tisdag 29 november 2011

Men här sitter vi och tisdagsmyser

Vi har löss. Hela familjen. Hemskt trevligt. Det har jag aldrig ens haft när jag var liten.

Oh the joy, oh the joy i att ha barn som går på dagis. Alla fina grejer de får med sig hem. Löss. Skabb. Ögoninfektioner. Och alldeles snart vattenkoppor skulle jag tro eftersom tre av de andra småkidsen fått det nu.

Känns inte löss väldigt 1895? Mycket oglamoröst hur som helst.

lördag 19 november 2011

Jag åt faktiskt jättemycket grönsaker och frukt i går

Är jag cirka sex år om jag är sugen på glass med chokladsås och marshmallows till middag?

Eller har jag bara helt sjuka matvanor?

Alltså det är lördag ändå, då får jag väl äta något gött?
Men hej bloggen! How are you doing liksom?

Själv har jag jobbat massor, köpt alldeles för många böcker på bokrea, sommaren har kommit på besök men står och tvekar i farstun, jag har varit på gym för första gången sedan 2003. Och min farmor dog i slutet av förra veckan. Så jag har mest legat på sängen och läst ovan nämnda böcker och känt mig ganska liten och långt borta. Och tänkt kring det där som man tänker på när någon dör. Alltings slutgiltighet, det oerhörda i att hon inte längre finns. Sen har jag blundat och tänkt på alla fina minnen jag har.

torsdag 10 november 2011

Skammen

Inte nog med att jag har barn, snart en man, bor i radhus och att vi äger två bilar i den här familjen. Svenssonmarkörer helt enkelt.

Men nu har jag dessutom blivit helt menlös. JAG HAR BÖRJAT SPELA PÅ LOTTO VARENDA HELG.

Slut på bekännelser.

tisdag 8 november 2011

Den där om att alla sjuttiotvå gånger vi ändrat våra bröllopsplaner hade det nog bra om vi hållt oss till det gästfria bröllopet

Bridezilla in da house. På riktigt har jag blivit ganska, eh, arg två gånger de senaste dagarna angående bröllopsbestyr.

Först sjukt sur för att ingen kan skaka fram någon som spelar dragspel och folk är galna och föreslår en jazztrio istället. Putar med underläppen och ba men jag vill ha dragspel! Stampar kanske lite med foten också för att förstärka känslan.

Sen blev jag förbannad på damen som ska göra tårtan för att hon säger att den tårtan vi vill ha inte fungerar eftersom den blir för mjuk. Jag blir sur och tycker att det är väl vi som betalar och nääe, vi vill inte ha något jävla sidenband runt tårtan.

J försöker vara snäll ändå trots att jag beter mig helt galet. Och säger att om jag är Bridezilla är han Groom Kong. Herregu' jag ska gifta mig med världens finaste man med eller utan dragspel, med den pefekta tårtan eller en ful och äcklig tårta. Det är ju ändå det viktiga, att han är finast alltså.

måndag 7 november 2011

Det låter ju lite platt

Med risk för att detta just nu är barn/bröllopsblogg. En kollega gifte sig för två veckor sedan och kom tillbaka till jobbet i dag efter flott bröllopsresa till paradisö.

Såklart frågade jag helt entusiastiskt hur allt varit. Resan? Vigseln? Festen?

Och hon var inte det minsta entusiastisk tillbaka. Resan hade varit tråkig. Whut? Och själva dagen hade varit okej men ändå en liten besvikelse.

Så måste det väl vara väldigt ovanligt att känna efter att man gift sig? Eller är det någon slags baksmälla på att det som planerats och setts fram emot så länge är gjort?

Men kan inte tänka mig att jag skulle känna så. Nej, nej, nej. Detta ska bli så trevligt så.

Lite tryckt stämning

På lunchrasten i dag satt vi och glodde i skvallertidningar och pratade om Kim och Kris skilsmässa. Jag kläckte ur mig något om att jag för mitt liv inte kunde förstå hur det var möjligt att vilja gifta sig med någon en dag och mindre än två månader senare inte vilja vara gift längre.

Min chef säger då - Ja, min fru lämnade ju mig för min bästa vän efter fyra veckors äktenskap. Med cirka tårar i ögonen.

Kände mig mycket osmidig. Även om jag såklart inte kunde veta detta.

lördag 5 november 2011

Living la vida loca

Micket nöjd med min redighet i dag.

Har 1. Sålt massa korvar 2. Storhandlat 3. Tvättat och hängt två maskiner tvätt 4. Fått barnet att somna tupplur hemma i sängen 4. Slagit in födelsedags-, välkommen till världen- och tack för att du är en sådan bra kompis-paket som ska postas 5. Mailat tryckeriet och sagt vilket papper vi (eh ljug, inte vi utan J) vill ha till våra bröllopsinbjudningar 6. Skrivit ihop en lista med adresser så att vi kan posta inbjudningarna så fort de är tryckta.

ps. Inbjudningarna förresten så sjuhukt fina och snygga månitro. De rymmer till exempel Vickan och Daniel, en rugbyspelare och en dam i baddräkt. Den eminenta kvinnan som skriver Colombialiv-bloggen, hennes man är det som gjort dem. Bara ett litet tips om någon behöver få något sjukt flott gjort. Dock vill ej lägga upp exempel på bloggen eftersom det vore obehagligt om det skulle visa sig att det i alla år hängt en galen stååålkär här på bloggy som skulle dyka upp och försöka stoppa vigseln. Eftersom stalkern säkert är jättekär i mig och min charmiga, roliga och absolut inte gnällig personlighet menar jag.

Men asså NÄJ

I dag sålde vi korv med bröd för att samla in pengar till Trollets dagis. En av de andra mammorna klappade mig försiktigt på magen och ba I can see there is a number two on the way.

Och jag som kände mig så snygg och mager när jag såg mig i spegeln i morse.

Obs! Även om jag inte direkt är smalast i kommun har jag faktiskt platt mage. Micket viktigt att påpeka. Jag hade på mig en tunika. Damn you tunika.

torsdag 3 november 2011

Ett barn är ju bättre ur hållbarhetssynpunkt ska jag svara nästa gång någon frågar

Nu är alla i min fina föräldragrupp gravida igen. Utom jag dårå, eller vi kanske är den korrekta termen. Det känns lite som att jag antagligen kommer att få böter på posten för att jag inte kommer att kläcka en onge till lagom tills Trollets tvåårsdag eller ve och fasa inte ens vara gravid. Fy för oss alltså, inte ge henne ett syskon nära i ålder.

Någon i föräldragruppen skrev i gruppmejl att hehe nu är det bara Haren vi väntar på. Och liksom antydde att jag satt hemma och ruvade på nyheten. Och jag skrev tillbaka att jag verkligen inte hade några nyheter att komma med. Då skickar en annan människa ett privat mejl till mig om att inte oroa mig om det är svårt att bli med barn och var helt ömkande.

Jag skickade ett mejl tillbaka och ba MEN JAG VILL INTE HA EN BEBIS TILL just nu MUTHAFUKKA. Varför är folk så jobbiga och antar att alla vill ha det precis på samma sätt som de själva. Herregu' kan inte ens föreställa mig jobbigheten i att ovanpå allt som är jobbigt med att vara oönskat barnlös ha massa idiotiska medmänniskor som ska tjata om det inte ska bli några barn snart osv osv osv osv osv osv. När jag blir så störd på alla som påpekar att det är dags med den så kallade tvåan (hatar det ordet! varför kallar folk sin barn min tvåa och min trea osv. sjukt fult.)

Okej, lång vecka på jobbet. Hatar människor lite. Billig ursäkt. Hatar alltid människor lite.

Obs! Hatar ej de i min föräldragrupp, de är bäst men blev sjukt störd på detta. Och löfte till mig själv ska aldrig mer komma på mig själv med att säga saker i samma jobbiga stil.

onsdag 2 november 2011

Min hy är sämst i kommun sa hon. Nästan.

Brutal ärlighet eller kanske att trycka ner kunden i skorna. Fungerar bra om man säljer hudvårdsprodukter tror jag.

Gick och gjorde en liten behandling dels för att pigga upp min trötta fulhet. Men också för att min hy har blivit helt galen sedan jag började gå upp innan gryningen.

Och ja. Jag köpte helt sjukt mycket produkter. Eftersom hon upprepade en miljon gånger att jag VERKLIGEN behövde exfoliate och att min hud var very unclean.

Måste rycka upp mig ur fulhetsträsket. Har aldrig riktigt fattat hur andra orkar/hinner sminka sig vareviga dag, plocka ögonbryn, ha fina naglar och fixat hår. Själv ser jag alltid ut som att jag nyss rullat ur sängen. Och avundas alla som ser helt polerade ut.