När jag ser hur ledsen min mamma är. Skilsmässoledsen alltså. Då är det ju nästan så att jag inte vill gifta mig längre. Nästan så att det där fula alltgåråthelvetetillslutändå-trynet tar över.

Det var bara det. Nu måste jag återgå till mitt berg av lämningar innan alla helger. Jag plus berget är lika med sant liksom.

ps. för mig är det lite gött att få kokettera med allt jobb jag har att ta tag i, för att det är så ovant.