48 h försvinner så lätt. Även om de stoppas spyproppfulla med innehåll. Pappa, bror och kusin var söta och inget att vara nervös för. Kärlekshjärtat klappar extra eftersom dom ser så mycket ut som J eller om det är tvärtom. Hur kan jag inte kapitulera inför det.
Sen är det dags att åka igen och jag blir hjärtetung som vanligt. Paniken när tunnelbanan till flygplatsen rullar in. Bara en puss till eller fem! I sista sekunden fumlar han med något i närheten av min jackficka. Jag ser honom stå kvar och han pekar på min jackficka och mimar surprise! Åh besvikelse, inte hittar jag något i mina fickor. Bara gamla tunnelbanebiljetter och 40 cent.
Nu vägrar han att avslöja vad det var som han nästan la i min ficka utan säger bara att han ska lägga det i min ficka nästa gång vi ses. Nyfikenheten sprutar såklart genom öronen på mig. Gissning nummer ett är ju kanske ett litet brev med sweetness utsmetat. Men med J kan jag aldrig veta. Det kan egentligen minst lika gärna varit en pocketsized tysk trädgårdstomte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar