Here we go again

Jag har sagt det förr och jag tänker säga det igen, ensamstående morsor (och farsor för all del!) är mina hjältar. Har varit själv med Trollet hela veckan. Och den här mamman, jag alltså, var sådär balanserande nära att bara lägga mig ner och stanna så imorse. Hemskt men helt sant att jag nu kan förstå hur folk kan bli så knäppa att de skadar sina egna barn. Även om impulsen att vilja befinner sig långt i från att faktiskt göra. Men jag blir fasiken helt tokig av att inte få sova. Vi håller nu på med någon slags jäkla sömnträning för att få stopp på det här med att vakna femton tjugo gånger varje natt. Hittills har det bara blivit värre, alltså Trollet skriker sig igenom hela nätterna och sover inte alls men förhoppningsvis orkar vi hålla ut och allt blir mycket bättre i slutändan.

Men jag som sagt, helt tokig. Yr, gråtig, arg. J har tagit med sig Trollet och åkt bort över natten. Han såg ju hur rörd upp jag är. Trollet dör inte av att få ersättning istället för att ammas under ett dygn, ingen diskussion. Så sa han och så åkte de. Jag som har sovit under dagen en gång sen Trollet föddes totaldäckade i sängen. Ikväll tänker jag middag, bio, samtalande. Och sen the big event nio till tio timmar av obruten sömn, för första gången under 2010. Sen kommer jag nog vara en mycket bättre mamma igen. Det måste jag vara!