Lämnade mammas zoo i skogen för ett intensivt dygn i Industristaden. Varje gång jag kommer dit förvånas jag över att jag faktiskt bott där i 19 år. Allt precis allt är sig likt. Men det finns ett nytt fik. Så jag kanske inte ska säga att det aldrig händer något där. Jag träffar mostrar, kramar småkusiner, går en promenad med hundar och barnvagnar, kollar på någons nya radhus, dricker kaffe och äter hembakta kakor. Vännerna har ordnat tjejmiddag till min ära. Vi dricker vin. Det pratas hus, förlossningar, graviditeter, barnens framsteg, visas kort på barnen, jobb, påskmiddagsstress, heminredning och bara massa vuxna grejer. Leendet blir lite stelt. Jag dricker mycket vin fort för att stå ut. Dom andra blir också fulla. Då ramlar deras vuxna kostymer i backen. Vi skrattar, tjuvröker och allt känns bra. Dom är mina vänner och jag är deras. För vi har en historia. Sen går jag och hon som hade alla vuxen poäng men lämnade allt det och hon som precis kommit hem från en tvåmånaders spritorgie i Brasilien på Industristadens uteställe. Dom andra måste hem. Men det gör inget. Vi tre som är gruppens förtappade vi kan festa för allihop inga problem. Öl och gamla klasskompisar och skratt och konstiga ragg och bjudöl ja tack. Vi går på efterfest och jag har ett vagt minne av att jag dansar iklädd endast bh och strumpbyxor.
Ett dygn räckte. Gott och väl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar