Ba swish swish och snart är det dags att döden dö

Varför går livet så snabbt? Lyssnar på en låt som liksom ÄR den andra perioden jag bodde i Skottland. Den väldigt komplicerade perioden som var fylld av lite för mycket fest, en separation men ändå ihopskap och den där vanliga ångesten över vad jag egentligen skulle göra med mitt liv, absolut inte fortsätta jobba som restaurangchef i alla fall. Hela den här perioden tänker jag var för några år sedan eller tre. Man börjar räkna och inser att det var åtta freaking år sedan.

Man inser att man åkte till Sydamerika, flyttade hem till Sverige, skaffade sig en utbildning, spenderade en sommar i Indien, bestämde sig för att J var framtiden, flyttade till Nya Zeeland, skaffade en trollonge. Sen dess. Att man bor i ett radhus med världens vackraste utsikt, målar naglarna turkosa på måndagsmornar, fortfarande är usel på att bråka, har karriärångest och freaking intervjuar folk för uppdraget att barnvakta ens barn för att man är en desperat småbarnsförälder som bara vill få gå på bio ibland och så har man ångest för att man inte kan ge jobbet till båda. På gott och ont hade man inte trott det för åtta år sedan.