Jag har bestämt mig för att haka på den här grejen som Onekligen kör och Underlandet likaså. Hanna har stått för inspirationen. För mig tror jag att det här kan vara en jättebra grej att göra, för att själv våga se hur vi lever. Jag vet redan helt tveklöst att vi inte lever som vill. Ska försöka(!) undvika ursäkter och bara berätta hur det är.
Innan vi fick Trollet hade vi ett gemensamt konto där vi satte in lika mycket pengar varje vecka till räkningar, hyra och mat. Vi hade också ett gemensamt sparkonto där vi satte in en mindre summa varje vecka, det tog vi av ibland till större gemensamma inköp. Resten av pengarna behöll vi på våra egna konton och gjorde vad vi vill med. Jag fikade väl mest och gick på bio och J köpte säkert massa sladdar och åt onyttiga luncher.
Innan vi fick barn gjorde vi misstaget att inte prata igenom så mycket hur vi skulle lösa hela få barn situationen, utan tänkte att det löser sig. Det kanske inte var så smart. När jag blev med barn tjänade vi ungefär lika mycket, eller snarare lika lite. Här på Nya Zeeland finns det inte på långa vägar samma förutsättningar med betald föräldraledighet osv. som i Sverige. Vi fick cirka 4 000 kronor i månaden i tre månader, sedan inget. Efter det har vi haft ett gemensamt konto där Js lön kommer in, därifrån betalas alla räkningar, all mat, alltalltalltalltallt. Det jag tjänar sparar vi. J tjänar nu ungefär fyra gånger mer än innan jag blev gravid, jag tjänar mindre än hälften mot innan. J jobbar fortfarande mer än heltid och jag jobbar väl heltid med att hänga med Trollet och deltid med att jobba på kvällarna.
En jobbig sak med att inte vara den som drar in massa pengar är att jag alltid känner ångest när jag spenderar vad som ändå känns som Js pengar. Jag undviker därför att handla allt som inte är absolut nödvändigt. J tycker att det är viktigare att jag köper saker jag behöver än att han själv gör det.
J är slösa och jag är spara. Tveklöst. Han har heller ingen direkt koll och tror alltid att vi lätt som en plätt kan spara ihop några miljoner på några år och så eller tycker att det går bra att köpa något lite onödigt och dyrt för de sista pengarna på kontot. Han äter gärna på restaurang för den sista femhundringen fast det kunde räckt till en veckas råvaror. Han betalar räkningarna och jag försöker sköta sparandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar