Inget får mig att känna mig så svart och kletig inuti som när vänner berättar att de är gravida. Jag blir glad men jag blir inte så glad som jag önskar att jag kunde bli. För det är så blandat med vad jag också känner. Om jag har en dålig dag kan det också kännas som ett knytnäveslag rakt i ansiktet. Hjärnan vet att det finns inte ett begränsat antal barn, ingen tar "mitt" barn. Det hindrar tyvärr inte att det känns som att att folk knuffar sig före mig i kön.
Och att jag känner mig usel och kletig inuti.
Kan bara ana hur hemskt det känns, men förstår verkligen. Och jag tror det är en väldigt "naturlig" reaktion, även om det kanske inte gör saken bättre.
SvaraRaderaÅh, fina du! Jag vet PRECIS hur du känner. Jag har gråtit miljoner med tårar när vänner och bekanta har berättat att de är gravida. Jag har ljugit och sagt att jag redan har planer när jag har blivit inbjuden till baby showers för att jag inte har orkat gå. Jag har handlat presenter till nyfödda i bekantskapskretsen med tårarna rinnande nedför kinderna. Det är en smärta som är svår att förstå för utomstående, men otroligt riktig och levande för de den drabbar.
SvaraRaderaTänker på dig och skickar massor av styrkekramar och positiv energi.