Jag har en brorsa som exakt två år yngre än mig. Han är väldigt vuxen och liksom pålitlig. Har jobbat på samma jobb sedan dagen efter han tog studenten. Han gillar öl, kött, pojkband, att spela bort pengar på trav, att busringa och att bada. Jag vet att han skulle göra vad som helst för mig. Vi har sjukt kul ihop fast vi är så olika att det är omöjligt att förstå att vi växt upp med exakt likadana förutsättningar. Alla gillar honom, han är en sådan person som är begåvad med att kunna prata och skämta precis med vem som helst. När han var yngre så tyckte jag ibland att han kunde ha för lite förståelse för omständigheter kan ha gjort att människor hamnat i samhällets utkant. Han äger en volvo, ett radhus och en sommarstuga. Jag saknar honom varje dag.
Jag har en annan brorsa med. Men han har varit dö i drygt tio år, så han blev bara femton år för alltid. Han gillade tjejer och mopeder. Det kan jag ju tänka hade varit annorlunda i dag. Jag tänker ganska mycket så, hur han kunde varit i dag. Vad han kunde ha jobbat med. Var han skulle bott. Om vi varit nära med varandra. Samtidigt så håller jag med kramphand kvar alla femton år av minnen jag har. Jag saknar honom varje dag.
Fint. Blev lite ledsen. Gillar det. Kram.
SvaraRadera