Jag är skitglad. Idag på kvällen när jag kom hem efter en mycket trevlig indisk måltid med A och sedan en fika med några andra vänner. Då var jag så där glad som jag blir när jag tänker på att mina vänner är bäst. Och att jag inte alls är ensammast i Stockholm som det känns ibland när jag försöker räkna mina vänner här. Och det går outsägligt fort. Att räkna dom som är riktiga riktiga vänner och inte bara fikadrinkshoppingmeningslöshetsvänner. Och det är inte alls så där lätt att få vänner som det var när jag var liten och alltid hade 711 vänner.
På det humöret var jag. När jag får frågan av en mycket god vän om jag vill vara han och hans flickväns bröllopsvittne i Indien i sommar. Jag ska ha sari och gråta alldeles för mycket och vara den svenska kryddan vid hans sida i indisk galenskap och det ska bli ljuvligt. Och som jag känner mig hedrad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar