söndag 30 september 2007

Tillbaka där jag hör hemma

Visst är det sommar, Central park och uteserveringsmiddagar. Vi går fem stycken på bredd, sånt som är det värsta jag vet när det händer i Gamla stan. En vecka försvinner mellan fingrarna och så sitter vi i en sån där svartgul taxi tillbaka till flygplatsen igen. Väskorna är tyngre. Jag är trött efter en sån där festkväll som jag sällan tar mig längre. En sån som börjar med middag och drinkar och sen blir konsert och vidare till klubb där alla vill bjuda på kokain och slutar med ölhävartävling klockan halv fem på morgonen och ramla ur en taxi vid halv sju för att sedan gå upp en timma senare. Jag sover hela vägen till Arlanda.

Fem timmar efter att jag landat har jag packat om och satt mig på tåget till Göteborg. Bodil Malmsten hållar mig sällskap medan Sverige tar andan ur mig. Älskade fina Sverige. NY var en dröm och det här är på rikigt. J kommer till Göteborg med flyg. Och det är också på riktigt. Nu har han åkt från Stockholm. Allra mest det känns verkligt nu under täcket, försöker göra allt mjukt med kuddar. Du borde ut i höstsolen! skriker det svenska kristna söndagsnyttosamvetet. Men jag vill inte, skriker jag tillbaka barntrotsigt. Jag vill bara ligga här och bedövas av skräptv och bli hög på socker med jämna mellanrum. Kanske att någon kunde stryka mig över håret och säga att det blir bra. Kanske mattanten från min lilla skola där jag började i trean. Margareta. Dom var två, båda hette Margareta. En var smal och en var tjock. Dom var dom första som var snälla mot mig vad det gäller mat. Inget tvingande av att äta spenat eller kallops eller pasta eller något som jag inte åt. Som förstod att jag inte åt för att jag inte kunde, inte för att jag var en bortskämd skitunge. Jag åt bara pannkakor och köttfärssås.

fredag 14 september 2007

På min önskelista

Om man skulle ta och flytta hem till Industristaden då med anledning av detta.

Facebook är ett gift

Facebook asså det är gift, på riktigt. Jag är säker på att jag skulle hunnit skriva klart alla krönikor, artiklar och textanalyser jag ligger efter med om det inte varit för Facebook. Eventuellt skulle jag även haft ett hem med renbäddad säng och nypolerade kranar. Kanske skulle jag sätta ett facebookfilter på min egen dator. Och MSN, om jag inte ägnade halva dagarna åt att utväxla pussmunnar och röda runda hjärtan med J, då skulle jag hunnit skriva en d-uppsats. Och blogger och bloggar, då hade jag kanske hunnit hälsa på min mamma sen i påskas och hon kunde sluta tjata.

Nu försvinner jag ett litet tag i alla fall. Älskade E kommer hit idag, sen far vi till New York. Med New York i sinnet åker jag raka vägen till Götlaborg för att möta J och introducera honom för min mor och det ljuva västkustslivet. Min längtan är stor men större är skräcken. Den man som stannar hos mig efter att ha träffat min mor är nog kär i mig på riktigt. Ska jag förvarna honom om att hon är galen? Jag har nog mest nämnt att hon är jobbig och att våran relation är komplicerad. Och en gång på fyllan berättade jag att hon har silikonbröst. Hoppas att han har glömt det.

Utsläppsrätter

Lyckades smita en stund från skola och jobb för att träffa hon den underbaraste från Indien som jag saknat i en månad. Hon skrattar och frågar vilken illegal verksamhet jag ägnar mig åt för att ha råd med alla resor. Sen pratar vi om hur många gånger jag egentligen flyger på ett år. Jag inser att när jag sätter mig på flyget till NY är det min tjugofjärde flygresa hittills i år. Fi fan. Jag får panik och slänger mig på datorn och tänker att jag måste handla utsläppsrätter för alla pengar som jag inte har. Eller typ sluta flyga.

Afasi

Alltså min hjärna klarar inte att plugga så mycket som jag gjort denna vecka. Nyss satt jag i tre minuter och letade efter ordet bokhylla medan hjärnan försökte lura mig att skriva brevlåda. Torbjörn som pluggar till lärare har Mein Kampf i brevlådan.

onsdag 12 september 2007

I spend a fortune to have my fortune told

En som följde linjerna i min handflata i somras menade bestämt att resten av mitt liv fanns där för honom att uttyda. Mitt liv kommer att innehålla tre barn, en allvarlig sjukdom, eget företag, rikedom och tvära kast mellan lycka och depressioner. Mannen som jag håller så kär är dock inte mannen i mitt liv. Det kommer snart att ta slut och DÅ kommer jag träffa den riktiga mannen i mitt liv. Jag drömmer även sanndrömmar mellan tre och fem på morgonen berättade han. Häromdagen vaknade jag kallsvettig vid fyra tiden, Zlatans mamma hade dött i min dröm och Zlatan skulle därför inte spela EM-kvalmatchen samma dag. Det var inte sant. Därför förkastar jag nu hela spådomen som oroade mig lite och väljer att tro att han är mannen i mitt liv. J alltså, inte Zlatan.

tisdag 11 september 2007

Att drömma om en annan dag

Jag kräver att någon berättar för mig vad man gör i New York. Alltså vart man fikar, vart man äter middag, vart det finns bra secondhandshopping, vart man kan dricka öl och se spelningar. Typ sånt som jag gillar att göra hemma fast i New York. Museum har jag redan planlagt men allt annat vill jag veta. Jag förbereder mig på att falla hårt. Jag och New York forever liksom.

söndag 9 september 2007

En söndag utan magiskt tänkande

Billigt vin har en sur eftersmak. Jag smyger runt i regnläckande skor på Konsum för att handla grönsaker och frukt, vad som helst som ger kraft. Saknar saknar saknar. Prata msn han lova komma två veckor före planerat. Sväva rosa molnen. Inte ens kaffe fungerar som koncentrationsmedel. Måste måste skriva artikel. Skriver rubrik rubrik rubrik ingress...........................................................................................................................................
Det är ingen jättebra början. Hur gör dom som alltid har det i fingrarna? Eller i ryggmärgen
är det väl kanske. När kommer det?

Jag vill drunkna i vackra ord. Vill att någon ska uttrycka allt det där dom sitter fast någonstans långt bak, bara är känslor och inga ord. Jag vill läsa någon som kan uttrycka det vackra. Men jag famlar och hittar inte riktigt rätt. Tips efterlyses! Vilken är världens vackraste bok?

I gengäld bjuder jag på några boktips från min semester.

Borde läsas: Tandooriälgen av Zac O´Yeah, Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion

Okej läsning: Mannen som dog som en lax av Mikael Niemi, Chesil Beach av Ian Mc Ewan

Borde aldrig läsas: Hinsehäxan av Lillemor Östlin, Jessika Jungs saknad av Elisabeth Gilek

Okej tio minuter på Bokus sen blir det strafftänkande av typen, om du inte skriver klart får du gå barfota till jobbet.

Uppdatering: Beställer mängder med kurslitteratur. Lättar på ångesten över att jag ligger två veckor efter i skolan. Med en kursbok under armen kanske jag ser seriös ut. Nu känns det så bra att jag kanske kan unna mig själva att skriva dom där krönikorna och artiklarna i kväll istället.

En vecka rinner så lätt genom fingrarna


Jag är kär. Det tar över hela mig och snurrar till det jag borde ta tag i. Jag tänker hela tiden spretigt, sover dåligt. TomasLedinvaknar mitt i nätterna av saknaden. Tänker att så här har det aldrig känts, aldrig så här mycket. Men det är ju ljug, klart det varit så här förut med. Men han som jag känt så här för i ett annat liv har bleknat och blivit ett dammkorn. Minnen bleknar ni vet. Ologiskt så är jag mer kär, lite psykotiskt kär nu när jag känner att han inte varsamt trycker mig mot sitt bröst, snarare är det jag som vill in dit, vill tränga mig på eller igenom. Han gör lite motstånd. Underlägekänslan hos mig. Snälla J kom hit snart.


Hela semesterveckan har han frågat fina pappan min vad jag tänker på hela tiden. Åh jag tänker på hud, har jag inte sagt. Tankebortskjutande och prata om sånt som jag och fina pappan pratar om konst, litteratur, film och psykologi. Det är underligt att vi döljer vår gemensamma underklassighet med hjälp av medelklassalibit inför varandra. Varför gör vi så? Vi fnissar åt alla dom roliga medelåldersparen som är så typiska charterresenärer. Jag skäms över att jag skäms över att vara på charter. Tvingar pappa att röka fast han inte rökt sen han var 21 för att jag inte ska skämmas inför pappa över mitt kedjerökande. Tvingar pappa att åka med mig till Albanien för att charterkänslan kväver mig. De medelålders paren som äcklat tjyvkikar på oss, tror att pappa är min alldeles för gamla man. Männen avundsjuka, deras fruar har lös hud och dom bråkar hela tiden. Men varför säger du emot allting jag säger? Kvinnorna hatar mig under lugg, för att jag påminner dom om det där underliga faktumet att kvinnor tycks ha ett bästföredatum. Kyparna tänder ljus och väser romantic! När jag förklarar för kyparen på vår älsklingsrestaurang att min husband i själva verket är min pappa dör han nästan av skam. Jag skrattar så jag kiknar.


Två veckor efter att skolan börjat är det dags att ta tag i allt. För vardagen att återvända. Imorgon börjar jobbet igen. Jag har två krönikor, en politisk nyhetsartikel, en företagsgranskning, en persongranskning och säkert något mer att skriva klart imorgon innan jobbet på eftermiddagen. Nu dricker jag överblivet billigt vitt vin från kvällens fotbolltittarbravader med vänner och filurar lite.


Fotot är på mig och Bästisen. Inte för att vi är speciellt heta men för att jag blir glad av fotot. För att jag saknar henne fast jag nyss såg henne. För att anonymitet känns oviktigt just nu. För om någon jag redan känner skulle snubbla över denna bloggen skulle dom veta att det var jag med eller utan foto. Ni däremot blir lyckligt ovetande om vem av mig eller Bästisen som verkligen är jag men ni får en aning om hur jag ser ut, fiftyfifty men hundra procent skulle vi kunna säga. Intressant att vi tror oss veta saker utifrån utseende. Jag håller nog på ett skriva ett s.k fylleinlägg som började i Haparanda och för sin(eller kanske snarare min) egen skull nog borde sluta här. Nu. Så. Punkt.