Ibland vaknar jag med panik. Over att han ar hela mitt liv har. Att jag behover honom sa mycket blir sa skrammande. Ar det sa det kanns att verkligen alska nagon, att allt star och faller med den manniskan. Eller ar det bara sa det kanns for att jag hamnat pa andra sidan jorden utan allt det som jag hade pusslat ihop till mitt liv?

Sa projekt skapa ett eget liv har maste borja. For det maste finnas nagot som ar mitt, nagot mer an det dar jobbet som jag hatar. Jag har anmalt mig till en spanskakurs! Och tva dagar pa raken har jag varit och fikat med fina manniskor som ar nya i mitt liv har. Och sa kanns allt lite lattare igen.