Om det är sol och varmt så är jag glad. Står ut med pissjobb och struntar i petitesser så där som det borde vara. För nu är det öl och uteserveringar och dansa hela natten och balkongmiddagar och picknickfilt och pocketböcker varje ledig sekund. Och helgerna sträcker sig helt plötsligt från onsdag till söndag. Efter nioölplusginotonic erkände jag en kväll för mina vänner att jag dör av längtan efter barn. (när jag vaknade dagen därpå var i och för sig en pizza det enda jag verkligen ville ha!)
Igår var det tisdag och då ska man inte dricka öl för helgen börjar ju på onsdag igen. Då var jag barnvakt istället och badade och matade och läste sagor och lekte och nattade. Promenerade hem med ärtsoppa över hela jeansen och en känsla av att jag måste få allt det där. Helst NU. Är det detta som är biologi eller är det sinnessjukdom? Eller är det för att jag just nu har så mycket tid som bara sandstrilar mellan fingrarna, och nyttomänniskan i mig känner att jag borde göra nåt viktigt? Skaffa ett barn eller så.
Nu måste jag gå ut i solen igen. Men så snart sommaren lämnar landet för en tillfällig utflykt i Nånannanstan, då ska jag skriva nåt viktigt. Kanske. Eller så sitter jag vid det laget klistrad framför fotbollsEM varje ledig sekund. Vi får se.
jag var också barnvakt i tisdags :)
SvaraRaderase det som att det är bra att längta.
Sinnessjukdom framkallat av hormoner! Jag är så sjuk att jag gör små tidsplaner för när jag skulle kunna sluta med p-piller (efter examen) och när jag då skulle kunna bli gravid (man måste ju vänta nåt år! ahh!) och att jag då kommer ha jobbat si och så länge och kommer att vara si och så gammal när barn nummer två kommer. Vågar dock inte berätta något om denna lite psyko planeringen för den blivande fadern...
SvaraRaderaEgon: I hear you.
SvaraRaderaKvartsliv: "Sinnessjukdom framkallat av hormoner" haha eller kanske sinnessjukdom blandat med hormoner.