Det rader kollektiv bloggsemester i Sverige verkar det som. Och det kan ni val vara varda, att fa ha det somrigt och fint, och battre saker an nasta blogginlagg pa hjarnan. Medan jag surar over vinter.
Well fran det ena till det andra sa slog det ner lite som en bomb igar. Ja det dar med bebisen, alltsa jag har ju rent formellt kant till bebisen i cirkus tva och halv manad, men mitt psyke har inte riktigt hangt med. Jag var ute pa en starkandeforkroppochsjalpromenad nar jag kom pa att det vaxer en bebis inuti och nar den behagar fodas sa ar det det sa att saga. For livet. I panik ringde jag den blivande fadern och grinade och stallde onyanserade fragor som ar vi verkligen redo for detta? tank om vi tycker att det ar skittrakigt att ha barn? tank om barnet tycker att jag ar en jakla psykopatmorsa? tank om vi kommer att vara fattiga de narmsta tjugo aren? tank om somnbrist kommer att gora mig galen? tank om ungen vaxer upp och blir gangmedlem och/eller borjar knarka?
Den blivande barnafadern sa att jag var en psykopat och att vi kanske kunde tala vidare om detta senare. Idag kanner jag fortfarande panik men ar ratt overtygad om att oavsett allt det andra sa kommer jag nog att gilla ungen ratt sa jakla mycket.
hur jävla läskigt som helst är det ju. jag har redan kommit på allt det här och vågar därför inte skaffa barn just nu. haha. inte för att jag vet om jag vill, men du fattar. kram!
SvaraRaderajag bor också i NZ just för tillfället i Chch, men i hjärtat en Wellingtonian, och även jag är gravid nu i vecka 35... tror så här att bli gravid (ens tänka att det resulterar i ett barn är ju sjukt abstrakt) i ett annat land på andra sidan jorden gör det ännu svårare att förstå...för det finns ju så mycket annat vi måste ta reda på inte bara ringa den svenska sjukvården och försäkringskassan....så fokuset hamnar ju ganska lätt på det praktiska...men det kommer bli bra och fint, och bebisen kommer komma och då faller allt på plats. typ.
SvaraRadera