Varje kväll när jag ska slänga mig lite på det som vi låtsas är en soffa (är egentligen en tältsäng med massa kuddar på, vi har letat soffa sen i april, bara ett år dårå, jag plus J är lika med under av effektivitet) och läsa eller bara slappa. Då, precis då, varendaste kväll börjar våran granne över sitt telefonmarathon som går ut på att han ringer alla han känner och pratar jättehögt och jättepersonligt. Det är lite svårt att slappna av när någon skriker en i örat faktiskt. I tre fyra timmar sisådär. Ett tag var det lite spännande när han hade massa kärleksproblem men nu är det mest skittråkiga grejer som jobb och träning som avhandlas.
Eftersom det här med lyhördheten goes both ways så att säga och att jag av princip är emot att klaga på grannar så... Ja då blir det klagomuren, eh menar bloggen, som får tat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar