Den har sommaren har varit som ingen annan. Darfor maste jag behalla den mest for mig sjalv. Jag som jamt bar hjartat vidoppet pa skjortarmen maste lara mig att lata vissa saker vara mina, bara mina. Den har sommaren maste fa vara lite hemlig och nara hjartat. Sparas till i november nar de enda mantran min hjarna bjuder ar trakigt gratt, trakigt gratt, varfor bor jag har, varfor bor jag har.
I natt gar planet hem. Ja faktiskt hem. Jag ar glad att aka och jag ar ledsen att aka. Men nat bra har hant. Jag kanner att jag har ett liv jag tycker om att aka hem till och att jag kanske antligen har kommit dit dar jag inte langre tror att lyckan bor pa annan plats. Lite grann har den borjat rota sig lite i mig med.
"Att lyckan inte bor på annan plats". Åh vad jag har jagat efter modet att tro att det är sant. Eller så har jag flytt från insikten om att det är sant.
SvaraRaderaVälkommen Hem!
Erik: Kanske ar det sa, kanske. Jag forsoker tro att jag ar skyldig mig sjalv att atminstone forsoka tro. I bra stunder kanns det sa. Sen lite senare da undrar jag varfor jag ljuger for mig sjalv. Men det kanske ar en bra borjan att det ar sant atminstone ibland.
SvaraRaderaJag trodde det var sant ett tag. Sedan förstod jag att det inte var så, vilket bara har ökat min övertygelse om att den sanna jag inte vill stanna. Hoppas att du snart kan byta ut "kanske" mot "jag vet".
SvaraRadera