Fick med mig en massa broschyrer från BVC-besöket. Om hur bäst hantera barn med sådan personlighet som min onge, tydligen hör det ihop att väldigt aktiva och viljestarka barn också är lättskrämda och har svårt att sova och äter som krattor. Intressant ändå.
Sen fick jag en broschyr med råd för hur små matvägrare ska hanteras. I den stod det att man inte ska ge småbarn kaffe eller alkohol. Jasså? Alltså kan det finnas en endast liten person som tror att man ska det.
Usch vad jobbigt. Man far saga att man inte orkar, och far vara trott och vilja lamna bort. Sjalv valde jag bort hamta tidigt hysterin och gick hem fran jobbet tidigt och D hamtar lilla A. For jag orkar inte mer. Och den dar boken har vi med, fran plunket (eh vad ska jag ge mitt barn sa att hon ater och sa star det ge inte alkohol...). En kompis till mig jobbar i wainuiomata, dar kommer sma bebisar in till plunket med ont i munnen for att de har atit chips. Vi flyttar nog tillbaka ska du se! (pa semester till jul?!om pengar och ork att flyga i 36 infinner sig) Welli ar bast, allt det dar som finns ger livet ah en njutning. Havet, utsikten. Men, jag har ocksa gratit, angest over att inte sjalv vara iaf lite huvudroll i mitt eget liv.grat. for det kommer ju att losa sig...och du ar ju en san fin mamma!
SvaraRaderaMen lite tokiga är vissa här med vad de ger sina barn. Js syster passade Trollet en dag så att jag skulle hinna jobba lite. Hon kom hem och spydde, jag ba shit hoppas alla de andra ungarna inte också är magsjuka. Pratar med Js brorsa som berättar att Trollet typ ätit en vuxen portion av fish n chips och en jättebit pecanpie. Och hon var kanske nio månader då....
SvaraRaderaUsch, det svåra. Skulle vi flytta till sverige skulle jag vara glad samtidigt som jag skulle sakna nz och ha ångest över hur J skulle trivas.
Och bra att man har lov att inte orka!