måndag 31 januari 2011

Wellington

Oj. Nu bor jag inte i Auckland längre. Vad konstigt det känns. Däremot känns det jättefint att vara i Wellington, det är ju värsta tuffa, vackra och blåsiga staden.

Hotellet vi bor på dock ej så käckt och fräckt. Måste hitta ett nytt i dag. Måste även boka in många husvisningar. Var på två i går. Ett hus låg typ en mil uppför ett berg, blev anfådd av att åka bil dit. Trädgården hade ett väldigt imponerande stup som inte kändes speciellt passande för familjens yngsta medlem. Det andra huset hade värsta fina vardagsrummet och sovrummen men kök och badrum från tidigt 1900-tal och huseet låg på tok för nära flygplatsen. Ej bra att vara uppvuxen i Sverige och leta hus här, standarden inte riktigt samma alls.

Lite konstigt kändes det ju när J åkte till sin första dag på jobbet nyss och jag bara hejdå och va fasiken ska vi göra i dag och hur ska vi hitta någonstans. Ba just det ja, måste hitta hus, någon lekpark, nytt hotell, få ongen att sova så att jag kan få nåt jobb gjort.

Okej, nu är barnet vansinnigt. Over and out.

fredag 28 januari 2011

Magsjuk. Men såklart. Kollar Dr Phil och orkar inte ens få panik över att vi ska packa flyttbilen om några timmar. Någon får väl typ tömma ner det sista i plastsäckar.

torsdag 27 januari 2011

Äpplete... Va fasiken, äppelte heter det väl. Som i äppelpaj. Stör mig på alla konstigheter jag har för mig. Eller är jag helt tokig nu?

Men oj, oj känns det inte lite konstigt i magen

Alla töntar drabbas ju av psykosomatisk magsjuka när någon i närheten drabbats av magsjuka. Jag just nu, hemskt töntig. Dricker till och med äpplete till frukosten istället för kaffe. Tönt.
Mäh, kul att vi fortfarande inte fått något bekräftat på när Js nya jobb börjar. Också kul att Trollet är magsjuk och ingen har fått sova under den gågna natten och att om tre timmar kommer tio personer hit för att kolla in vår lägenhet. Som familjens CEO har jag iallafall tagit ett beslut, vi flyttar ner grejerna till förvaring i Wellington i helgen. Jag stannar där och bor på hotellet vi bokat och hittar ett hus. J kan fortsätta jobba i Auckland så länge om det är det han vill. Orka hålla på och avboka och omboka allt.

Jag vårdar sjukt barn under dagen och min vän kommer hit och hjälper mig packa i kväll. Så, chop chop.

onsdag 26 januari 2011

Zzzzz

Klockan är halv tio på kvällen och J jobbar fortfarande. Jag borde med jobba. Inte vara helt slut och småfull.
Sällan känner jag mig så smart och vill liksom dela med mig av mina smarta tankar och funderingar som när jag druckit några glas vin. Men vi hoppar det, det känns nog bättre i morgon då.

Nu slapp ni undan mitt långa och nu väldigt raderade inlägg om jämställdhet och föräldraskap. Tur för er säger jag.

Finns det någon del i kostcirkeln för kakor och efterätter?

I dag har jag ätit ungefär lika bra som jag brukade göra ibörjan när jag ammade.

Frukost: En mandelcroissant och kaffe

Lunch: En halloncupcake

Middag: Yoghurtglass och en apastor Baileys.

Den här kosthållningen och dess avsaknad av, ja, mat, gör att jag känner mig helt upp och ner.

Grinigt var det här

Alltså åh, åh, åh jag är så jäkla irriterad. När J äntligen fick hundra procent klartecken att ja det här datumet börjar du, då gav det oss endast två veckor. Vilket är ganska kort tid för att fixa och ordna tycker jag. Plus att Js blivande chef sa att jajamän klart att vi ska hjälpa till med era kostnader för att flytta. Allt sweet så långt. Sen har J inte hört något och ringde upp honom igår för att höra efter vilken tid han ska börja på måndag och dessutom hur det skulle bli med hjälp för flyttkostnad och om de möjligtvis kunde hjälpa oss att betala för vårt hotell eftersom vi inte hittat något boende.

Men oj, oj, oj nä det kunde han ju visst inte längre hjälpa till med tyvärr, tyvärr. Filmhelvetet har ju bara en budget på 500 miljoner dollar så det kan jag ju förstå att det inte går att betala hotell åt oss i en vecka. Nä, nä. Och sen hade han visst precis haft ett möte och kommit på att det kanske var bättre att J började en vecka senare än vad han sagt innan.

Du, ditt amerikanska kukhuvud, min tjej har bokat hotell, flyttbil, flygbiljett, förvaring, husvisningar, sagt upp vårt boende och packat ner nästan varenda pryttel. Tycker du att vi ska dra ner och bo på ett svindyrt hotell som vi inte ens har råd med i en vecka när jag inte ens får någon lön. Bara för att du upplyser mig fem dagar innan vi ska dra om att det kanske blir bättre om jag börjar en vecka senare. Så sa han J, efter att han hade lagt på alltså.

Och nu skickar han, J alltså, sura mail till mig om att han minsann ska ta betalt för varje minut av övertid de närmsta tre åren. Som om de förväntade sig något annat. Dessutom grinar han lite över att det är så dumma mot honom, han som minsann lät bli att åka och jobba i Las Vegas i två månader för deras skull. Haha, de skiter ju såklart urmycket i honom, klart att han är jätteduktig på sitt jobb men det finns säkert tusentals personer som gör samma sak som typ skulle betala med iallafall ett avhugget finger för att få hans jobb.

tisdag 25 januari 2011

Jagi? Svartsjuk? Jo men det verkar så.

Ej normalt. Js bror har lagt in bilder från förr på facebook. Så klart finns det en bild på J med någon tjej och på riktigt känner jag hur det liksom river i mig. Jag vill gå in och väcka honom och gärna skälla på honom. Herregu kvinna ta ett djupt andetag.

Det här kan ju kanske vara det negativa med att försöka hålla med om att det är bättre att inget veta om den andras förflutna. Alltså vi pratar aldrig om ex och sånt(såklart så pratar vi om andra grejer som hänt i det förflutna, vore ju sjukt konstigt annars). För att det inte har något med oss att göra.

Nu ba aaahhh det här är nog Js riktiga stora kärlek.

måndag 24 januari 2011

Dubbeljobba

Js pappa ringde i förmiddags och frågade om han kanske inte skulle passa Trollet över dagen så att jag kunde organisera flytt och jobba lite. Om jag kastade mig in i bilen och öste ner lite mat, leksaker, blöjor och extra kläder i en halvtrasig plastpåse, om jag gjorde. Kastade in Trollet i huset som var fyllt av hela nio kusiner att leka med.

På två timmar har jag hunnit fixa flyttbil, bokat in tre husvisningar på söndag, sagt upp el och telefon, ringt runt för att hitta billig mattvätt och jobbat undan en del. Blir allt mer peppad på det här med att Trollet ska börja dagis. För mig framstår det som ett mysterium hur någon kan hinna jobba hemifrån alls medan de har ensamt ansvar för sitt barn. Kanske den som har ett barn som sover under längre perioder under dagen kan. Att håglöst sitta över datorn på kvällen när barnet somnat och jag egentligen bara vill umgås med J och slappa i soffan, näe det fungerar inte för mig.

söndag 23 januari 2011

Pausbild fast utan bild var det här. Att flyttpacka, så oändligt drygt.

fredag 21 januari 2011


Det går knappt att fånga na på bild längre. Hon är alltid på väg någonstans så fort benen bär.

Plötsligt händer det

Ens onge sover HELA natten, i sin EGEN säng. Det tog ju bara nästan fyrahundra nätter innan det hände.

ps. tyvärr fick jag inte njuta så mycket av den här stora händelsen då jag gick upp klockan 3.45 för att köra min mamma till flygplatsen.

torsdag 20 januari 2011

Bu

Fi fan jag har alldeles överfullt med ångest i magen, halsen och i hjärtat med. Bara nio dagar tills vi ska flytta. Vi har typ noll dollar på kontot och inget hus att flytta till. En helt ny stad. Och jag som brukade älska det alldeles okända och nya får bara panik. Vill inte lämna allt det som är mitt. Vårat liv på riktigt började här i Auckland. Trollet föddes här. Mina vänner finns här nu. Vill bara ha det bekanta, vetskapen om vad som döljer sig bakom just det där hörnet.

Men det ska bli bra. Vi ska flytta till hus! När vi hittar ett dårå. Trollet ska börja dagis några dagar i veckan så att jag kan komma igång och jobba mer. Dagis så jävla dyrt dock, 3 000 sek i månaden för två dagar i veckan! Men förutom det då fi fan vad bra det ska bli. Peppar mig själv. Fungerar ej.

måndag 17 januari 2011

Har en sån där dag när all smuts i hörnen gör mig galen. Alla leksaker överallt. Golvtytor täckta av allt hon drar fram, allt hon kan komma åt. Blir galen på J som köper en ny bil för pengarna vi skulle flytta för. Och dammsugarhelvetet går i två delar. Städandet som aldrig tar slut. Diska, tvätta, plocka, skura, laga mat och börjar om från gå. Muttrar, svär, vill gråta.

Skickar SOS-rop vis sms om smördrypande pain au chocolate. Så jag tror att det är vanligt jävla premenshumör.

Varenda månad tror jag att jag blivit helt sjuk i huvudet.

söndag 16 januari 2011



Tårta OCH cupcakes aka muffins med glasyr.

Hoppas att jag får någon form av pris nu. Typ Mother of the Year.

ps. Att allt ser lite smält ut och så, det kan ju inte jag råda över. Vädret alltså, himla hett.

Ett helt år flög förbi

Fatta att för ett år sedan nästan på minuten såg våran onge ut så här. Då var hon helt hjälplös och vi halvt vettskrämda inför uppgiften. Men hon har överlevt sist första år med oss som föräldrar, tur. Nu kutar hon runt, älskar mat, har äntligen lärt sig att sova hyfsat bra, tycker om att leka med böcker och pennor och att gå till lekparken. Nu ska jag baka så att vi kan kalasa senare.

lördag 15 januari 2011

Allt svävande har landat och nu är det bråttom i stället. Om två veckor(!) ska vi visst bo i The Windy City. Ska bara hitta ett hus att flytta till. Herregu.

fredag 14 januari 2011

Nästa gång planerat kejsarnsitt kanske

För ett år sedan bafann jag mig på sjukhus. Sju timmar tidigare hade jag blivit igångsatt och allt gjorde lite ont. Kunde det inte snabba på lite så att vi fick träffa våran onge snart? Alltså om någon hade sagt till mig att ongen inte skulle födas vare sig den dagen eller nästa dag heller för den delen, då hade jag nog typ dött på fläcken. Att det skulle ta fyrtioåtta freakin timmar och jag skulle halvt förblöda innan det blev kejsarsnitt.

Och barnmorskan efteråt ba ja, det här blev ju lite jobbigt för dig vännen.

Jag och barnmorskan: ej samma syn på lite jobbigt.

onsdag 12 januari 2011


Härifrån hade jag nyss återvänt för en vecka sedan. Då fylld med en gnutta tålamod och kraft. Nu undrar jag mest om jag kan få åka igen.
Fastnade med rumpan i fönstret när jag skulle göra inbrott hos mig själv, då jag visst råkat låsa mig ute. Ovärdigt.

Jag kom loss till slut alltså. Fast det hade ju varit lite kul om jag suttit fast med rumpan i fönstret och skrivit detta.

tisdag 11 januari 2011

En ny grej jag börjat med på sistone är att gå på barnkalas. Jag tror att jag gillar barnkalas på Nya Zeeland. Hittills har det bjudits på bubbel på alla. Även när de börjat klockan tio på förmiddagen.

Försöker just nu att ej vara en tönt och ha ångest över Trollets första kalas. Om jag börjar jämföra hennes kalas med andra ungars och gruva mig över min oförmåga att göra en tuff tårta, då har jag blivit en äkta hemmafru.

Snyggast i kommun


Med anledning av att Trollet fyller ett år den här veckan har jag just lite nostalgiskt bläddrat mig igenom en triljon bilder från hennes första år. Slås av att det bara finns tre bilder av oss tre ihop. På en är Trollet alldeles ny och jag ser ut som en morfinpåtänd valross, på den andra är vi ute och vandrar och är svettiga och rödflammiga och på den tredje ser vi ut så här. Som en hyfsat begåvningssvag familj.

Spetsgardinen




Jag skulle aldrig någonsin gifta mig i en vit klänning. Jag har köpt en vit klänning. Där ser man.

söndag 9 januari 2011

Allt ligger och svävar just nu. Allt är sen och kansken och möjligtvis. Det där jobbet som J fick har blivit framskjutet lite, en månad eller fyra. Så vi blir kvar ett litet tag till i vår mögliga tvåa i den här stan. Och J ska kanske möjligvis troligtvis åka iväg i två freaking månader för ett annat jobb. Och jag dör tunga-oket-döden vid blotta tanken på två månader av hundra procent ansvar för det vilda Trollet. Ensamheten. Och vet inte riktigt vart vi ska ta vägen fram över. Gruvar mig. Har någon slags känsla av att något jobbigt är på väg att hända.
Hittade för flera månader sedan en väldigt vacker klänning som jag tänkte att den skulle jag gärna gifta mig i. Lite dyr bara. Nu hittade jag den på halva priset och köpte! Den ser ut som en gammal spetsgardin ungefär. Men en jäkligt snygg gammal spetsgardin. Min kamera är på villovägar men när jag hittar den, då jäklar ska jag bjuda på bild.

lördag 8 januari 2011

Kanske kommer våran Nissan från 1992 att fungera forever and ever

Att kolla på bilar hela dagen, är kanske det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv. Och då har jag ändå levt i trettio år. Bilhandlare på Nya Zeeland, inte speciellt humoristiska faktiskt. Orkar ej köpa en ny bil.

torsdag 6 januari 2011

Samtal över frukost

Jag:Varför har du skjorta på dig till jobbet?

J: Vi har möte med James Cameron hela dagen i dag. Har jag inte sagt det?

Jag: Eh, nej det har du inte nämt.


James skulle tydligen komma med privatjet. J blev skjutsad av mig i en Nissan från 1992.
2011 började inte så bra. Den stora surheten slog sig ner i hemmet och höll sig fast med starka fingrar. Jag flippade ur lite grann eller ganska mycket och åkte iväg med Bankdirektören till en nudiststrand i tre dagar. Drack champagne mest hela tiden. Var ej nudist själv. Men var lite fri och använde inte bh under mina kläder.