Men det var iaf fint väder

Den där kvinnohelgen med barn för några helger sedan. Strålande sol, höstvackert, en iskall stuga. Och en unge som spydde hela nätterna och bajsade ner alla sina kläder. Nästan inget kvinnoumgänge. Men vi hann gå ner till sjön vid stugan den eftermiddagen vi kom fram innan hon blev sjuk. En eftermiddag fick jag för mig att hon mådde bättre och körde till ett vattenfall. Ser på fotot att hon verkligen inte mådde alls bra. När vi skulle åka hem till Wellington igen hade hon inte kunnat behålla någon vätska på tre dygn och var liksom helt svag och grå i ansiktet och orkade inte ens sitta upp. Jag körde de trettiofem milen hem jähättefort och hon sov hela vägen. Paniken då. Att varför hade jag inte tagit mig till en läkare dagen innan. Jaja, det gick ju bra såklart.

På det sjätte smäller det

Har inte ägnat mig åt någon form av motion sen i december. Och det är slutet av maj nu. Detta trots att jag varje dag tänker att jag ska gå ut och powerwålka efter jobbet innan jag hämtar på dagis. Sen utspelar sig samma scenario vareviga dag. Jag sjunker ner i ett varmt bad med en bok istället.

Men i dag har jag kommit så långt som att jag har bytt om till powerwålkvänliga kläder.

I dag kan vara dagen det faktiskt sker.

Asså ho gillar djur och båtar

Käre värld. Om det finns något jag inte är bra på. Alls. Så är det att sjunga. På riktigt tror jag att min färdighet placerar mig i den faktiskt mycket exklusiva skaran av tondöva.

Och nu har Trollet börjat sjunga. Jag kan ju pga tondöv ej avgöra om hon låter som ett enda gnissel. Men J menar att ja hon låter som ett gnissel.

Men skitsamma hon har börjat hitta på egna låtar och det är roligt.

I dag i bilen från dagis om och om igen:

Aaaaastjid ä en hund
Aaaaastjid ä en hund
Whaea* ä en katt
Whaea ä en katt

Havet å waka*
Havet å waka
Havet å waka

Men ändå kanske inte en låtskrivare in the making precis.

*whaea = hur trollet tilltalar de kvinnliga lärarna på dagis.
*waka = båt

Inälvor och extra allt

Den har bloggen har alltid varit lite för privat. Och det har väl alltid varit min ambition också. Sen med åren, herregu' vad länge jag skrivet här, har jag väl blivit lyckligare och mycket mindre hemlig och då har jag nog censurerat mycket mer också. Och det finns folk jag faktiskt känner som läser här och det påverkar givetvis. Och jävlar vad trött jag blivit på bloggen när allt bara blir så slätstruket och tillrättalagt och och och tråkigt. Samtidigt är bloggen som en kompis jag kan slänga mig med huvudet i knät på och skrika klia mig i håret och mata mig med godis fast vi inte setts på ett år för att vi känner varandra så bra men vi kanske inte har så mycket gemensamt längre. En sån kompis som jag inte riktigt kan skiljas från ändå. Kompisen/bloggen samma lika alltså.

Men jag vill och behöver på något sjukt sätt vara privat och visa inälvor och extra allt.

Försöker helt enkelt peppa mig själv att skriva om något som jag tänker väldigt mycket på men inte skrivit om pga ba privat.

Så från och med i morgon då. Det säger vi.

Lästips

Här har jag och Trollet börjat helgen med The Muppets och pizza.

Men jag ville mest säga att detta var så jäkla bra angående den sk. mamma-debatten. Läs vettja.

And I will love you more and more and more until there is no more

Nu har spysjukan gått runt runt i den här familjen i drygt en och en halv vecka. Jag är helt slut, skakig och orkar ej se mig om i misären som utvecklas hemma när ingen orkar något. Men i dag har jag gått upp ur sängen iaf. Micket stort framsteg. Började undra om jag kanske skulle ha feber och spysjuka resten av året.

Den enda som varit tapper och modig har varit familjens yngsta. Alltså är det verkligen sant den där klyschan att det inte finns några gränser för kärleken till sitt barn. Varje dag de finns med en så töjer sig hjärtat lite till. Och nästa dag lite till. Så att bröstkorgen snart exploderar av mitt stora malliga, stolta, förundrade hjärta.

Varendaste unge är värd att deras föräldrar tycker att just de är den allra smartaste, roligaste och mest fantastiska uppenbarelsen på jorden. Och att de vet om att föräldern tycker det. Vet att Bondhustrun skrev om det för ett tag sedan, att kan man verkligen berömma sina ungar för mycket, kan de få höra att de är bra/smarta/roliga osv för mycket. Här! Iaf jag håller verkligen med.

Just nu är Trollet inne i kanske sin gölligaste period någonsin. Hon pratar mycket, på alla tre språk men har tack och lov inte börjat fråga varför om allting. Hon är besatt av apor och giraffer och vill bara titta på dokumentärer om djur. Och gå till lekparken ungefär jämt. Men verkligen hennes språk utvecklas mycket just nu. I morse satt hon i mitt knä när hon helt plötsligt försökte bita mig i bröstet(!). När jag ba aaajjj men vad gör du!? Jag blev verkligen förvånad eftersom hennes dra i håret och slåss beteende försvunnit de sista månaderna. Då svarade hon att men xx gör så på sin mamma. Och det hade hon aldrig kunnat formulera för kanske en vecka sedan. Eh den lilla kompisen som hon åsyftade är sonen till en av hennes fröknar på dagis som bara är nio månader och tycker att det är kul att bita sin mamma när han ammar. Känner att det här kan vara starten på barns vilja att bortförklara/skylla ifrån sig när de gör knas.

Slut gullgullinlägg om mitt barn.

Årets sämsta bok

Tar en kaffe och läser ut mommy porn-boken Fifty Shades of Grey. Inser att jag är sjukt pryd. Läser för att har fått gratis på jobbet och tänkte att bra att veta vad denna supermegabestseller egentligen är för något. Man ba ja det är en uselt skriven snuskbok utan någon nämnvärd handling.

Så pryd att jag knappt kan kolla kunder som köper boken i ögonen. Speciellt de som är galna och köper del två och tre. Men förstår nu iaf varför kunder bara fnitter fnitter snälla göm boken i en plastpåse.

OMG googlar och ser att detta ska bli en film. Eh, en väldigt, eh, sensuell film dårå.

Men en sak är bara ond

Med mindre inkomst borde vi rimligen hitta oss ett billigare boende. Men jag älskar vår gata i stan.

Inget ont som inte har något gott med sig

Sedan slutet av förra året har vi pratat om hur det ska bli i maj i år. J skulle börja jobba sju dagar i veckan till slutet av året och allt skulle bli kaos med vardagslivet kändes det som. Nu är det maj och J berättade just att hans jobb gör nedskärningar och att han antagligen bara kommer att få jobba tre dagar i veckan. Även om det är ett fall av jag tror det när jag ser det osv. så känner jag rent spontant att hellre panka än att aldrig se varandra. Absolut så.

Det var cirka årets bästa sms

I februari förra året var vi på begravning. Hjärtat var som en stor klump den dagen. För att det obegripliga och det mest orättvisa och det som bara är fel hade hänt. Att den som begravs knappt har hunnit leva. Att någon kan vara oss till låns bara tre månader och sen inte vakna igen. Hårt, hårt intill mig ville jag hålla Trollet som var ett då. För att hon fortfarande var där. För att det inte ens går att tänka tanken att hon inte skulle vara det. Vad säger man egentligen till någon som förlorat sitt barn. Mer än att jag är så ledsen, så ledsen, så ledsen. Och det var så tydligt att de bara hade ett oändligt ekande öronbedövande skrik inombords och utanpå var allt som en stumfilm.

I går blev mamman och pappan till den fantastiska lilla pojken föräldrar till tvillingar. Jag förstår såklart att inga barn kan ersätta de som försvunnit ifrån en. Men man får vara extra glad över att just de begåvats med inte bara ett, utan två friska vackra barn.