J har jobbat tre veckor som frilans pa ett produktionsbolag. I dag blev han inkallad pa ett mote och erbjuden ett fast jobb som chef pa den avdelningen han frilansat. Skitbra tyckte jag, chef och grejer. Antligen lite dollars var vag da J fortfarande inte fatt nagon lon och vi levt pa ruinens brant(ok grov overdrift men jaklar var knapert vi haft det sa himla lange nu och vad jag langtat efter att han ska fa ett fast jobb sa att jag kan jobba lite lite mindre och att vi antligen ska kunna dela lika pa rakningar).
Sa vi kopte segerchoklad och log. Tills vi raknade ut vad Js nya lon egentligen var i timlon. Minimilon!
Herreminje vad ar det for varld dar man maste salja sin sjal och jobba skiten ur sig for usel lon for att battra pa sitt CV. Det ar ju sa i alla branscher dar folk garna vill jobba att det alltid ska tryckas in lite gratis jobb och jobba for smapengar bara for att "det ar ett sa himla eftertraktat och roligt jobb". Bara for att ett jobb ar roligt innebar det inte att man inte ska betalas det man ar vard. Inte nar jobbet kraver utbildning och erfarenhet. Detsamma galler i Sverige och ganska manga tidningar som absolut inte betalar efter nedlagd tid och anstrangning. Na men guuuud sa glad jag ska vara att jag far publiceras i deras fiiiina tidning som har sa gott anseende. For det ar ju sa manga som vill. Faen, jag ska aldrig mer gora ett jobb som inte betalar nagorlunda skaligt bara for att det ar kul. Kul doesnt pay the bills. Tallriksbarandet gor det istallet.
Sa summasumarum sa tjanade J mycket mer utan nagot ansvar och kommer nu att tjana mycket mindre an de tio personer han kommer att ha personalansvar over.
Och jag fattar ju att man far mer nar man hoppar in som frilans. Hur mycket ar tryggheten av en fast anstallning egentligen vard? Pa manga satt ar det ju vart valdigt mycket att veta att det finns ett jobb att ga till vecka efter vecka.
Ahajaja, allt jag vill ha ar ett roligt jobb. Men jag kanske borde halla fast i mitt servitrisjobb for glatta livet da jag faktiskt tjanar ratt mycket pengar varje manad med dricks. I allafall i jamforelse med Js nya chefsjobb.
men vad jobbigt. jag har funderat över det där många gånger också, lönen vs arbetsinsatsen. fint heter det ju att lönen inte ska spela ngn roll, att man ska vara tacksam för det fina jobbet. men någonstans så inser man (jag) ju att det funkar inte så. jag skulle inte orka ha det så hela tiden.
SvaraRadera