Trist

I dag blev jag så ledsen å min killes vägnar. Han åkte iväg till affären för att handla tidning och frullegrejer. Han kom hem trettio minuter senare och såg så oändligt ledsen ut.

Efter att han betalat i kassan och precis skulle gå ut ur affären började ett larm låta. Två väktare tog tag i honom och ba VAD HAR DU STULIT? Och inför hela affären drog de av honom hans jacka och kollade igenom alla fickor och började sedan att dra i fickorna på hans jeans och var bara helt sjukt aggro. Så höll de på och rota i kanske fem minuter. Medan alla andra kunder stirrade. Givetvis hittade de inget eftersom han självklart inte stulit något. Och till slut var de ju tvungna att säga att ja, ja du kan gå. Ingen ursäkt, inget. Utan nästan en knuff ut ur affären.

Det tråkiga är att min kille genast utgår ifrån att det var rasism som var grunden till att han behandlades på det viset. Att han i samma ögonblick det där larmet började tjuta blev en sketen kriminell maori som säkert inte jobbar och antagligen misshandlar sin unge också. Och jag säger inte att det var så eller att det inte var så. Men så döms jag ju heller aldrig utifrån etnicitet. Det är ju lätt att utgå att man döms utifrån sin hudfärg om det hänt många gånger förr.

Om larmet hade kört igång när jag var på väg ut från mataffären kan jag nästan svära på att någon hade kommit och vänligt bett mig visa mina påsar så att vi kunde få det lilla missförståndet ur världen.