Idag ar ingen vanlig dag, for idag ar det varldens basta pappas 50-arsdag.
Och har sitter jag och langtar efter honom. Och han sitter dar och langtar efter mig(eller ja just nu har han nog precis gatt och lagt sig, for svensk tid fyller han inte ar riktigt an). Vi ar ju pusselbitar av varandra och allt jag fatt av honom. Munnen och nasan och lite av ogonen. Haret ar han med. Och laren(eller ja hans slakt). Formagan att bli besatt och snoa in pa en och samma sak men sen trottna efter ett tag. Det melankoliska. Drommen om nagot annat. Ordkarleken. Sportkarleken.
Jag och du pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar