Gott nytt år

2010 var nog mest bra. Jag gjorde massa vuxna grejer, födde barn, förlovade mig, tog körkort och fyllde trettio, i den ordningen. Sen var det ju alla grejer jag inte gjorde, jag reste inte mer än till Sverige och jag kämpade inte på speciellt mycket med den där så kallade karriären.

Lite svårt har det varit med. Allt som jag hörde innan, om hur barn sliter på förhållande och hur trött jag skulle bli och som jag avfärdade som överdrifter, visade sig inte vara något annat än väldigt sant. Att vi avslutar året med att vara sugna på ett barn till måste vara ett tydligt tecken på att människan är helt galen.

2011. Då, alltså då! Då måste vi ha mer tid tillsammans i vår familj. Jag ska resa! Det är egentligen allt jag verkligen vill. Sen så ska jag läsa mer. Och köpa grejer till mig själv. Bli helt grym på att laga mat. Dricka champagne ofta. Och vara snäll.

Om alla snarkade, om!

Har varit på släktträff i dagarna tre. Sovit i sovsal och bara kunnat duscha i kallvatten. Och inget internet heller. Modernt lidande.

Saker man gör i mellandagarna

Eh. Får för sig att man inte kan leva längre om man inte får resa lite. Så man preliminärbokar en resa till Malaysia. Alltså är det kul att resa själv med en ettåring i en månad?

Fortsätter på temat gölliga kort på min onge

Julen var rätt fin ändå. Minimalt med stök. Öppnade klappar hemma hos oss med lite glögg. Hade svenskt julbord hemma hos en kompis, vi bidrog enbart med tre grejer vi lagat kvällen innan. Juldagen var vi och frös en stund på stranden innan vi gav upp och åkte hem till Js brorsa och högg in på deras julmiddag. Allt vi bidrog med var en flaska vin som jag nästan drack upp själv.

I kylen finns inte en enda rest eller eller ynka liten chokladkartong. Då är väl julen över antar jag. Rätt skönt. Nu funderar jag på hur det här året som gått så attans snabbt blev egentligen. Ska genast kolla vad jag skrev på bloggy i slutet av 2009, om vad jag önskade mig för det kommande året. Sen blir det recap.

ps. ja vi har granen på bordet på grund av vissa små klåfingriga varelser. varför jag niger framför tomten är en annan fråga.

Hallå! Kan någon ringa BRIS eller? Jag fick bara kanske femton julklappar. Det är fasiken inte bra nog!

/Trollet

Måste bara meddela så här i jultider att jag lyckats stå emot alla impulser att göra sånt som jag förrut sett ner på så mycket, alltså skickat julkort med foto på Trollet i tomteluva. Jag har inte heller gjort fotoböcker och kalendrar med kort på Trollet till alla i julklapp, vilket verkar läskigt vanligt.

Nu är det dags för julgröt.

God Jul dårå

Oj, oj vilken husmoder jag varit senaste veckan. Bjudit hem folk på lussekatter. Gjort massa kola och gett bort till folk i små fina askar. Så pysslig att andan liksom gått ur mig två dagar innan julafton. Vill ej fira jul. Måste kanske bo här i fyrtiofem år för att lära mig att fejka julkänslor mitt i sommaren. Googlar ändå griljerade kålrot och så.

Har haft trettioårsfest också. Spöregn och ingen kommer, tänkte jag. Stod där lite finklädd med all mat som jag lagt upp helt tillgjort och allt vin och klumpen i magen att säkert ingen tycker om mig egentligen. Och förbannade mig själv, för vem fan har fest en vecka innan julafton? En hel del folk kom inte men ganska många kom faktiskt. Även om nästan ingen på grund av jobb, kids osv pallade att följa med ut. Men det var kul ändå. Min mamma gjorde gayklubbsdebut(hon smådog lite när hon bevittnade en sexakt på dansgolvet men tyckte annars att det var den roligaste kvällen kanske någonsin) och vi kom hem klockan halv fem på morgonen.

Är lite besatt nu av att sitta på en bar med några glas vin, att vilja gå på fest, ta en öl till maten. Man kan ju aldrig veta när man blir helt crajsy och får för sig att en onge till är den bästa idéen ever.

Da angst

Fylla trettio var ju ångestladdat. Man är ju vuxen nu. Kör bil till affären och storhandlar med en unge i vagnen. Önskar sig kokböcker i julklapp. Bland annat bland annat.

När blev egentligen jag så nedrans upptagen? Jobbat en massa, ongen har varit sjuk ibloodygen, tagit körkortet, fyllt trettio, handlat julklappar. Inte mer än så egentligen.

Fick sova två ynka timmar natten till i dag. Har äntligen fått Trollet i säng. J är på väg hem med pizza. Allt jag vill är att stupa i säng. Men nej, nu måste jag jobba en timma eller fem.

gnäll gnäll gnäll....

Äter pepparkakor. Det ska man ju bli snäll av. Kan tydligen behöva lite av den varan.

Day 19 - Something you regret

Ångra sig schmångra sig liksom. Äsch, slöseri med tid kanske. Kanske kan jag ibland tänka att jag på ett sätt slösade bort min tid med mr X alldeles alldeles för länge, alla timmar jag slösat bort med slösurfande och tv-tittande. Men på det stora hela är jag inte en person som ångrar. Mycket för att jag oftast gör utan att tänka. Bokar resor och åker. Flyttar till nya länder. Lämnar. Skapar nytt. Vet att det går att bygga nytt. Men det går också bra att återvända. Bra på att ta vara på möjligheter. De flesta beslut betyder inte att något är definitivt. Det enda som är för alltid, helt definitivt, är ju att skaffa barn. Och det kommer jag absolut inte att ångra(även om jag gör det en millisekund varje gång hon får en tand, har öroninflammation eller är urtrött men vägrar sova och istället storskriker mamamamamamamamamamamamama i fyrtio minuter).

Läsa, läsa liten bok för det tycker jag är kul

Har kommit över en liten hög med svenska pocketböcker. Känns som att lästiden inte finns men måste klämma in en stund varje dag för att ja, läsa måste jag för att må bra. Börja med Hanna Hellquists Karlstad zoologiska eller Jonas Jonassons Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann?

Skjut mig! Jag måste verkligen jobba. Öroninflammationsbarnet är med sin mormor och jag ska jobba i raketfart hela dagen är det tänkt.

Vad jag gör i stället? Oroar mig såklart.

Alltså det knäcker mig lite det här med att J jobbar så mycket. Eller ja, jag oroar mig att det ska knäcka oss i längden. För att jag ska bli bitter och känna att jag drar för mycket. Att största barn- och hemansvaret hamnar på mig samtidigt som jag ska försöka jobba. Så har vi kanske helgerna. Fast jag antar att det inte är ovanligt att folk har det så. Män eller kvinnor som jobbar på annan ort och veckopendlar. Män och kvinnor som jobbar extremt mycket. Men jag gillart inte. Däremot gillar jag såklart att J har ett jobb han älskar men jag gillar kanske inte att jobbet alltid prioriteras. Att det ska jobbas så hårt för en framtid, allt det där vi vill bygga upp. Men tänk om det inte finns något vi när han kommit dit han strävar?

Tanken på att i februari börjar han på ett tre år långt jobb med minst 55 timmars arbetsvecka men troligtvis snarare sjuttio till åttio. I tre år! Det gnager. Då pallar jag faktiskt till exempel inte att vi får ett barn till under den perioden. För att jag hatar att känna mig ensam.

Man ba gawwd känner sig dramatisk.

Snart så!

Trollet blir faktiskt bara roligare och roligare. Lite mer väldresserad så att säga. Jag säger klappa händerna! Och så gör hon det. Jag säger kom och pussa mama! Och så gör hon det. Vinklar sitt lilla huvud, sätter sin knubbhand mot min kind och ger mig en smackpuss. Nu torde nästa steg vara att få till gå och diska! lägg alla dina en miljon leksaker i korgen! väck bara pappa på morgonen!

Vi bakade verkligen pepparkakor med degen jag gjorde

Även om vissa mest försökte komma åt att äta upp degen.

Nervös vid blotta tanken

Oj. Om exakt en vecka så har jag antingen haft körkort i en dryg timma. Eller så har det precis gått en timma sedan jag misslyckades med det samma. Ska köra upp mitt i city i rusningstrafik. Jag känner mig ganska säker på att köra. Synd bara att jag inte kan parkera eller backa.

Day 18 - Your favourite birthday

Får jag drömma om att det ska bli den som kommer härnäst, alldeles snart. Om mindre än två veckor. Vi ska bo på femstjärnigt hotell och spabehandla och sova hela natten utan att vakna alls och äta långsam middag och sitta i timmar med frukostbuffén och bada i ett badkar och läsa bok samtidigt. Så ja, jag tror att trettioårsdagen kan bli en favorit mest för att det ska bli så vilosamt.

Alltså man vill inte vara en sådan människa som håller på att gnäller och tjatar om sina barns sjukdomar, det vill man absolut inte. Men nu genomlider min unge sin livs första öroninflammation och det är inte speciellt kul för någon inblandad. Inte alls kul.