Känslan drar i mig. Den energilösa Rastlösheten. Kan inte koncentrera mig. Vill inte koncentrera mig. Vill bara endast ovillkorligen spendera all min tid med att tänka på J, prata med J, umgås med J. Ja och framtidsångesten då. Länder och färger och mat snurrar i huvudet på mig. Beslut nej snälla jag undanbeder mig några sådana för resten av året.
Jag måste gå jättesnabbt för att hinna före mig själv. Skurar köket i fyra timmar, det hjälper lite. En stor ginflaska flinar lite mot mig. Töm mig det känns bättre då. Halvspringer genom skogen, går för snabbt för att njuta av vackra färger, måste hinna före mig själv. Råkar se löv som blåser runt runt i en cirkel. Precis som livet tänker jag, det går bara runtruntrunt i en jäkla cirkel, precis som alla mina klyschor. Sen måste jag springa resten av vägen hem för att lägga allt detta patetiska och kvävande långt där bakom. Det fungerar sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar