J - the return I

Jag har varit på så många flygplatser. Jag har blivit mött av föräldrar, vänner, pojkvänner, potentiella pojkvänner. På väg någonstans eller på mellanlandning hemma. Men jag har sällan varit den som mött. I alla mina tankar, minner och fantasier är jag den som kommer ut ur dörrarna till den pulserande flygplatsen och anknytningen till helavärlden. Och där står de förväntansfulla som väntar och letar och irrar med blicken efter sina älskade, barn, mammor, kusiner, mostrar, vänner eller mig. De som varit borta över helgen, barnen som varit på sin första långresa, den underbara älskade som varit på en längre affärsresa, charterfamiljen som ska hämtas.

Därför visste jag inte riktigt hur jag skulle betee mig där på andra sidan dörrarna en valborgs förmiddag. Förpassad till en källare på Arlandas terminal 5. Kläderna som jag bytt fem gånger på morgonen skavde. Jag var varm och svettig fast det var kallt. Planet var försenat. Jag drack tre koppar kaffe så att jag fick äckliga andedräkt, försökte oberört läsa en bok. Log åt den andra tjejen som drog djupa andetag och också väntande på sin man. Familjerna som var uppklädda med slips, klänningar, kjolar, fina håruppsättningar på de små tjejerna och rustade med blommor och stora famnen för släktingen dom inte sett på länge. Sprang på toa var femte minut. Ständigt strömmade människorna ut från de där dörrarna som är anknytningen till världen. Gänget med unga blonda snuskigt solbrända som säkert varit tvåtre månader i Thailand, mor och dotter som varit på weekend, paret som varit i Rom på kärlekssemester, Släktingarna. Mina händer började skaka. Och sen helt plötsligt var han bara där. Och var nära och hade starka armar och jag drunknade en liten kort stund.

Han J som har en duschmössa med rosa rosor, pratar italienska, ger bort konstiga presenter, älskar ost och ryska filmer. Han är här nu.