att prata svenska med, hon var ung och glad och en jävel på att laga pastarätter. Tror att jag var en ganska hemsk chef. Inte verkade hon så glad att se mig i alla fall. Men hey guess att det var ett antal år sedan och att vi aldrig umgicks privat, så det kanske inte var så mycket att bli glad över. Och som sagt jag var nog en ganska hemsk chef, höga krav på att folk skulle göra allt snabbt och rätt efter ett försök. Mr X jobbade några veckor när vi behövde extrapersonal och han pengar. Han tyckte att jag var den hemskaste chefen någonsin Kanske var jag dock lite extra horrible mot honom. Han var faktiskt en slarvig sölkorv. Om jag blir chef för något någon gång i framtiden ska jag vara en bra chef. Som ska vara konstruktiv i mitt beteende mot dom jag chefar över. Och ge beröm. För lite beröm kan värma så mycket. Igår fick jag fint varm härligt beröm att jag var så bra på mitt jobb. Inte av äckel-stördo-horköparchefen vilket ändå inte hade gjort mig något glad. Utan av en av dom som jag faktiskt jobbar mot. Vilken apa som helst kan göra mitt jobb det vet jag. Men ändå det värmde.