Vardagen

Livet det går för fort visst. Min mamma kom och nu har hon åkt hem och Trollet är helt förbi av längtan efter sin mormor. Den välbekanta ångesten/dåliga samvetet att jag berövar min onge sin morfäräldrar och dem sitt barnbarn klappar på. Såklart hann jag inte med en hundradel av allt jag trott under mamma besök. En biodejt med min man och en kväll på stan med röda läppar och en känsla av att tyckte jag verkligen att det här var kul en gång?

Samtidigt som mamma åkte verkar sommaren ha bestämt sig för att den kanske kan tänka sig att dyka upp i år med. Det hjälper mot allt som gnager. Vanlig hederlig d-vitamin. Eh, och jag har börjat greja med vår "trädgård" också. Känner att jag måste ha fint och blommigt på vår sorglig uteplats. Känner att detta dock börjar gå lite över styr då allt jag tänker på är olika frön, örter och blommor och vilka som kan tänkas passa fint ihop. Dessutom har jag fixat cirka allt till julen med undantag av något adventstakeaktigt OCH organiserat och beställt mat till en svensk julfest innan jul. Som nästan varje vecka detta år ställer jag mig frågan: vem är jag egentligen? och vad har jag gjort av min vanliga slarviga personlighet?