6 år

Det har gått sex år sedan vår knubbiga lilla Trollbebis föddes. Det är ju inte klokt. Helt galet. 

Hon har varit och är helt makalös. Såklart. Precis allt märker hon och frågar om och tänker på. Mycket mer känslig och inkännande än vad jag själv är, egenskaper som det har tagit mig nästan sex år att lista ut hur man som förälder skyddar och absolut inte ber om ursäkt för. Hon älskar att vara hemma. Att sova på min vänstra arm. Leka helt sinnessjuka fantasilekar. Titta på de där youtube-klippen gjorda av mycket märkliga amerikaner som öppnar leksaksägg och leker med leksakerna. Snö! Att rita. Sova länge på morgonen men absolut inte att gå och lägga sig på kvällen. 

Jag är så oändligt tacksam för henne. Allt annat bleknar. Älskar henne med en urkraft som känns helt naturlig. Ser ivrigt fram emot de kommande sex åren och nästkommande sex osv. Hoppas att hon alltid ska vilja prata med mig. Veta att jag alltid kommer att stå bredbent med båda fötterna på jorden för henne. Känna sig älskad jämt, inifrån. 

Lilla grynet

Barnet är i norraste Norrland och gör  snöänglar, åker spark och kälke och går på skidskola. Blir även antagligen brutalt bortskämd av sin mormor och gamlamormor. Mycket mycket praktiskt att hon får återuppleva mina barndomsminnen utan att jag själv måste vara med och frysa.

Om en vecka fyller hon sex år. Det är omöjligt att inte drabbas av extensiell svindel när barn växer så fort. 

Vila är min favoritaktivitet i världen

För första gången sen vi blev föräldrar är vi båda hemma samtidigt en helg utan barn (!!!!!!!!!) För sex år sedan tänkte en kanske att shit vad en skulle passa på att ha på sig läppstift, dricka bubbel, hångla och gå på restaurang/bar/spelning/teater om sådant läge uppstod. Vi kanske skulle gjort aningens mer av detta om vi inte befann oss i fattigjanuari. Men antagligen inte. Så.jävla.skönt att bara få hänga i pyjamas och kolla tour de ski och äta godis. Ta någon promenad. Och kanske kanske ta en öl mitt på dagen på en pub om en känner sig helt wild n'crazy.

Here we go again

Självhatet första dagen väckarklockan ringer igen. Att en lät barnet vända på dygnet över jul och som belöning fick en mången skön sovmorgon till halv tio för första gången på sex år. Men vet inte om det var värt chocken kroppen kände idag när väckarklockan ringde 5.15 am. Känns lite ok ändå eftersom det inte är jag som måste väcka barnet ifråga och tvinga på massa oönskade kläder pga sibirisk kyla. Spontant känner jag även  att jag älskar att bo i ett land där den 6 januari också är en helgdag. Ska ändå försöka att uppskatta vardagslunken lite mer i år. Det är mitt nyårslöfte kanske. Och att öka vattenkonsumtionen från obefintlig till att iaf ha en vattenflaska på skrivbordet. Det ska väl inte vara omöjligt.