Hunger Games

Bra saker med att jobba i bokhandel är att få köpa böcker hemskt billigt. Men ännu bättre är att få tillgång till alla recensions-ex vi får från förlagen. I dag har det äntligen blivit min tur att få ta med mig Hunger Games hem. Den är ju långt ifrån ny men alla har velat läsa. Längtar tills Trollet somnar i kväll och tänker mig att jag kommer att sträckläsa den.

Annars har vi precis haft bokrea, så nu tornar min olästa hög upp sig med trettiofyra böcker.

Tack och hej

Den här sommaren. Den kom som aldrig igång. Och i dag är det sista dagen i februari. Sista sommardagen rent tekniskt. Och jag känner mig helt svensk och suckar och tänker att nu, nu får vi vänta till nästa sommar.

Exempel på somriga saker vi har gjort noll gånger den här sommaren: grillat, badat i havet, ätit middag på vår uteplats.

För vi måste ju äta varenda dag. Varenda dag!

Att läsa om mat, dreggla över matbilder och mest av allt; att äta mat, det gillar jag massor. Att laga mat tycker jag väl är sådär. Speciellt vareviga dag måndag till fredag när Trollet alltid är sur, hungrig och klängig efter Kohanga. Det måste gå fort då. Samtidigt som jag lagat samma, samma, samma rätter det senaste året känns det som, så har jag också fått lite panik att jag inte ger Trollet tillräckligt bra mat. Vi äter vegetariskt sex dagar i veckan och fisk en dag. Och jag känner att jag kanske slarvat lite med att fixa fullvärdig vegetarisk mat. Här skickar vi ju med matlåda till förskolan varje dag, så då brukar ju själva lunchen bli rester från middagen dagen innan.

Så nu har jag bestämt att jag MÅSTE göra en middagsplanering varje vecka innan jag handlar. Den här veckan har jag snott alla recept till min veckoplanering från Onekligen-Lisas veckans vego och de recept som A.M.O samlat och lagt ut: fisk och vego.

Och jösses vad gott det varit.

Så bra initiativ att sprida snabba, goda och lättlagade recept. Så jag bjussar på mitt snabbkort. Pasta med spenatfetasås:

Koka upp pastavatten

Häll i pastan

Hacka färsk spenat, rödlök och dela körsbärstomater i mitten

Fräs rödlök och spenat

Lägg i körsbärstomaterna

Lägg i ett paket med fetaost du skurit i bitar i stekpannan

Salta och peppra

Klart. Apafort och rätt så göttigt med.

Så var det bestämt

Jag älskar Oscarsgalan. Har gjort sen alltid.

Jag ser mycket fram emot när J om cirka trettio år i sitt tacktal kommer att tacka sin älskade fru som stått ut med all frånvaro. Om jag får följa med på galan då om trettio år, då var det värt det.

Dör. Kom på att om trettio år är vi båda 61 år. Då kommer jag ju vara döful i designerklänning. Jag bestämmer att han ska en vinna Oscar om tio år istället. Snabba på karriären lite.

Materialist - ja visst!

Most wanted Wellingon:

Har just grinat i en halvtimme över att Trollet har kraschat skärmen på min dator. Helt medvetet. Jag skällde på henne för att hon kletade mat på väggen. Genast klättrade hon upp på skrivbordet och välte datorn. Det gick på en halv sekund. Någon som har någon aning om vad det kan tänkas kosta att byta ut glaset(säger man ens så?) på en iMac. Skärmen är alltså inte sprucken utan i tusen bitar. Har skickat iväg hennes far till lekplatsen med henne för att jag cirka är så förbannad att jag ej vill se na.

Och tänk i går var hon så sockersöt som på bilderna ovan. Det går upp och det går ner va.

*tar ett djupt andetag och tänker att det är ju tur att vi har hälsan osv* Ledsen smiley.

För det vet ju alla att kändisar är övermänniskor

Den där känslan man kan få när Orlando Bloom och Miranda Kerr kommer och sätter sig vid bordet bredvid när man är ute och fikar. Ni vet sådär att man måste låtsas som ingenting eftersom man är alldeles för tuff för att bry sig om kändisar och så. Då kanske ens unge som såklart inte har minsta aning om vem Orlando Bloom är drar ner ens tröja och visar upp ens bröst för honom. Man kan ju tänka sig att han kan ha tänkt att den där hon lär ju inte bli kollega med min fru precis. Och sedan går ens barn över till deras bord och pekar på Mister Bloom och skriker PAPPA j-ä-t-t-e-h-ö-g-t. Man ba hehe näääe din pappa är på jobbet lilla älsklingen. Och de känner sig skyldiga att påpeka hur söt Trollet är och så. Och man ba ehhh hehe tack eller så. Och kan ju inte precis säga att eran son, Flynn vet jag såklart att han heter, är ju också jättesöt för det har jag sett i skvallertidningarna och var är han nu egentligen som man egentligen vill? Sen skyndade man sig iväg för att man kände sig helt obekväm.

Man är jag alltså.

Man ba mmm nu ska jag gå hem och laga middag till min familj och städa för det älskar ju jag eftersom jag är kvinna

Gillar ju Trollets förskola jättemycket. Märker ju att hon trivs som attan, utvecklas, lär sig saker och mår bra där. Och alla som jobbar där är cirka babywhisperers. Men jobbig stämning på föräldramöte i går när det blev snack om att det måste vara tillåtet för pojkarna att leka våldsamma lekar och att pojkar måste få vara pojkar osv osv. Alltså både föräldrar och personal tyckte detta, att det är naturligt för pojkar att vilja leka våldsamma och vilda lekar och det vill tydligen inte flickor (för flickor är ju mer omhändertagande i sin natur och vill hellre leka med dockor cirka). Och jag ba asså vaddå pojkar måste få vara pojkar? räcker det inte med att de alla är barn?

En kram skulle kunna vara lösningen

I dag har jag skör dag. Tänker att allt jag vill är att åka på semester en vecka, helt själv. Jag, en solstol och min trave med olästa böcker som bara växer och växer. Jag läser och läser men köper ännu mer.

I dag är det precis ett år sedan den katastrofala jordbävning i Christchurch. Jag minns hur jag bara satt där och glodde och glodde och glodde på tragedin som utspelade sig på tv-skärmen i realtid. Ansträngde mig för att inte gråta under tyst minut på jobbet.

Finare än snus

Jag ba spambloggar istället för att packa mina väskor inför helgens resa till storstan. Borde eventuellt också städa upp hemma. Men har cirka tolv minuter på mig så det går nog.

Skulle bara säga så hemskans glad jag är för att Colombialivs ursöta lilla bebis anlänt lyckligt. Och detta då! Va, va, va! Så mycket fina nyheter i Readern denna morgon att tant vill gråta en skvätt.

Har någon frågat honom samma sak? Varför han inte tagit mitt efternamn. Nä.

Här verkar det vara jättekonstigt att jag inte tagit min mans efternamn. Samt även min mamma tycker att det är förskräckligt. Att i en riktig familj måste alla ha samma efternamn osv. Så nu gör jag alla mer irriterade genom att förklara att om det blir en till onge, då får den ongen mitt efternamn. Trollet har Js efternamn.

Alla ba konstiga fasoner. Säkert skumma svenska fasoner.

Som utlandssvensk kan jag nästan vilja kalla den för bortskämddebatten

Den här förskoledebatten som verkar "rasa" i Sverige. Den gör mig matt. Det finns inget som gör mig så trött och lite ledsen med för den delen som folk och fä som inte fattar att alla barn är olika och bara verkar vara ut efter döma ut andra och deras föräldraskap. Alla föräldrar försöker nog efter sina förutsättningar handla efter vad som är bäst för just deras barn. Punkt.

Det var verkligen kul att gifta sig

På nästan alla bilder från vigseln skrattar jag på det här viset och det ser ju lite stört ut. Men det var så jag hoppats att det skulle vara, roligt och känslosamt.

Trollungen

Cirka varje dag blir jag förvånad över att hon blivit så här stor. Bästa trollungen på jorn faktiskt.

Alltid ska jag längta hit och längta dit

När man är född med den där rastlösheten och längtan bort eller bara till något annat. Tar det någonsin slut. Gör det det. Eller accepterar vi bara att sådan är vi och följer med rastlösheten. Eller borde vi istället ta oss själva hårt i nacken och åter rätta in oss i Svenssonledet och fortsätta med radhus, dagis och vardag.

Just nu vill J göra karriär i Älej. Jag är tveksam och tror inte att jag är en älejtjej och vill mest flytta till Köpenhamn ett slag och sen vidare ut i Europa. Eller hem till mitt andra hem, Edinburgh. Dit längtar jag just nu så hjärtat skaver.

Måndag hela veckan

Är tillbaka i jobbsökartagen igen efter att det blivit plågsamt tydligt att mitt jobb är okej men inte någonting mer än så och att jag blir galen av att inte få utvecklas. Det var kul att söka jobb i cirka tre timmar (vem försöker jag ljuga för, jag menar minuter). Nu måste jag koka fyra liter kaffe och muta mig själv med choklad för att inte ge upp med en bok på sängen.

Men har sökt två jobb och har två till som jag är hyperhot på. Så de ansökningarna får min man hjälpa mig att putsa lite på ikväll.

Denna dagen - ett liv

Herrgu' låt den här dagen vara slut snart tack. Har feber, kan inte andas, ont överallt osv osv på lång klagolista. Har iaf träffat en läkare som ansåg att jag var ordentligt sjuk till skillnad från läkare förra veckan. Fått många meduciner och längre sjukskrivning. Så bjur på obäddad säng komplett med skrynkliga kläder, nappflaska och böcker.

Trots sjuk så säger samvetet att hämta tidigt på dagis när du ändå är hemma. Typiskt dumt då det är sjukt tråkigt för Trollet att vara hemma med mig som mest ligger på sängen och flämtar. Så nu får hon kolla Pippi/Emil och jag längtar efter sovdags. Och så bestämde jag mig för att nu ska vi ta av Trollet blöjan. Hur ska detta gå. Antagligen ej bra eftersom pottan är läskigare än ett monster och toaletten inte heller bra. Så efter tre timmar har hon inte kissat alls. Men det kanske är helt normalt, kanske bara jag som tänker att småongar kissar mest hela tiden?

Lite uttråkad

Dumma hosta, dra dit pepparn växer eller hur det var. Hemskickad från jobbet pga svimmade. Och fortfarande för frisk för att vara hemma och för sjuk för att vara på jobbet. Har ej kikhosta eller lunginflammation. Bara sjukt jobbig astma.

Men ute skiner solen så kan sitta på uteplatsen och läsa Min kamp del två eller ligga i sängen och se klart andra säsongen av Downton Abbey. Så ej synd om mig precis.

Ps

Måste bara meddela att efter jag spydde ur mig hur jag känt mig som en sådan arg, hatig och tålamodslös mamma och många var så fina om det. Ja, efter det har jag återfått lite ork och även en hel del tålamod, tillfälligt iaf. De senaste tre kvällarna har läggningarna förvisso tagit superlång tid men jag har inte gått bananas ändå. Inser ju att det inte hjälper Trollet att slappna av om jag cirka sprutar eld genom öronen.

Vardag blablabla

Har bestämt att jag ska ha en superflott helg trots att jag fortfarande hostar upp mina lungor och använder min astmainhalator oftare än stup i kvarten. I går handlade jag klänning till bröllopet nästa helg. Ej den på bilden nedan eftersom den såg billig och ful ut i verkligheten trots dyr. Istället köpte jag en beige och röd billig sak. Här verkar folk inte nåtts av informationen om att rött på en bröllopsgäst betyder att man sexat med brudgummen. Dock har jag inte sexat med brudgummen. Jag är möcke peppad på bröllopet nästa helg, det är min bästa bästa vän i detta land som ska gifta sig och jag ska hålla tal och allt plus träffa massor av mina Aucklandkompisar. Sen lagade jag risotto till en stor och en liten middagsgäst och Trollet klädde ut sig till Pippi och lekte med sin kompis. Och jag drack massa rödvin, inte Trollet och inte heller min kompis eftersom jag inte kom på att vi hade vin förrän efter att de åkt hem.

I dag ska vi äta lunch på amerikansk diner har min man bestämt, jag ska på manikyr(hahaha! det är sant), sen ska vi leka på bibblan och åka på grillfest. Men först måste jag nog slänga Trollet i badet eftersom hon luktar kiss. Ej fräscht.

Ny klänning?

Fin eller lite damig eller kanske lite tråkig? Finns även i svart. Bruden hade på sig svart på mitt bröllop så tänker att det är helt okej att ha svart, hehe som om jag bryr mig om sånt. Svart kanske mer användbart osv osv osv?

Den finaste stunden i mitt liv, eller näst finaste då, minuten efter Trollet föddes var nog den allra finaste

Att gifta sig. Det var verkligen så himla stort och fint. Det som jag inte hade tänkt på så mycket innan faktiskt, själva vigseln. Det var verkligen dagens höjdpunkt. Hur hjärtat nästan exploderade när jag såg min blivande man som såg fasligt nervös ut. Att jag tyvärr snorar jättemycket när jag gråter. Känslan av att vi var de enda två människorna som var där, förutom när Trollet gömde sig under min kjol i några sekunder.

Att jag tidigare har tänkt att int gör det någon skillnad om vi är gifta eller inte. Och det kanske det inte gör. Men vilket fint sätt att fira att vi tycker så gränslöst mycket om varandra nästan jämt. All kärlek från vänner och familj var ju också så rörande att jag nästan smällde av.

En av anledningarna till att jag är så in i märgen trött just nu

Det där med att känna sig som världens sämsta mamma, kan vi prata om det? Det här med att jag provoceras till den grad att jag faktiskt vill slå Trollet. För att jag går ner på tvååringens nivå och ba buhuhuhu du slog mig och rev mig i ansiktet och bet mig i armen, så jag vill slå dig med! Jättehårt.

Den där känslan jag har i kroppen när det återigen tagit tre timmar av slagsmål och gråt att få henne att somna på kvällen. Varje kväll! Tar det tre freakin' timmar. Och det är så svårt att erkänna men jag är så förbannad och slut varje kväll att det jag känner är väldigt nära hat. Svart och rent hat. Sen får jag en oerhörd ångest för att jag känner så. Micket negativ cirkel så att säga.

Att jag får lust att gråta varenda dag och ba buhuhuhu ska det vara så här? Är detta normalt? Är det vi som har fått henne att bete sig så här? Eller är tvååringar alltid små djävulsinkarnationer?

Det är nu någon räcker upp handen och säger att det har hänt att de känt så också. Att de medger att deras barn också beter sig som småjävlar i perioder. Det vore skönt.

Väldigt busig va

Jag skolkar från jobbet i dag. Eller lite sjuk är jag. Hostar och har lite ont i öronen. Men jag hade kunnat vara på jobbet, det hade jag. Men mest är jag så in i märgen trött. Tänker att jag är värd en dag av att ligga i sängen och läsa böcker som inte är Alfons Åberg och kanske se en film. Och fixa lite småsaker. Leta efter en fin klänning till bröllop, jobbfester och förlovningsfester som är på gång de närmsta veckorna. Börja om med att söka jobb igen. Lite så. Jag säger som Cecilia, att hela tiden går jag och väntar på att det ska bli mindre att göra, att det ska finnas tid. Men det händer aldrig. Så ibland kanske jag helt enkelt måste stjäla tiden.

Fem år

Insåg precis att den här bloggen fyller fem år den här månaden. Söte rare. Tiden går för fort, det gör den faktiskt. Då sur journaliststudent som oroade mig över hur det egentligen skulle gå med framtiden och långdistanskärleken. Om någon verkligen kunde tycka om mig så där på riktigt. Oroade mig även en hel del om jag verkligen kunde bete mig mot någon jag verkligen tyckte om. Nu ba fortfarande sur men gift(!)* med J och mamma till världen sötnöt. Och oroar mig över andra grejer.

*nyhetens behag ni vet, letar fortfarande efter rätt tillfälle att få säga min man

Näsa för blåbär

Har länge misstänkt att Trollet kan lukta sig till blåbär på flera kilometers avstånd. Efter en första smygtitt på några bilder från bröllopet har jag nu fått detta bekräftat.

ps. hehe angående att vi har "cut the cake" och sedan bara lämnat kniven i tårtan, så kanske det inte ska gå till.