Jag skurar golvet hemma. Moppen luktar illa. Gammal och lite möglig. Exakt så luktade moppen på mitt jobb mitt första år i Skottland. Så lite krävs det för att jag ska vara där igen, i mitt lilla solgula hål i väggen. Jag böjer mig över kyldisken och luktar på vår pesto, gör en smörgås med bönpate och sunblushed tomatoes. K och Bästisen är där och jag hör Pulp och Cardigans och Kristofer Åström. Sen drar jag handen över den älskade kaffemaskinen och gör en latte, till det äter jag en liten bit av världens godaste mandelcroissanter, en bit pain au chocolat och en pytteliten bit av världens chokladigaste brownie. Sen går vi och dricker öl och gin och tonics hela kvällen.
Tills vi bakfulla kommer till jobbet nästa dag, om vi inte kommer raka vägen från efterfesten. Om det är innan mr X flyttade dit för min skull, så kanske jag ligger med kokainmannen. Ja om det var innan Bästisen sa åt mig att jag måste dumpa kokainmannen eftersom han var en knarkare och inte bara en partykille. Eftersom han mest var ett ligg så gjorde jag som Bästisen sa. Eller ja jag slutade bara ringa och slutade svara när han ringde. Några månader senare gick kylen i det lilla solgula hålet i väggen sönder. Kokainmannen jobbade som kylreparatör. Av alla kylreparatörer råkade såklart kokainmannen bli den som skickades till oss. Jag hanterade det hela med grace, not, och sa hej och gick och gömde mig på toaletten tills K en halvtimme senare kom och sa att jag kunde komma ut.
Men hur som helst. Om det är varmt ute är jag i parken. Hela dagarna, alltså om jag är ledig. Varje söndag är jag det. Vi tar med oss tre olika dagstidningar, öl, vin, en fotboll, kakor, picknick mat och är jag bara hela dagen. M springer runt och står på händer och sånt, Bästisen sover, mr X kittlar mig.
Vi är på klubb och vi är minst tio vänner och vi tror på riktigt att inga vänner har varit som vi och vi dansar och jag dricker eller kanske snarare häver i mig vodkadrink efter vodkadring. Dom kostar bara £1, jag är i ett himmelrike. Mina vänner dricker bara vatten. Deras ögon är svarta knapphål och dom dansardansardansar. Sen är det en lång helg där ingen sover förutom jag. På söndagen vrider vi oss alla i ångest. Vi går på bio. Jag älskar att äta glass på bio. Och vi har fem olika biografer precis lika nära. En av dom är min favorit i hela världen. Där har dom festival en gång om året, jag somnar på varje film som börjar efter 22 och mr X hatar mig på riktigt.
Häromdagen såg jag ett foto från en middag från slutet på det här året. Jag var helt jättetjock och såg konstig ut och nästan olycklig. Och jag undrar om allt var en illusion. Det kan ha varit det bästa året i mitt liv. Eller så var det ganska för jäkligt. Minnet är bedrägligt och gör ibland konstiga urval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar