Leka!

Det är mycket lekparken och biblioteket just nu. Och samma keps varje dag.

Lördag? Torsdag? Same same.

Gick upp innan gryning som vanligt. Åkte och mötte kompisar och åt frukost klockan 7.30. Förvånades över vad alla utan innangryningsvaknande barn gjorde på fik vid den tiden på en lördag. Lämnade av J på jobbet. Nu begynnande nackspärr och migrän. Väntar på att J ska ringa och vara klar så att vi kan hämta honom. Då ska jag bada badkar och sova lunch. Tror jag är värd det.

Våra nya hoods

Sista bilden utsikten från vårt hus. Micket bra.

Trout pout

Den här minen betyder Dra dit pepparn växer skitkärring!

Kontaktannons kanske?

Skulle lätt offra en mindre viktig kroppsdel för att ha någon att gå och fika med i dag. En kömpis.

Istället ba kom Trollet så går vi på promenad till lekparken och sen stranden och som grädde på moset affären. Som vi gör varje dag.

Men i dag är det fredag, det är bra. Nästa vecka ska jag åka till Auckland, det är också bra för där har jag kompisar.

Ibland känner jag mig som en himla bra mor. I dag var en sådan gång. Jag låg magsjukedöd på soffan och kollade på sändningarna från jordbävningen i Christchurch samtidigt som jag slängt ut lite leksaker på golvet till Trollet. Trollet tyckte att det var tråkigt och lyckades öppna ytterdörren och promenera ut på taket till garaget(alltså våran ytterdörr ligger en halv trappa upp och taket till garaget precis utanför dörren). Eh, hjälp.

Nu sover Trollet och jag ska tvinga mig att piggna till och vara en engagerad mamma hela eftermiddagen.

ps. Åh, vad jag blir ledsen på mänskligheten. Det som hänt i Christchurch är en jäkla katastrof, ingen vet hur många som dött, oerhört många har förlorat sina hem och stadskärnan kommer behöva byggas upp från noll. Och vad gör folk då? Eh, passar på att stjäla människors tillhörigheter. Vilka små larver.

Uppdatering

Sju dagar har jag försmäktat utan internet. Det var jobbigare än att sluta röka. Men nu börjar jag igen, internäta alltså. Nu ska det läsas bloggar.

Älskar huset! Känns helt lyxigt och liksom modernt efter att vi lidit i vår lilla mögliga lägenhet i sovjetunionenstil i drygt två år. Vi har diskmaskin och micro som annat normalt folk nu och ongen har ett eget rum! Och omgivningarna är så vackra att jag alldeles baxnar. Fotobevis kommer.

Känner mig till och med aningens harmonisk fast jag inte har några kompisar eller hunnit söka ett enda jobb.

I går skickade jag in ett jobb som var mer än lovligt taffligt ärligt talat. Och jisses vad jag inte vågar kolla min mail just nu.

Lördagskväll vare här

Hur mycket jag än älskar nya platser så påminns jag varje gång jag bor på ett nytt ställe om att jag avskyr hur det är i början. Då när jag ska hitta boende, jobb, dagis, närmaste mataffären, kompisar osv. Nu har dessutom all ångst byggts på hundrafalt av att det kostat typ en njure att flytta ner alla möbler, betala för förvaring, bo på hotell i två och en halv vecka, betala förskott på hyra samt en deposition. Jag skojar ej aprillo när jag påstår att vi just nu har 400 kronor på våra konton och en gigantisk hög räkningar. Snälla goda någon gör så att vi helt magiskt får in lön samt deposition för gamla lägenheten typ på måndag. Annars blir det så tråkigt när vi får huset på tisdag men inte har råd att flytta in några möbler.

Men om jag ska vara lite positiv så har jag fått en styck kompis den senaste veckan. Vi är även bjudna på grillfest nästa helg och en kompis från Auckland flyttade ner i dag. Så vi kanske inte måste sitta hemma och stirra på varandra varendaste dag.

Så är jag ju kär i vårat hus också, innan vi ens flyttat in. Och tänker galna tankar som att jag ska köpa en kajak. Bli en sådan där person som drar upp rullgardinen och ligger helt rufsig och söt och kikar på havet och dricker kaffe som min ursnygga kille kommit med, kanske läser tidningen också. Och sen! Då tänker jag att det vore mysigt att dra ut och kajaka lite och promenerar bara femton meter till havet med min kajak. Som om. Kanske kan Trollet börja kajaka snart. Eller simma med sälar. Vi får se helt enkelt.

Vi har ju hattat som galningar med det här med giftemålet. Först visste vi inte vad vi ville, något litet, kanske på en något exotiskt plats. Sen blev vi helt galna och tänkte att fasiken en enda gång ska vi göra detta, nu gör vi det med parad och dans och lyktor och varenda kotte som vi känner. Och det berättade vi för alla. När och var.

Eh, nu har vi ångrat oss igen. Vi vill inte spendera så mycket pengar på en enda dag. Vill inte alla ska se oss. Vill bara att vi ska vara gifta. Så nu tänker vi en kort semester någonstans mycket bekvämt, ingen planering överhuvudtaget och bara görat.

Båda så nedrans lättade när vi vågade erkänna att vi ångrat oss.

Jämställdhet i vardagen: Pengarna

Jag har bestämt mig för att haka på den här grejen som Onekligen kör och Underlandet likaså. Hanna har stått för inspirationen. För mig tror jag att det här kan vara en jättebra grej att göra, för att själv våga se hur vi lever. Jag vet redan helt tveklöst att vi inte lever som vill. Ska försöka(!) undvika ursäkter och bara berätta hur det är.

Innan vi fick Trollet hade vi ett gemensamt konto där vi satte in lika mycket pengar varje vecka till räkningar, hyra och mat. Vi hade också ett gemensamt sparkonto där vi satte in en mindre summa varje vecka, det tog vi av ibland till större gemensamma inköp. Resten av pengarna behöll vi på våra egna konton och gjorde vad vi vill med. Jag fikade väl mest och gick på bio och J köpte säkert massa sladdar och åt onyttiga luncher.

Innan vi fick barn gjorde vi misstaget att inte prata igenom så mycket hur vi skulle lösa hela få barn situationen, utan tänkte att det löser sig. Det kanske inte var så smart. När jag blev med barn tjänade vi ungefär lika mycket, eller snarare lika lite. Här på Nya Zeeland finns det inte på långa vägar samma förutsättningar med betald föräldraledighet osv. som i Sverige. Vi fick cirka 4 000 kronor i månaden i tre månader, sedan inget. Efter det har vi haft ett gemensamt konto där Js lön kommer in, därifrån betalas alla räkningar, all mat, alltalltalltalltallt. Det jag tjänar sparar vi. J tjänar nu ungefär fyra gånger mer än innan jag blev gravid, jag tjänar mindre än hälften mot innan. J jobbar fortfarande mer än heltid och jag jobbar väl heltid med att hänga med Trollet och deltid med att jobba på kvällarna.

En jobbig sak med att inte vara den som drar in massa pengar är att jag alltid känner ångest när jag spenderar vad som ändå känns som Js pengar. Jag undviker därför att handla allt som inte är absolut nödvändigt. J tycker att det är viktigare att jag köper saker jag behöver än att han själv gör det.

J är slösa och jag är spara. Tveklöst. Han har heller ingen direkt koll och tror alltid att vi lätt som en plätt kan spara ihop några miljoner på några år och så eller tycker att det går bra att köpa något lite onödigt och dyrt för de sista pengarna på kontot. Han äter gärna på restaurang för den sista femhundringen fast det kunde räckt till en veckas råvaror. Han betalar räkningarna och jag försöker sköta sparandet.

Ej längre hemlös från och med nästa vecka

Här ska vi bo. Hur fint ska inte detta bli. Körde runt i området och stötte på en skylt som manade till att köra försiktigt för att undvika att köra över pingviner. Och, och det finns sälar också! Mitt gölligaste. Har jag tur så kan jag se dem från mitt sovrumsfönster.

ps. bilden är stulen, jag har ej gått ut på havet för att ta en bild.

Alltsa orka med ovisshet

Sir Peter Jackson ligger pa sjukhus med nagon form av megamagsar. Dalig sak med detta (forutom att det ar synd om Sir Peter alltsa) ar att J antagligen inte kommer att fa jobba pa en vecka eller tre om de skjuter upp inspelningsstarten. Da far han saklart ingen lon och det ar ju dumt.

Bra sak med detta ar att vi inte har rad att bo pa hotell och i sa fall aker tillbaka till Auckland och bor hos Js brorsa. Vilket blir flott eftersom kiddot hatar hotellet och gnaller hela dagarna. J kan fa vara heltidsforalder ett litet slag och jag kan halla min deadline.

Forst kolla pa huset och ga pa mohippa pa lordag dock. Huset som J dock redan har bestamt att han inte vill ha eftersom det bara har tva sovrum. Tydligen har han utan att fraga mig bestamt att hans pappa ska flytta in hemma hos oss. Joy of joys.

Löfte

När allt liksom har kommit i ordning här med hus, dagis och jobb. Då ska jag aldrig mer nämna dagis och hus. Det går ju inte det här. Bristen på input alltså.

Vad händer här näst i så fall? Börjar visa upp någon byrå i lantlig stil jag köpt. Fotograferar min lunchtallrik. Börjar klicka hem saker.

Nu måste det bli mer jag! Mer KiK, mindre hemmafru.

Mera hus

Förlåt att jag spam-bloggar om hus hela tiden. Har visning på ett hus på ojojoj-hus på lördag. Om, OM, om vi får det så kommer jag att spamma ännu mer med kolla, kolla, kolla havet cirka fyra centimeter från vårat hus-bilder.

Kommer så klart ej att få det.

Mvh
Besatt av att bo precis vid havet 80

Mera dagis

Ska besöka Trollets tilltänkta dagis imorgon. Jag har en hel timma till mitt förfogande för att ställa frågor och prata om hennes behov. Känner mig helt bortkommen inför tanken på detta. Har inte hunnit med att tänka på dagis ur något annat perspektiv än att det är något dyrt men nödvändigt. Självklart vill jag att Trollet ska gå på ett bra dagis med bra personal som utgår i från någon vettig pedagogik eller bara sunt förnuft. Hur jag ska kunna bedöma detta återstår att se.

Röda läppar

Blev kär i ett område i går. Det hade stranden med surfarna och en urtjusig kvinna med röda läppar som spelade gitarr på sin veranda. Och en snygg man som rastade sin hund.

Måste hitta ett hus där och börja måla läpparna röda.