Släktens rödhåriga skatt

Jag är ju helt labil. Har fortsätt på temat gråta så fort jag blir rörd, Trollet gör något gulligt eller allt känns lite piss. I dag har jag alltså gråtit för att jag såg ett fint brudpar, för att Trollet var så gullig när hon åt pannkakor på restaurang, av nostalgi när jag såg ett skitsnyggt par som var höggravida, i lekparken för att Trollet och en liten kille i hästsvans lekte så fint och kramades massor, sen i lekparken för att jag saknade J och nu senaste när Js pappa skickat de här korten från när de passade henne förra fredagen. Hon är fortfarande klädd i det jag styrde ut henne i till vigseln. Sen lämpades hon hos farfar och farbror så att jag kunde dricka vin, äta och fira brudparet. Det borde ju nästan vara förbjudet att vara deppig med en sådan liten ostbåge till unge.