Boktips

Forsoker beta av lite gamla "klassiker" for tillfallet. Har egentligen alltid haft lite motvilja mot bocker skrivna fore min tid sa att saga men borjar inse att jag nog haft fel saklart. Sa tills min mamma anlander om tre veckor med en vaska fylld av svenska pocketbocker borde jag hinna med nagra stycken. Bra bocker fran 1800- och tidigt 1900-tal? Allt forutom Jane Austen tips mottages med tacksamhet.

Familjen annorlunda

Ar det okej att skaffa hur manga barn som helst? Sag en ganska snaskig engelsk dokumentar haromveckan med familjer som hade mellan tio och fjorton barn och garna ville ha fler fast mammorna narmade sig de femtio. Och nu ser jag att fyran ska sanda ett program som heter Familjen Annorlunda, som handlar om just familjer med manga barn.

Det ar ju lite fascinerande med manniskor som har tillgang till preventivmedel och anda vill ha tio till fjorton barn. Jag undrar ju hur de tanker och varfor de tycker att det verkar kul att ha minst tio ungar? Jag har alltid funderat kring om de verkligen gar att ge sa manga barn tillrackligt med tid och uppmarksamhet. Och hur har folk rad? Omojligt att bada kan jobba nar det ska lagas mat, stadas, tvattas, packas gympapasar, koras till traningar, hjalpas med laxor osv till tiotalet barn.

J ar ju fran en tiobarnsfamilj. Och han havdar med bestamdhet att han alltid kant sig alskad och har blivit sedd. Daremot sa dor jag nastan av sorg nar jag hor om vissa delar av hans barndom. Hur vitt brod med sylt kunde vara enda maten i en vecka, hur de kunde vara utan el i veckor for att det inte fanns nagra pengar att betala den med, hur J ibland inte gick i skolan pa nagra veckor for att det var 5 kilometer pa en stor vag till skolan och det inte fanns nagra busspengar. Eller att han nastan aldrig hade med sig lunch till skolan och fick ga utan mat hela dagarna. Osv. Saklart visste han att det inte var sa har i de flesta andra familjer och var konstant ledsen over detta nar han var liten.

Skaffa inte tio barn plus om det inte finns pengar att forsorja dem. Sa tycker jag. Men visst har du skitmycket pengar och har barnafodande som hobby sa visst go ahead.

...

Jag ar lite nervos idag. J ska pa ett sista i en lang rad av moten/intervjuer om jobb pa en langfilm som borjar spelas in 1 mars. Jag haller tummarna saklart av massa anledningar, forst och framst for att J skulle bli sa glad och att det skulle betyda triljarder for hans karriar. Och nastan forst och framst for att jag hoppas pa att fa ga pa filmpremiar och ha en anledning att kopa en skitsnygg och dyr klanning. (Googlar och ser att regissoren blivit oscarsnominerad en gang, ar det anledning att vara oscarssnygg pa en filmpremiar?) Okej inte ga handelser i forvag men det finns en trakig grej med om J eventuellt far det har jobbet. Han kommer att vara bortrest i nio veckor. Och i slutet av februari ska han ivag pa ett annat jobb i tio dagar.

Lite radd att jag ska sitta hemma och roka(jag som till och med slutat roka) pa ett neurotiskt satt framfor datorn och dricka sjutton koppar kaffe (eller vin) om dagen iford min i och for sig snygga morgonrock, i nio-tio veckor.

Men som sagt vi ska inte ga nagra handelser i forvag.

Kanske fanga dagen och all san skit?

De senaste veckorna har val inte varit sa bra. Kanske har det googlats depression, fast jag mycket val vet hur det kanns att vara deprimerad. Mojligtvis har jag spenderat storsta delen av min vakna tid med att ligga ihoprullad som en boll pa golvet och latsas som att jag inte finns. Kanske har jag spenderat astronomiska summor pa vitt vin for att linda in och forsoka sta ut.

Nu vill jag inte jinxa det men jag gor det anda. Sager det, att det kanns battre nu. Att de enda lyckopiller jag behovde var hittepa salsadans, chilenska sommarplagor, thaicurry, vackra vanner, ledighet, stilla havet, solen, sallskapsspel och att skratta pa riktigt.

Shoppa mig glad, ja det ska jag gora idag. Ma vara omodernt och inte riktigt ratt. Men fungerar det sa far det bli sa. Ny klanning my way bitte.

orka

Nar jag inte ens gar vidare till intervju for att salja biljetter pa en teater borjar jag pa riktigt undra om det nagonsin ska ga bra for mig har. Alls.

Kanner den valbekanta riva upp, fly, borja om kanslan. Nagonannanstans.

Blommigt gor mig alltid glad

Igar var ingen bra dag. Himlen var sur och gra, jag var sur och gra. Negativa tankar och lite sjalvhat var dagens recept tycktes det som.

Tills fina J kom hem fran jobbet och skrek blunda. I mina hander hamnade ett silvrigt paket med massa snoren och blommor. Inuti fanns en rosarodblommig kimono som jag pekade pa for nagra veckor sedan och sa att jag lustade efter men att den var for dyr.

Da blev sur och gra rosarodblommig.

Jaha

Har fatt hora att jag ska vanta mig tio nej pa varje ja som frilansskribent. Men oj vad varenda nej sticker och gor ont.

Me llamo Haren. Soy de Suecia. Tengo 28 anos.

Idag ar det dags for min forsta spanskalektion. Jag ar lite nervos. Har anmalt mig till en fortsattningskurs. Anskyr ju att inte vara bast men spanska ar faktiskt nagot som jag verkar vara samst pa. Har last spanska i fyra ar i skolan, fyra manader heltid i Spanien och rest runt i Sydamerika. Logiken sager ju att jag borde kunna hyfsad spanska men nej, ack sa nej.

Bankdirektorn ska ocksa ga pa kursen. Han har bott i Spanien i ett ar och kan inte heller prata spanska. Och han ar typ min smartaste van. Sa nu latsas jag lite som att det har ar en defekt vi oerhort intelligenta manniskor har, en lite defekt del av hjarnan, spanskadelen.

Jamenjomennja

Basta meningen jag hort idag:

I think we should have our first kid sooner rather than later.

Gardiner

Manga i min narhet har nog trott att de aldrig skulle ske. Men faktiskt nu har det hant.

Jag ar en riktig kvinna nu!

Har handlat livets forsta gardiner i helgen. Vilken helg, vilken kvinna!

J har varit ute och festat for forsta gangen pa en halv evighet. Vid femtiden borjade jag fundera lite pa vart han tagit vagen. Och kan ha skickat ett sms i stil med

Where the hell are you?

Sovande pa soffan hemma hos sin bror visade det sig.

Foljande sms har just mottagits:

12.42 Just woke up

12.44 Vomited

12.46 Walking home now. Love you.

Mojligtvis skickade jag ett sms tillbaka dar jag kravde en chokladcroissant och tidningen vid hemkomsten for att ha ett lent humor mot min classy kille.

For att uppdatera pa det har sa ska J pa en intervju idag for ett jobb som betalar mer an minimilon och dessutom ar mer i linje med det han vill gora. Han har aven tackat ja till att gora ett gratis jobb. Han ska klippa en kortfilm alldeles gratis darfor att producenten lockar med ett betalt langfilmsjobb om han gor bra ifran sig. Fy farao sa fult sager jag.

Det har varit en del ledsna miner hemma hos oss pa sistone. Hemlangtan och jobbstress fran min sida. J oroar sig over pengar, karriar och svara beslut. Och det ar svart att finnas, stryka kinden och kanna med hjartat at den andra nar hela sjalvet ar fullt av tvivel och tankar. Men i skydd av morkret och med hjalp av somnlosheten sa hade vi orden och tiden igar. Sa nu kanns allt lite mindre ensamt for oss bada tror jag.

Masala dosa ar min alsklingsratt

I dag ar det fredag och det ar bra.Varje fredag, lordag och sondag har restaurang Saffron pa Ponsonby rd sydindisk buffe mellan 11-3 och det kostar bara $11. Om ni nagon gang har vagarna forbi Auckland sa hittar ni mig sakrast dar dessa dagar mellan dessa tider. Jag ar den vita tjejen i hornet.

Karleken ar blind

Vill ni veta hur det verkligen ar pa Nya Zeeland? Ja men det ar klart att ni vill.

Givetvis ar det ratt efterblivet. Vilket ju sjalvklart hor ihop med att det var representanter for Europas u-land GreatBritain som kom hit och koloniserade och snodde land i slutet av 1700-talet. Att folk fran de brittiska oarna betalades for att komma hit och bosatta sig fram till 1970-talet har ju gjort att de ar ratt manga. Och vad har de tagit med sig i teknisk utveckling? Givetvis obefintlig isolering, enkelglasade fonster, heltackningsmattor, separata varm- och kallvattenkranar. Andra efterblivna saker som hur fult folk klar sig hanger kanske mer ihop med hur langt bort fran allting Nya Zeeland ligger.

Nya Zeelandare alskar att klaga pa hur daligt allting ar har, laga loner, massa brott, och sa smyger de garna in lite smygrasism dar de anklagar asiater eller islanders for allt som ar daligt i landet. Och sa drommer de om att flytta till Storebrorlandet, Australien, dar dollarn flodar och solen skiner.

Samtidigt ar det sa vackert att det faktiskt tar andan ur de flesta. Och folk campar, aker till stranden, seglar, kajakar och verkligen alskar att vara utomhus. Alltsa nar det inte blaser skitmycket eller regnar, som det gor jatteofta.

Nyhetsrapporteringen har ar den samsta jag nagonsin varit med om. Sensationslystnaden och bristen pa riktiga nyheter ar total.

Det mesta har kretsar kring familjen och allt ar valdigt barnvanligt. Verkar som att folk skaffar barn tidigt har. Dagis ar skitdyrt, sa det ar ju inte sa familjevanligt.

Att ga barfota vart som helst ar helt normalt. Tydligen aven pa offentliga toaletter och mitt i city. Och tydligen ar det naturligast och mysigast for smaungar att ga barfota med. Ingen som ar radd for att deras barn ska trampa i glas eller kanyler?
*framtida hysterisk mor*

Alla radiokanaler spelar the best of the 80's, 90's and now. Men enligt mig mest the 90's.

Typ sa om jag fackstoppar och overdriver allting. Men oh my adopted country I love you anda.

Fuldagar

I minst en manad har jag kant mig som Shreks syrra nar jag kollat mig i spegeln. I vanliga fall brukar jag ha snygga och fula dagar blandat med varandra ungefar varannan dag, for tillfallet har jag bara fula dagar. Och det finns ingen logik for jag ar ju till och med brun for att vara mig, och da brukar jag kanna mig snyggare.

Sa nu SKA jag fixa mig snygg innan jag gar pa fikadejt.

Forresten den dar middagen stallde jag in. Bara for att fa daligt samvete och boka om det till en fika nar J jobbade. Han var fortfarande rar och rolig. Men hon, hans fru, vilken tjej! Jag ville gifta mig med henne. Sa nu verkar det som att den dar middagen kommer att bli av i alla fall.

Girig servitris

Ursakta men hur snal ar inte den kund som har rad att ha en svindyr bil och en PRIVATCHAUFFOR och bara bestalla dyraste vinet och kraver att jag ska serva honom som om han vore gud eller allra minst en kynglighet. Och aldrig, inte en enda gang, lamnar en enda dollar i dricks.

Klart att jag blir glad om jag far dricks men egentligen blir jag saklart mer glad av att folk ar glada, trevliga och gulliga. Men seriost dricks, visst dricksar vi i Sverige?

Jag lamnar i princip alltid typ 10-20%, forutom nar jag tycker att maten smakade bajskorv och servicen var urusel. Vilket inte hander ofta.

Brollopsplaner

Igar hittade jag platsen jag ska gifta mig pa. Varldens finaste damm. Det kommer att bli flott som fasiken. Forst ska jag bara fa J att forsta att jag vill vara gift innan jag fyller trettio men han har godkant platsen i allafall. Och sa ska val J betala av sina femtiotusen i kreditkortsskulder. Sen ar det val bara att spara ihop sisadar etthundratusen eller vad ett halvflott brollop nu kan tankas kosta.

Nagonting (insikten om att jag aldrig kommer att bli rik) sager mig att jag kommer att bli gift i fyrtiofemarsaldern. Min mamma ar 45. Jag kommer att se ut som min mamma gor just exakt nu 2009 nar jag gifter mig 2026. Fast tjockare.

Ibland vaknar jag med panik. Over att han ar hela mitt liv har. Att jag behover honom sa mycket blir sa skrammande. Ar det sa det kanns att verkligen alska nagon, att allt star och faller med den manniskan. Eller ar det bara sa det kanns for att jag hamnat pa andra sidan jorden utan allt det som jag hade pusslat ihop till mitt liv?

Sa projekt skapa ett eget liv har maste borja. For det maste finnas nagot som ar mitt, nagot mer an det dar jobbet som jag hatar. Jag har anmalt mig till en spanskakurs! Och tva dagar pa raken har jag varit och fikat med fina manniskor som ar nya i mitt liv har. Och sa kanns allt lite lattare igen.

Orkar inte mer

I dag har jag jobbangest. Tanken pa att spendera tolv timmar dar i dag ar bara forlamande. Vill ringa in sjuk men sant gor ju inte jag.

Lofte till mig sjalv: Innan februari ar slut ska jag ha fatt mitt nya arbetsvisum som ger mig ratt att soka ett fast jobb. Och jag ska ha fatt ett jobb jag inte sitter hemma och skakar av innan jag ska dit.

Ibland borde jag vara lite forsiktig med vad jag onskar mig. Kanske var det oviljan att var pa jobbet som gjorde att jag halkade och ramlade pladask pa min vansterarm. Vansterarmen som ar servitrisens basta van. Det gor asont men inget ar brutet. Jobba lar jag inte gora pa nagra dagar i alla fall.

Fyllekorning

Detta var ju inte en dag for tidigt. Folk har dricker latt en flaska vin plus och kor bil hem sedan. Och det far mitt svenska nolltoleransblod att koka.

Jobb och sant

J har jobbat tre veckor som frilans pa ett produktionsbolag. I dag blev han inkallad pa ett mote och erbjuden ett fast jobb som chef pa den avdelningen han frilansat. Skitbra tyckte jag, chef och grejer. Antligen lite dollars var vag da J fortfarande inte fatt nagon lon och vi levt pa ruinens brant(ok grov overdrift men jaklar var knapert vi haft det sa himla lange nu och vad jag langtat efter att han ska fa ett fast jobb sa att jag kan jobba lite lite mindre och att vi antligen ska kunna dela lika pa rakningar).

Sa vi kopte segerchoklad och log. Tills vi raknade ut vad Js nya lon egentligen var i timlon. Minimilon!

Herreminje vad ar det for varld dar man maste salja sin sjal och jobba skiten ur sig for usel lon for att battra pa sitt CV. Det ar ju sa i alla branscher dar folk garna vill jobba att det alltid ska tryckas in lite gratis jobb och jobba for smapengar bara for att "det ar ett sa himla eftertraktat och roligt jobb". Bara for att ett jobb ar roligt innebar det inte att man inte ska betalas det man ar vard. Inte nar jobbet kraver utbildning och erfarenhet. Detsamma galler i Sverige och ganska manga tidningar som absolut inte betalar efter nedlagd tid och anstrangning. Na men guuuud sa glad jag ska vara att jag far publiceras i deras fiiiina tidning som har sa gott anseende. For det ar ju sa manga som vill. Faen, jag ska aldrig mer gora ett jobb som inte betalar nagorlunda skaligt bara for att det ar kul. Kul doesnt pay the bills. Tallriksbarandet gor det istallet.

Sa summasumarum sa tjanade J mycket mer utan nagot ansvar och kommer nu att tjana mycket mindre an de tio personer han kommer att ha personalansvar over.

Och jag fattar ju att man far mer nar man hoppar in som frilans. Hur mycket ar tryggheten av en fast anstallning egentligen vard? Pa manga satt ar det ju vart valdigt mycket att veta att det finns ett jobb att ga till vecka efter vecka.

Ahajaja, allt jag vill ha ar ett roligt jobb. Men jag kanske borde halla fast i mitt servitrisjobb for glatta livet da jag faktiskt tjanar ratt mycket pengar varje manad med dricks. I allafall i jamforelse med Js nya chefsjobb.

The vardag

I gar var jag och J pa banken for att oppna ett gemensamt konto for rakningar och ett gemensamt sparkonto. Men mest for att de nya zeelandska immigrationsmyndigheterna tycker att det ar ett tecken pa att man lever i ett seriost parforhallande.

Tjejen som hjalpte oss pep Oh my god that is so cute, you guys are getting married, varvid min pojkvan sag jatteskramd ut och sa eeeehhh well no, not yet anyway hehehehe. Om det bara ar gift folk och fa som har gemensamma bankkonton sa hoppas jag att immigrationsmyndigheterna tar oss pa storsta allvar.

Nu ska jag skutta till jobbet. Lagom kul att vara tillbaka igar efter tva veckors semester och motas av en fullbokad restaurang. Ursakta men ar det inte finanskris och just efter jul och nyar? Folk ska inte ha nagra pengar nu juh!

Men fy faen

Det hjalper inte ens att flytta till andra sidan jorden. Vissa saker gar det inte att fly i fran hur mycket jag ansin onskar det.

En utav dem ar tydligen Basshunter. Hur hittade hans musikvideo till min tv i Nya Zeeland?

Lite tips tack!

En fling fran langesen och hans fru(!) ska komma hem till oss pa middag. Ursakta men vad ar protokollet i den har situationen?

Jag har inte direkt nagon vana av att umgas med gamla ligg, de brukade traditionellt hamna pa minnets bakgard. Dar lag val han med och skrapade tills det dar emailet och facebooks intrade i mitt liv. Och nu nar han harmat mig och flyttat till Auckland. Da kanns det som att vi borde traffas. Okej fine and dandy.

Men berattar jag for pojkvannen att det ar ett gammalt ligg jag bjudit over pa middag? Absolut inte tanker jag eftersom jag ser honom som en kompis. Men tank om han berattat for sin fru att vi haft nagon form av forhallande for langesedan och det ar det forsta hon borjar babbla om. Eller tank om jag blir full och rakar saga nagot om att det maste vara akta karlek eftersom han har en valdigt liten, ja ni vet.

Som en konstig klubb dar jag har knullat med bada killarna i rummet och han med bada tjejerna. Och J och flingens fru ar lite utanfor.

Hur nara inpa kan man stalla in en middag?

Jag ar mastaren av att prokrastinera. Skullt tippa pa att J sager Stop procrastinating oftare an vad han sager I love you. Och detta galler allt fran att stada, betala rakningar, soka jobb, fylla i nya visumpapper, ja fasiken allt.

Darfor gar det inte sa bra for mig att frilansa. Om jag bestammer mig for att i dag ska jag jobba i atta timmar, sa slutar det med att jag skriver mail till kompisar, surfar pa wikipedia, dricker kaffe. Sen far jag lite angest de sista tva timmarna och skriver en lista pa folk jag ska kontakta och saker att kolla upp. Sen lagar jag middag och skiter i det hela. I den har takten kommer jag aldrig att ha rad att saga upp mig fran servitrisjobbet.

Sa okej mitt nyarslofte ar att sluta skjuta upp saker. Enough.

Jag har varldens storsta munsar men far en ta-andan-ur-mig-kyss nar de forsta raketerna sprintar ut i evigheten. Champagne och whiskey och minsta nyarsfirandet pa ar och dar. Men det basta med de basta!

12 timmar senare nar folk skalar, pussas och kramas i Sverige har jag redan hunnit sova, diska och stada upp fran gardagen, gjort grillspett och satt mig i bilen pa vag till stranden.