Jag kanner mig, ja, lamnad. I ett hav av gula blommor och med hans lillebror med karleksproblemogon boende pa min soffa. Forsoker fylla hal med rodvin och mentholcigaretter pa uteserveringar med alla de som jag borde traffa oftare. Forsoker att inte vanta vid telefonen. Leka att det inte kanns som att var sang inte ar en o dar jag ar helt strandsatt. Leka leka leka att jag inte kanner mig som en pepparkaksgubbe som nagon brutit itu. For herregud inte kan jag, na inte kan jag, kanna mig som en sadan dar halv manniska utan hans blotta narvaro.