Hon är ett skolbarn nu

Trollet har fyllt fem år och börjat skolan. Första veckan denna vecka. Omtumlande för samtliga inblandade. Jag och J är ju också nybörjare på detta med skola. Efter nästan fyra år på samma förskola med samma barn och mestadels samma lärare. Skolan känns så stor. Skolgården. Alla de stora läskiga barnen. Fritids. Allt nytt. Tack och lov är Trollet den som verkar tycka att det är minst läskigt. 

Att sitta i en skolbänk mellan nio och tre är ju tröttsamt när man är van att leka fritt blandat med sångstund, sagor och pyssel. Första dagen berättade hon bestört att de inte har vilostund i skolan. Hennes rara fröken har trollat fram en saccosäck som hon kan gå och läggs sig i när det blir för mycket. 

Hennes klass är blandade åldrar mellan fem och tolv år. Vilket kan låta mycket? Men klassen är liten och de har flera lärare såklart. En självklarhet på faktiskt de flesta förskolor och skolor på Nya Zeeland är att barnen praktiserar något som kallas tuakana-teina omhändertagande. De stora barnen (tuakana) hjälper helt enkelt till att ta ansvar för att de mindre barnen (teina) har det bra. Så de stora barnen i Trollets klass är så rara med henne. Trollet är dock något förvirrad av att bli kallad teina igen när hon har varit tuakana på förskolan länge. Antar att det kan liknas vid fadderverksamhet som jag kommer ihåg att vi hade i skolan för, host 28 år sedan. Fast mer integrerat i alltet.

Hoppas att detta ska fortsätta att gå bra.