Barnmorskan lyckades inte lugna mig någonting. Hon klämde och klämde på mage och hummade och rynkade pannor. Mummlade lite om väldigt liten bebis och kanske felvänd. Och att jag måste gå och göra ett ultraljud för att kolla läget med bebisen. Jag blev lipig och nervig. Och ställde inte en enda fråga som jag borde ställt.
Men lugnar mig nu med att det såklart inte är något akut för då hade ju människan GJORT något där och då. Nu ska jag gå och göra ultraljud imorgon och så är jag säkert glad igen efter det. För att hålla gråten borta på vägen hem så handlade jag typ sju dyra glossiga magasin. Hoppas att de kan hålla oron borta med. Om jag håller dem hårt mot hjärtetrakten.
ps. vet att jag är en sjåpapa nu men det är som att jag inbillar mig att bara för att allt gått raka spåret hittills så måste något gå fel nu i sista sekunden.
Tycker inte alls att du är sjåpig (stavas det verkligen så, ser konstigt ut), jag hade varit likdan, om inte värre. Det sitter en gravid kvinna på mitt kontor som ringer sin barnmorska om ALLT. För några dagar sedan hade hon ont i hälsenan. Det ringde hon om.
SvaraRaderaJag tycker inte heller du är sjåpig. Det är ok att vara orolig!
SvaraRaderadet ar definitivt ok att vara orolig!!! haller tummarna for att allt gar bra med ultraljudet!!
SvaraRaderaTack fina ni. Känner mig lite mer balanserad idag och inte så orolig. Ska bli skönt att få ultraljudet gjort bara.
SvaraRadera