fredag 30 april 2010

Bara tre dagar tills jag och Trollet sitter på ett plan mot Sverige. Det ska ju bli jättebra på alla sätt och vis. Men det känns darrigt och klumpimageigt över att J ska stanna här. Försöker le stramt och haha det är ju bara fem veckor. Alla gånger irriterat himlat med ögon över folk som inte kan vara utan sin pojkvän/flickvän i en vecka eller ett halvår sparkar mig i rumpan. Rätt så hårt. Och J han försöker att inte visa men under ytan sur, känner att jag snor Trollet från honom i fem veckor. Men allt går fort, alltid går allt så fort.

torsdag 29 april 2010

Vågar inte kolla läget på kontot

Undrar om jag hinner vinna på lotto innan jag åker till Sverige på måndag. Nödvändiga utgifter när jag är där är tråkiga saker som nytt pass, mat, blöjor och fixa överförande av visum mellan nuvarande pass och nytt pass och flygbiljett mellan Göteborg och London. Saker som jag gärna vill köpa är jeans, svarta byxor, svart kjol, lite random toppar och koftor, skor, solglasögon. Måste även shoppa en ny garderob åt Trollet som håller på att växa ur alla sina kläder. Sen skulle en årskonsumtion av svenska pocketböcker sitta fint. Och så måste det ju fikas, lunchas och brunchas. Allt detta har jag absolut inte råd med. Inte ens nära. Undrar om det är ofint att bjuda hem sig själv till folk på fika istället för att spendera minst femtio kronor två gånger om dagen?

Undrar också om den dagen någonsin kommer att komma för min del när jag inte lever på gränsen till att behöva tugga på min egen arm för att mitt konto är noll så fort jag varit på semester. Samtidigt kanske jag ska vara glad att jag överhuvudtaget har haft råd att köpa en biljett och skita i om jag har råd med fina svenska kläder och pocketböcker. Eller så kan jag fortsätta tycka att det är okej om pappa vill betala för lite grejer och inte låtsas om att jag fyller trettio i år.

Kom just på, just för att jag fyller trettio så kan vi ju säga att det är en trettioårspresent om min pappa vill betala massa grejer.

Lite sånt där bebissnack

Jag var kanske inte så väl påläst när Trollet kom till oss. Tänkte att det går nog bra att gå på känsla och lära känna sitt barn och agera där efter. Och det har ju såklart funkat. Även om jag fick lite ångest när vår barnsköterska var på hembesök vid sex veckor och frågade hur det gick med våran rutin. Eh rutin? tänkte ju jag och hade ingen aning om hur en sån gick till. Nu har Trollet lite fasta tider som hon sover på dagarna och så och allt funkar i allmänhet väldigt bra. På kvällarna har jag ändå varit helt övertygad om att det skulle vara omöjligt att få Trollet att somnna på något annat sätt än i famnen på en av oss. I kväll bestämde jag mig för att fasiken så kan vi ju inte ha det för alltid, vi måste försöka få henne att somna själv i sin egen säng. Peppade mig själv för att överleva årets största screamfest. Hon låg och jollrade i fyra fem minuter och sen somnade hon. Man ba känner inte sin unge så bra ändå.

Vuxenskapet

Att bli vuxen. Jag har i hela mitt liv hört att vuxen på riktigt det blir man först när man själv får barn. Men jag vet inte jag, jag känner mig inte nåt mer vuxen för att jag fått barn. Men kanske beror det helt på hur vuxenskapet identifieras. Däremot känner jag mig väldigt vuxen när månadens höjdpunkt är när mattidningen som jag prenumerarar på ramlar ner i brevlådan. Att kunna, vilja och gilla att laga mat känns vuxet för mig.

onsdag 28 april 2010

Tobleroneattacken

I säkert en halv minut trodde jag att Mats Odell hade kastat en Toblerone på Mona Sahlin. Det hade ju kunnat pigga upp valdebatten lite. Men nu var det ju bara jag som var trög och det enda som kastats var ord.

tisdag 27 april 2010

Däjt

Js pappa ringde upp i går och grymtade om att han inte alls gillar att jag ska ta hans moko(barnbarn alltså) ända till Sverige och så himlans länge. Så jag erbjöd glatt en barnvaktsstund som plåster på såren. Så nu ska J och jag äntligen gå och se The Hurt Locker klockan 10.30 på förmiddagen. Och jag, jag är lika exalterad som om det vore en middagsdejt på en lördagkväll.

We are all the winners

Jag är ju sjukt omusikalisk och kan nästan inga låttexter. Ändå känner jag att jag måste sjunga för Trollet litegrann varje dag. Vi brukar duscha ihop på morgonen jag och Trollet och då känns ju som en bra stund att underhålla henne med lite sång. Av någon helt outgrundlig anledning drar jag ungefär varannan dag till med Nick Borgens We are all the winners. Av alla låtar på jorn, varför jag kan denna låttext är ju lite otippat. Och att den dyker upp i mitt huvud bara så där... Trollet ärrad för livet.

söndag 25 april 2010

Biologisk ålder säkert fyrtio plus

Det där med att man blir smal när man ammar... Inte jag i alla fall. Och inte kommer det att bli bättre av fem veckors frossande i svenska godsaker. Om man skulle lova sig själv att efter Sverige då är det jag som börjar träna och håller mig till helgfrosseri.

Det värsta är inte att jag känner mig tjock och ful utan att jag känner så ohälsosam och osund. Det är ju det osunda som ger fulheten, för jag har varit tjock och snygg. Så ja träna. Men jag har såna problem med att hitta rätt träningsform. Hatar gym. Har dålig kordination och känner mig därför efterbliven på alla former av gruppass. Gillar yoga lite. Avskyr att jogga. Gillar att promenera. Kan någon träningkunnig människa svara mig på om det räcker att köra kanske två yogapass i veckan kombinerat med cirka en timmes rask promenad varje dag. Eller måste jag köra en del mer intensiv träning också? Och i så fall nåt förslag på någon rolig träningsform som jag kanske inte provat innan?

ps. är just nu så läskigt otränad att det är myrsteg som gäller!

torsdag 22 april 2010

Det där som gnager

Om ens mamma har en historia av självmordsförsök, långa sjukhusvistelser och tunga mediciner, då är det inte roligt att sitta på andra sidan jorden och oroa sig över att hon verkar må väldigt dåligt. Undrar hur långt det ska gå denna gången. Långa telefonsamtal till lillebror där man försöker tolka situationen och göra upp någon form av plan. Inte kunna sova för den där välbekanta oron. Tack och lov att jag snart åker dit.

onsdag 21 april 2010

Borde jag skämmas att jag ens läser om det?

En världsnyhet? Att Madde och Jonas har kärlekskris. En världsnyhet. Allvarligt?
J är ledig tills jag och Trollet åker till Sverige, så jag hinner aldrig skriva något. För nu ska vi umgås hela tiden och göra hurtiga grejer. Men det är fint som snus det.

lördag 17 april 2010

Åh, jag blev galen på den där shoppingturen. Klänning och vigselrings shoppingturen. Helt jäkla spritt språngande. Råkade kanske köpa nåt dyrt som inte går att lämna tillbaka och som jag nu gömt för mig själv i några dagar.

Trött? Jovars lite.

I går var jag mycket peppad på, ja hatar att erkänna det men, sånt där fredagsmys med iskallt vin och goda ostar och kanske American Idol. Somnade vid kvart över åtta, cirka fyra minuter efter den yngsta familjemedlemen. Ganska fail på det så kallade fredagsmyset alltså.

fredag 16 april 2010

Jag ska inte!

På lördag ska jag följa med en vän och förhoppningsvis vara till hjälp i jakten på vigselring och klänning.

Jag ska INTE bli helt galen och börja prova klänningar själv och sånt tjafs.

torsdag 15 april 2010

Familjedriveldravel

Efter nästan trettio år med föräldrar som har lite fler misslyckade förhållande bakom sig än säg genomsnittssvensken så har jag ett sjätte sinne för när det är på väg att gå åt skogen igen för någon av dem. Och visst lyckades jag äntligen klämma ur min mamma att hon och hennes man har en provseparation just nu. Min mamma har en förmåga att aldrig vilja berätta sådant för mig eftersom hon tror att jag är gjord av glas. Lite barndomsbittert ville jag kräka ur mig elakheter om att inget som hon gjorde i relationsväg kunde såra mig längre. Och det gör det ju inte heller, för jag är vuxen nu, jag bor på andra sidan jorden, jag behöver inte flytta längre, jag förlorar inte någon som varit en stor del i mitt liv längre. Istället för all bitterhet jag känt mot båda mina föräldrar för att de strulat till att så överjävligt och att det gått ut över mig och i min mammas fall även mina bröder mer än vad det borde fått göra, så ja tycker jag bara så synd om dem. Ensamheten. Och vad är det egentligen för ärr de har som gör att det blir så fel varje gång, även de gånger när allt först verkar så rätt.

Sen vet jag förstås att mina föräldrar har ju aldrig gått in i och ur förhållanden med avsikten att det ska gå dåligt. De har ju såklart hoppats varje gång att just den gången skulle bli annorlunda. Men vad har man för ansvar mot sina barn? Hur länge väntar man med att presentera en ny partner? Hur stor del av ett barns liv ska en ny partner ta?

Och hur påverkad är egentligen jag av detta? Jag och min bror hade ett mantra när vi var små som var något i stil med aldrigaldrigaldrig bli som dem! Min bror är på riktigt världens tryggaste och stabilaste varelse. Eller ja han har stannat i tryggheten, inte vågat kliva ur det bekanta för att han vill känna sig just trygg.

Jag tror att många, som är så vanligt i dag, med skilda föräldrar och helt knasiga uppväxter vill ha tvärtom. Visa att det går att göra annorlunda. Blir kärnfamiljsöverdrifter. Jag längtat massor efter att ha min egen familj efter att ha känt att jag aldrig riktigt haft en egen familjeenhet utan bara mamma och pappa på olika håll, halvbröder med andra syskon, plastpappor och plastmammor i utbytbara varianter och deras barn som kommit och gått.

Visst lovade J och jag varandra när vi bestämde oss för att skaffa barn att ja då måste vi vara ihop för alltid och vi måste också vara lycklig punkt. Så vet man att det egentligen inte går att lova sånt. Det man kan lova är väl att försöka. Att verkligen försöka och inte låta andras erfarenheter bli en ursäkt som i att det går alltid åt helvete till slut ändå.

Bloom

J stötte på Orlando Bloom i går i jobbärende. Och det berättade han inte förrän han varit hemma i minst två timmar(jag hade typ ringt alla jag känner innan mr Bloom hunnit runt hörnet).

mvh lättimpad tjej från landet

måndag 12 april 2010

Två saker som jag trodde var rätt överdrivet innan jag fick barn var snacket om hur lång tid allting tar och hur jäkla mycket tvätt ett så litet barn kan dra ner. Tji fick jag för det verkar inte bättre än att det stämmer rätt bra, i alla fall för oss.

Det här med hur lång tid allting tar gjorde att jag inte hann med hälften av det jag skulle velat i Melbourne. Men det är helt okej. Det här med tvätten är mindre okej. Det tar aldrig slut, i själva verket så växer det bara, fast vi tvättar hela tiden.

fredag 9 april 2010

Jag ar i Melbourne. Vi bor hemma hos Js kompis. Hans lagenhet kanns som ett hotell, jag har badat massa badkar och njutit av lyxigheter. Kanner mig lite mer vanligt installd mot honom an sist. Men han har en san dar dokumentforstorare i vardagsrummet. Ar inte det lite laskigt sa sag.

onsdag 7 april 2010

I går dök det ner ännu en bröllopsinbjudan i brevlådan. Antar att det är åldern. Alla gifter sig. Mitt heta begär efter att bli gift har släppt och ersatts med ledsenhet över att jag är så långt borta och alldeles för fattig för att kunna åka hem oftare än vartannat år ungefär. Vilket innebär att jag kommer att missa så många vänners bröllop. Att vilja och vett inte alltid går hand i hand, hatar så mycket.

Kan inte alla bara gifta sig juni till augusti 2012 så lovar jag att vara hemma hela sommaren.

tisdag 6 april 2010

Oväntat

Alltså jag skyller på en kombination av den här fina bloggen plus foton från väns bröllop i helgen plus foton på annan väns blivande brudklänning plus att tredje vän väldigt oväntat samma dag berättade att hon och pojkvän ska ha ett pyttelitet och hemligt bröllop snart och frågade om jag ville vara vittne. Summan blev att jag var jätteglad för andras skull och sedan gick runt och var vrålsur i flera timmar på att jag inte skulle få gifta mig snart. Alltså jag skulle ju kunna fria men det är ju tråkigt att fria till någon som jag är helt säker på skulle säga nej. J tycker helt enkelt att det är onödigt att gifta sig och till min egen stora förvåning verkar jag plötsligt tycka att det är nödvändigt att gifta sig. Och till min egen fasa märkte jag att jag dessutom har hela mitt drömbröllop planerat i huvudet. Mitt undermedvetna har planerat i smyg utan att jag har haft något med det att göra. Lite läskigt och så.

Undrens tid är inte förbi

Förra veckan köpte vi faktiskt en soffa, som vi båda tyckte om. Tog alltså bara ett och ett halvt år. I dag ska den hämtas. Död åt tältsängen!

Nu går vi på nästa projekt: bokhylla kan vara käckt att ha har jag döpt projektet till.

I den här takten skulle jag gissa på att vi har ett normalt hem med de flesta basic grejor lagom till vi fyller femtio ungefär.

torsdag 1 april 2010

Fy farao och hans gamla moster

Finns ingen värre känsla än när allt bara är skört och man vet att det är så lätt att förstöra allting.

Man ba note to self: inte förstöra allt.

Glad påsk dårå

Jaha då var det påsk. Om jag inte har fattat helt fel så verkar det som den enda traditionen som finns här är att äta chokladägg. Då saknar jag faktiskt lite påskpynt och middag med min familj. Och stör mig på hela den där vi åker väl till stranden om det är fint väder attityden om vad vi ska göra i helgen.

Jag är ganska sugen på att bli lite småfull och röka lite lite. Men det ska jag med största sannolikhet inte göra i helgen.