Tur ändå att ingen annan på mitt jobb är professionell heller

I dag betedde jag mig helt genant. Jag börjar med att ursäkta mig med att jag är en hemskt blödig typ. Och att det är typ katastrofstämning på mitt jobb och folk säger upp sig på löpande band/gråter på jobbet/skriker på varandra/svär. Därför är det rätt jobbigt att vara där rent psykiskt. Balanserar lite på en avgrund när jag är där.

Eftersom butiken jag jobbar i ligger i en flygplats är det inte ovanligt att jag blir lite tårögd när folk kommer in för att köpa en bok och berättar att de är på väg för att träffa sitt barnbarn för första gången/ska hämta sitt adoptivbarn/är på väg till sin makes dödsbädd/ska hälsa på sin mormor som har somnat för alltid och åkt till himlen och därför ska de bara hälsa på mormorns kropp. Det sista var det en femåring som sa.

I dag var det en tjej som såg så genomledsen ut att jag var tvungen att fråga hur det egentligen stod till. Till svar fick jag vattenspridartårar och snyft. Och sen hickade hon ur sig sin kärlekshistoria. Om hur hon var på väg hem till USA igen och att hennes fästman bor på Nya Zeeland. Och de har pendlat till varandra i två år och ses inte förrän till julen igen. Och sen ska de göra en plan. Varenda flygplatsfarväl, varje veckan, månad och halvår isär från den där tiden, som kändes så avlägsen så fort den var över, distansförhållandetiden, förnimmelsen av allt det klappade till mig i ansiktet.  Och jag tyckte så fruktansvärt synd om henne, kände hennes längtan, den där ständigt närvarande som krafsar i bröstet oavbrutet när man är världshav ifrån varandra. Från den enda människan på jorden som man behöver.

Så jag började med gråta. Alltså verkligen fulgråta. Sen skämdes jag för att jag var så konstig och ba förlåt förlåt lycka till och köp den boken den är skitbra hejdå hejdå. Och tänkte att jag måste krama min man jättehårt i kväll. Inte glömma att uppskatta att vi är här tillsammans.

Funderingar

Det är intressant att ha sitt barn på en förskola som är helt annorlunda mot vad jag själv är uppvuxen med. Trollet går ju på ett Kohanga reo. Först och främst var ju vår tanke att vi ville ge henne möjligheten att prata maori/te reo flytande eftersom J inte kan ge henne det. Men en lika stor del av den utbildning de tar del av är vad som kallas tikanga, lite svårt för mig att översätta, men det innebär att allt som sker där gör det enligt "the maori way of living". Och vad mycket vi som föräldrar har lärt oss!

Men ibland kan jag ju känna mig mer än lovligt svensk. Den här veckan har en av lärarnas farmor gått bort och då han jobbat där kortare än sex månader har han inte rätt till betald ledighet. Som förskola räknas vi som en whanau(familj), där alla barn, föräldrar och personal är del av den familjen. Då tar man hand om sin familj och då är det tikanga att vi alla ger en koha(en gåva) till honom för att täcka upp för förlorad inkomst. Det har jag såklart inget emot att göra. Detta skulle såklart aldrig hända på ett svenskt dagis men skulle det göra det så tänker jag mer att det skulle gå ut ett email där föräldrarna blev uppmanade att betala exakt lika mycket. Här handlar det mer om att man ska ge efter förmåga. Och då känner jag mig jättesvensk och tycker att det är svårt och vill inte verka snål eller skrytigt givmild. Okej, det var lite pinsamt att erkänna.

Apropå svensk så vill undrar jag lite hur jag också ska få min unge att växa upp och känna sig svensk. Språket ger jag henne såklart. Språket är som inristat i alla mina gener. Finns ingen chans oavsett hur länge jag bor här att mitt modersmål inte är mitt första språk. Att jag skulle prata med mitt barn på engelska. Men annars. Jag är inte en sådan som är traditionsknarkare och gillar inte direkt att fira högtider speciellt mycket. Och det är väl egentligen inte det som är svenskt, hur vi firar påsk, jul, lucia och midsommar. Det är traditioner. Men vad är svenskt? Blir det lite rasbiologiskt om jag förklarar för mitt barn att hon måste gilla fredagsmys, heminredning och parmiddagar? Och vara lite konflikträdd. Men allvarligt så tycker jag att svenskar älskar att hata på sig själva. Svenskar är så tråkiga och inbundna osv osv. Men är vi inte alla bara människor. En del är tråkiga, en del hemskt roliga, en del givmilda. Men en gnutta sanning kanske finns i vissa stereotyper. Men jag vill faktiskt att mitt barn ska känna stolthet över sitt ursprung, över att hon är svensk, maori och såklart också nyzeeländska.

Strunt the samma. I morgon ska jag iaf tvinga mitt barn att vara med i ett svenskt luciatåg. Det är vinter här nu, så det är lika med lucia. Uppenbarligen. Lite svårt att hitta ett lucialinne i Nya Zeeland. Så jag tänker vit kort klänning och julgransglitter om jag kan hitta lådan med julpynt. Och hon ska få äta lussebullar med. Ska bli fint ändå.

Fast det är ju bra när de trivs

Fredagar är den dagen vi har möjlighet att lämna Trollet sent på dagis. I dag ville jag läsa böcker och äta lyxfrukost i flera timmar med henne. Trollet tänkte mer att det var kul att lägga sig på golvet och skrika jag vill åka till kohanga nuuuuuu!

Those days are long gone

Blir lite nostalgisk över spädistiden nu när min bästis precis blivit mamma. Och får panik över att de enda bilder som finns kvar från Trollets tid som alldeles ny är de som jag eller någon annan lagt upp på Facebook. På den här bilden har det gått mindre än en vecka sedan jag och Trollet träffades för första gången. Och jag är ute och lunchar och ser ut som ett mammaproffs som lite nonchalant hanterar min bebis med ena handen och gör något helt annat med den andra. Inte precis hur man kände sig va. Som ett proffs.

Reselista

Åh jag vill med skriva en reselista. Så att jag kommer ihåg att jag älskar att resa, även om jag nästan aldrig gör det längre.

Vilka länder har du besökt?

Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Skottland, Irland, England, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Monaco, Montenegro, Italien, Holland

Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam, Malaysia, Indonesien, Indien, Nepal, Hongkong

USA

Argentina, Uruguay, Bolivia, Chile

Egypten, Jordanien 

Australien, Nya Zeeland 

Favoritland att besöka? 

Jag tänker ju alltid att jag vill åka tillbaka till Indien och till Argentina. Så det måste ju vara de två. Fast nu när det gått två år sedan jag var i Sverige ligger saknaden dit som utanpå huden.

Favoritstad som turist?

Jag är galen i New Delhi. Fast jag hatade staden kanske de första tre gångerna vi sågs. Sen ba ändrade mig och föll som en fura.

Sämsta stället du besökt?

Jag är nog sådan som kan se charmen med det mesta. Men jag hade några riktiga skitveckor i Indonesien för tio år sedan och svor på båten över till Malaysia att aldrig, aldrig någonsin ever ever återvända. Men det kan jag nog mycket väl tänka mig att göra.

Bästa shoppingen?

Om vi snackar kläder så är jag inte sämre än att Paris, New York och London alla funkar perfecto för mig. 

På det här kortet sitter jag på en trappa i New York och röker. Sjukt töntigt ju. Att röka. Men jag har påsar. Betyder shopping antar jag. Har faktiskt kvar massa saker jag köpte på den resan.










Favoritö?

Sommaren 2007 spenderade jag tre veckor på Havelock Island, en av Andamanöarna. Och det var som paradiset på jorden just då. Har nog aldrig gjort så lite i hela mitt liv. Badat, ätit, sovit och läst. Och utan att vara elitistturist kan det vara sjukligt skönt att åka någonstans när det är superlågsäsong. 


Favoritstrand?

Asså detta kanske inte är den finaste stranden på jorden men dock väldigt fint. När vi bodde i Auckland besökte vi Long Bay jämt och ständigt och jag så många fina minnen. Av grillning och bada och delfiner och Trollets första dopp i havet.

Vart vill du åka?

Jag har drömt om Mexico, Filippinerna och Iran de senaste tio åren. Så står fast vid det.

Vart vill du inte åka?

Det finns nog inget ställe jag skulle tacka nej till att besöka. Däremot röstar jag emot att sova utomhus i öknen mitt i vintern någonsin igen. Och eftersom jag då var livrädd för rävar(!) och skorpioner och inte kunde sova en blund på flera nätter så antar jag att ett safari någonstans i Afrika inte heller ligger högt på min lista. Och fy farao skulle aldrig någonsin bege mig ut på kamelsafari igen heller. Ville grina av smärta efter en halvtimme. Och detta har vi betalat för att göra i tre dagar?


Inplanerade resor?

En vecka i Melbourne nästa månad. Och i slutet av året är det meningen att vi äntligen ska komma iväg på en fyra veckor lång resa hela familjen. Den resan som vi pratat om i drygt två år. Dock högst oklart vart vi egentligen ska åka. Men det ska bli av så är det bara. Oavsett jobb, pengar osv osv. Vi måste.

Iiiiiiiiiiiiiiiiih

Min bästaste bästis har blivit mamma. Jösses jag har gått som på nålar sen i måndags och vi har nog skickat femtio sms eller så fram och tillbaka. Det var som mer nervöst än att föda barn själv.

Eftersom jag inte kan skrika ut det på Facebook, eftersom de själv inte informerat omvärlden än. (tydligen viktigt för mig att få skrika ut det någonstans) Jag är så glad. Så fantastiskt glad.

Och nästa månad åker jag till Melbourne och hälsar på henne. Hon heter Liv, bebisen alltså, inte min bästis. Fint va. Tydligen döper alla tuffa svenska mammor i Australien sina barn till det.

Hur länge kan en tvååring växla mellan att gallskrika och peka på sitt öra och säga ajajajajajaj mamma? Jo en hel natt kan de göra det. Oavbrutet.

Efter ett besök på någon form av närakut i morse eftersom det är helgdag här i dag åkte vi hem igen. Känns som att Trollet har öroninflammation cirka jämt. Och därför äter antibiotika också jämt. Kan ej vara bra. Men svårt att säga att näe det vill vi inte ha när hon har så ont. Nu fick hon en femton dagar lång kur. Låter ju också hemskt länge.

Tycker Trollet borde vara trött efter att ha skrikit hela natten. Men hon är mest intresserad av att bossa med mig. Hämta kritor mamma! Nu yoghurt! Törstig faktiskt! Bädda mig mysigt! Läs muminboken! Sov du! Meducin! Inte sova! Leka lastbil! Titta jijaf daton! Kjamas! Du sitta däj! Stå upp!


Älskar kaffe mer än vanligt.

Och i dag är jag bakfull

Jag var på skilsmässofest i går. Kanske inte riktigt lika lyckligt som ett bröllop. Men väldigt, väldigt mycket vin drack alla.

En intressant sak var att alla kvinnor(det var bara kvinnor som var bjudna på skilsmässopartyt) som var där var mammor till "bara" ett barn. Det är ju ändå inte normen att ha bara ett barn. Och med ett undantag där det var mannen som inte ville ha mer barn var alla enbarnsmammor för att de aktivt valt det. Och när någon insåg det här så blev det att vi pratade ganska mycket om att ha bara ett barn och varför de gjort det valet och hur man egentligen gör för att få familj och vänner att sluta tjata om att ens barn måste ha ett syskon. Jag biktade mig dock om att jag hemskt, hemskt gärna vill ha ett barn till. Minst ett.

Men det var skönt efter att bitit ihop så hörntänderna nästan trillat ut varenda gång jag fått mens, igen och igen och igen och igen och igen osv osv. Så att till och med J, som är den positiva, här om veckan med lite darrande röst tog upp att tänk, tänk om vi inte kan få fler barn. Ja, det var skönt att höra någon predika för enbarnslivet. Och bättre vara tacksam för det barn vi fått än vara ledsen över de vi inte fått än.

Klurar på lite olika sätt att plastikoperera mig

Vardag del 2045

Tittar ner i backen och kör på. Uppe tidigt, tidigt, jobba, jobba, hem och röja upp, hämta dagis, laga middag, bada barn, läsa sagor, båda sova. Hela veckorna. Sen helg och då är det alltid något jäkla barnkalas som man måste komma ihåg att köpa present till och gå på. Och så ska man hitta på något kul hela familjen. Och äta något gott. Och tvätta hela veckans tvätt. Och städa upp hemmet. Och sen börjar det om igen. Och när hann jag egentligen prata med min man senast.

Och ja, så är väl livet. För nästan alla och till och med gillar jag livet för det mesta. Men i dag bara så himla himla slutkörd. Första dagen på vintern men skoningslöst solsken. Trollet brukar vara hemma med mig på fredagar men i dag ba det blir dagis fröken. Gav mig två timmar att utföra måsten, köpa presenter, hänga tvätt, tömma och fylla diskmaskin, köpa en vinterjacka och mössa till Trollet(hann liksom inte med att det är vinter och har skickat ongen till dagis i tunn och kall vindjacka senaste veckorna). Sen gick jag på dagbio, åt lunch och läste bok på restaurang och satt på en strand och grinade en liten stund. Så nu känns det bättre.

Men det var iaf fint väder

Den där kvinnohelgen med barn för några helger sedan. Strålande sol, höstvackert, en iskall stuga. Och en unge som spydde hela nätterna och bajsade ner alla sina kläder. Nästan inget kvinnoumgänge. Men vi hann gå ner till sjön vid stugan den eftermiddagen vi kom fram innan hon blev sjuk. En eftermiddag fick jag för mig att hon mådde bättre och körde till ett vattenfall. Ser på fotot att hon verkligen inte mådde alls bra. När vi skulle åka hem till Wellington igen hade hon inte kunnat behålla någon vätska på tre dygn och var liksom helt svag och grå i ansiktet och orkade inte ens sitta upp. Jag körde de trettiofem milen hem jähättefort och hon sov hela vägen. Paniken då. Att varför hade jag inte tagit mig till en läkare dagen innan. Jaja, det gick ju bra såklart.

På det sjätte smäller det

Har inte ägnat mig åt någon form av motion sen i december. Och det är slutet av maj nu. Detta trots att jag varje dag tänker att jag ska gå ut och powerwålka efter jobbet innan jag hämtar på dagis. Sen utspelar sig samma scenario vareviga dag. Jag sjunker ner i ett varmt bad med en bok istället.

Men i dag har jag kommit så långt som att jag har bytt om till powerwålkvänliga kläder.

I dag kan vara dagen det faktiskt sker.

Asså ho gillar djur och båtar

Käre värld. Om det finns något jag inte är bra på. Alls. Så är det att sjunga. På riktigt tror jag att min färdighet placerar mig i den faktiskt mycket exklusiva skaran av tondöva.

Och nu har Trollet börjat sjunga. Jag kan ju pga tondöv ej avgöra om hon låter som ett enda gnissel. Men J menar att ja hon låter som ett gnissel.

Men skitsamma hon har börjat hitta på egna låtar och det är roligt.

I dag i bilen från dagis om och om igen:

Aaaaastjid ä en hund
Aaaaastjid ä en hund
Whaea* ä en katt
Whaea ä en katt

Havet å waka*
Havet å waka
Havet å waka

Men ändå kanske inte en låtskrivare in the making precis.

*whaea = hur trollet tilltalar de kvinnliga lärarna på dagis.
*waka = båt

Inälvor och extra allt

Den har bloggen har alltid varit lite för privat. Och det har väl alltid varit min ambition också. Sen med åren, herregu' vad länge jag skrivet här, har jag väl blivit lyckligare och mycket mindre hemlig och då har jag nog censurerat mycket mer också. Och det finns folk jag faktiskt känner som läser här och det påverkar givetvis. Och jävlar vad trött jag blivit på bloggen när allt bara blir så slätstruket och tillrättalagt och och och tråkigt. Samtidigt är bloggen som en kompis jag kan slänga mig med huvudet i knät på och skrika klia mig i håret och mata mig med godis fast vi inte setts på ett år för att vi känner varandra så bra men vi kanske inte har så mycket gemensamt längre. En sån kompis som jag inte riktigt kan skiljas från ändå. Kompisen/bloggen samma lika alltså.

Men jag vill och behöver på något sjukt sätt vara privat och visa inälvor och extra allt.

Försöker helt enkelt peppa mig själv att skriva om något som jag tänker väldigt mycket på men inte skrivit om pga ba privat.

Så från och med i morgon då. Det säger vi.

Lästips

Här har jag och Trollet börjat helgen med The Muppets och pizza.

Men jag ville mest säga att detta var så jäkla bra angående den sk. mamma-debatten. Läs vettja.

And I will love you more and more and more until there is no more

Nu har spysjukan gått runt runt i den här familjen i drygt en och en halv vecka. Jag är helt slut, skakig och orkar ej se mig om i misären som utvecklas hemma när ingen orkar något. Men i dag har jag gått upp ur sängen iaf. Micket stort framsteg. Började undra om jag kanske skulle ha feber och spysjuka resten av året.

Den enda som varit tapper och modig har varit familjens yngsta. Alltså är det verkligen sant den där klyschan att det inte finns några gränser för kärleken till sitt barn. Varje dag de finns med en så töjer sig hjärtat lite till. Och nästa dag lite till. Så att bröstkorgen snart exploderar av mitt stora malliga, stolta, förundrade hjärta.

Varendaste unge är värd att deras föräldrar tycker att just de är den allra smartaste, roligaste och mest fantastiska uppenbarelsen på jorden. Och att de vet om att föräldern tycker det. Vet att Bondhustrun skrev om det för ett tag sedan, att kan man verkligen berömma sina ungar för mycket, kan de få höra att de är bra/smarta/roliga osv för mycket. Här! Iaf jag håller verkligen med.

Just nu är Trollet inne i kanske sin gölligaste period någonsin. Hon pratar mycket, på alla tre språk men har tack och lov inte börjat fråga varför om allting. Hon är besatt av apor och giraffer och vill bara titta på dokumentärer om djur. Och gå till lekparken ungefär jämt. Men verkligen hennes språk utvecklas mycket just nu. I morse satt hon i mitt knä när hon helt plötsligt försökte bita mig i bröstet(!). När jag ba aaajjj men vad gör du!? Jag blev verkligen förvånad eftersom hennes dra i håret och slåss beteende försvunnit de sista månaderna. Då svarade hon att men xx gör så på sin mamma. Och det hade hon aldrig kunnat formulera för kanske en vecka sedan. Eh den lilla kompisen som hon åsyftade är sonen till en av hennes fröknar på dagis som bara är nio månader och tycker att det är kul att bita sin mamma när han ammar. Känner att det här kan vara starten på barns vilja att bortförklara/skylla ifrån sig när de gör knas.

Slut gullgullinlägg om mitt barn.

Årets sämsta bok

Tar en kaffe och läser ut mommy porn-boken Fifty Shades of Grey. Inser att jag är sjukt pryd. Läser för att har fått gratis på jobbet och tänkte att bra att veta vad denna supermegabestseller egentligen är för något. Man ba ja det är en uselt skriven snuskbok utan någon nämnvärd handling.

Så pryd att jag knappt kan kolla kunder som köper boken i ögonen. Speciellt de som är galna och köper del två och tre. Men förstår nu iaf varför kunder bara fnitter fnitter snälla göm boken i en plastpåse.

OMG googlar och ser att detta ska bli en film. Eh, en väldigt, eh, sensuell film dårå.

Men en sak är bara ond

Med mindre inkomst borde vi rimligen hitta oss ett billigare boende. Men jag älskar vår gata i stan.

Inget ont som inte har något gott med sig

Sedan slutet av förra året har vi pratat om hur det ska bli i maj i år. J skulle börja jobba sju dagar i veckan till slutet av året och allt skulle bli kaos med vardagslivet kändes det som. Nu är det maj och J berättade just att hans jobb gör nedskärningar och att han antagligen bara kommer att få jobba tre dagar i veckan. Även om det är ett fall av jag tror det när jag ser det osv. så känner jag rent spontant att hellre panka än att aldrig se varandra. Absolut så.

Det var cirka årets bästa sms

I februari förra året var vi på begravning. Hjärtat var som en stor klump den dagen. För att det obegripliga och det mest orättvisa och det som bara är fel hade hänt. Att den som begravs knappt har hunnit leva. Att någon kan vara oss till låns bara tre månader och sen inte vakna igen. Hårt, hårt intill mig ville jag hålla Trollet som var ett då. För att hon fortfarande var där. För att det inte ens går att tänka tanken att hon inte skulle vara det. Vad säger man egentligen till någon som förlorat sitt barn. Mer än att jag är så ledsen, så ledsen, så ledsen. Och det var så tydligt att de bara hade ett oändligt ekande öronbedövande skrik inombords och utanpå var allt som en stumfilm.

I går blev mamman och pappan till den fantastiska lilla pojken föräldrar till tvillingar. Jag förstår såklart att inga barn kan ersätta de som försvunnit ifrån en. Men man får vara extra glad över att just de begåvats med inte bara ett, utan två friska vackra barn.

Elva frågor till

Men ska ju svara på Bondhustruns elva frågor också.

1. Vad är dina senaste tre musikupptäckter?
Men jag lyssnar ju aldrig på musik. Men The Drums var jag faktiskt lite insnöad på i december/januari.

2. Tre av dina allra bästa egenskaper som du är stolt över?
Att jag är, eh, snäll. Och lite rolig ibland. Och att även om jag inte är ambitiös iaf är en liten arbetshäst.

3. Bästa GB-glassen genom tiderna?
GB-sandwich. Lätt. Ryser vid minnet av när TipTop kom tillbaka och jag var galet peppad och sedan ville spy för att den var så söt och ja, äcklig

4. Om du yrkesmässigt skulle göra något helt annat än du gör idag, vad skulle det vara?
Göra dokumentärfilm.

5. Behöver man verkligen jobba heltid? Och om man gör det, hur ska man hinna/orka med sig själv, sin familj, sitt hem, sina vänner, fixa städa pyssla umgås läsa böcker?
Livets stora gåta. Livspusslet osv osv. Jag har skitsvårt att orka med mer än hemfix, familjen och sporadiskt umgänge när jag jobbat heltid. Nu jobbar jag fyra dagar per vecka och det är ju grymt. Men det är ju inte alla förunnat att ha råd med det. Och om man är mitt uppe i en karriär som man tycker är rolig så vill man nog dessutom jobba heltid tänker jag. Eller det kanske man inte alls vill? Men jag tror att det gäller att schemalägga tid för sig själv hur trist det än låter. Se till att gå och träna, bokcirkel, teater, bio eller vad det är man gillar och blir peppad av. Och lite bara acceptera att det kanske inte går att hinna/orka med allt. Bara för att "andra" verkar hinna med allt så kanske det inte är bästa receptet för en själv.

6. En egenskap hos andra du har svårt för?
 Avskyr snålhet. Och då menar jag alla sorters snålhet.

7. Tipsa om din bästa vardagssnabbrätt som alltid funkar, som är god och bra och går svinsnabbt?
Koka pasta. Stek vitlök och körsbärstomater i massa smör. Kanske några pinjenötter med. Servera med obscena mängder parmesan.



8. En kändis du är lik på något vis?
När jag var cirka tio-elva fick jag jämt och ständigt höra att jag var så lik Julia Roberts. Det har jag nog tyvärr inte fått höra en enda gång de senaste arton åren.


9. Du får en halv miljon kronor - vad gör du?
Betalar av min studieskuld och använder resten till en insats på ett hus. Sen var de pengarna slut. Men det var kul medan det varade.

10. Vad önskar du att du var bättre på?
Att få saker och ting gjort.

11. Vad är det snyggaste med dig?
Mitt hår. Har sjukt mycket hår och schnygg färg med. När jag skulle gifta mig skickade jag en bild på den frisyren jag ville ha. Och frisören ringde upp och ba asså du den där bruden på kortet har helt sjukt mycket löshår bara så att du vet. Jag ba no problem du får se när vi ses. Fast tyvärr kanske det inte blev helt som kortet. Men ändå. Mitt hår är bra.

Måndag men snart långhelg

På torsdag ska jag åka iväg på kvinnohelg. Nu sitter jag och undersöker vad det egentligen finns att göra i byn vi ska besöka. Som alltid i Nya Zeeland är det en hel massa äventyrsaktiviteter. Om du googlar motsatsen till äventyrlig person så borde det faktiskt komma upp ett foto på mig. Men det finns varma källor och det är en av mina hobbies faktiskt. Sen tänker jag mig att vin och ost borde vara ett hett kort. Det enda tråkiga är att de andra tre kvinnorna är gravida och rimligtvis kommer få vissa impulser att döda mig om jag sitter där och äter brie och dricker vin medan de desperat suger på en novalucol. Men det är ju faktiskt inte mitt fel att de är så oansvariga att de blitt in the family way va.

ps. allas barn ska med så det är inte någon jäkla njutarresa vi ska på. helt rimligt att påstå att den som får semester är faktiskt Trollets far som får tre nätter av ostörd sömn i present av mig.

Lalalala nu hörde jag inte riktigt vad du sa faktiskt

I går efter vår flotta lunch gick jag i affärer lite medan J lekte med Trollet i lekpark. Typiskt bra fördelning av arbetsuppgifter. Jag köpte en kjol och kom glatt tillbaka och berättade om den fina tröjan och klänningen och den andra fina kjolen som jag nog med skulle köpa.

Men du behöver ju inga mer kläder!

Nä men jag vill ha. Jag tycker om fina kläder.

Mmmm och jag tycker om och vill ha pengar på vårt stackars sparkonto.

En i den här familjen är ju visst sjukt ordentligt.

Plastpåsebröllop i dag

Vi har varit gifta i tre månader i dag. Det är bra. Det finns det som redan hunnit skilja sig efter tre månader. Att vi t.ex lyckats vara gifta längre än Kim och Kris nu, det är värt att fira. Så vi äter göttig lunch här idag. Mat är som alltid det bästa sättet att fira saker och även en bra anledning att hitta på saker att fira. Som plastpåsebröllop, det har vi hittat på såklart.

Buhu

Efter dagens morgonbestyr så kan jag känna att jag har dragit vinstlotten i hämta/lämna-rejset. J lämnar Trollet på dagis och jag hämtar. Med undantag av varannan fredag. Kan ju bero på att hon inte är van att jag är hemma om morgonen. Men attans vad det har gråtits, skrikits, gnällts här hemma denna morgon. Och då pratar jag inte bara om den utav oss som är två år. Jeeezzus.

Sen kommer jag hem och ska försöka vara produktiv och då kommer ju råångesten som stryper mitt hjärta när jag och Trollet bråkat på besök.

Vill cirka åka tillbaka till dagis och krama ihjäl henne. Men istället försöker jag tänka att jag är en snäll och tålmodig mamma nästan hela tiden. Man gör så gott man kan osv. osv.

Resultat av det där med att vi inte ses under veckorna

I onsdags glömde J bort att det var helgdag och människor med normala jobb var lediga. Alltså ingen av oss med däremot dagispersonalen. Detta hade jag styrt upp och fixat barnvakt. Berättat på söndagen att Trollet skulle hem till si och så på onsdagen. Klockan kvart över nio på morgonen på onsdagen ringer J till mig på jobbet i panik och nästan skriker om att att dagis är stängt och vad ska han göra egentligen. Och varför hade jag inget sagt.

Tänker mig bajs, bajs överallt bajs

Är mycket nervös för att hämta Trollet på dagis i dag. Eller alltså mest nervös över vad som kommer ligga i hennes väska i en plastpåse. Vi har försökt oss på potträning hemma utan någon som helst framgång. Men hennes lärare hävdar att hon är helt redo för att sluta med blöjor och sa till oss att skicka henne till dagis utan blöjor men med många ombyten, så skulle de fixa detta.

Känner mig tveksam.

Vardag var det här

En bra sak med de dagar jag börjar jobba klockan mitt i natten, allt jag hinner med.

I dag färdigjobbad klockan 12.30. Sen mötte jag min man och åt lunch. Åkte och veckohandlade. Klämde ett avsnitt av Så levde de lyckliga. Nu ska jag hämta ongen och åka hem till kompisar. Sedan hem och laga mat. Äta. Förbereda matlådor till dagen efter(alltså svensken i mig avskyr att behöva skicka med matlåda till dagis). Sätta på tvättmaskin och diskmaskin. Bada onge och gosa. Läsa godnattsagor. Sedan cirka dö av trötthet.

På en dag alltså, då hinner man med en hel del. Både kul och tråkigt.

Hurra! Mitt tusende inlägg om tröttma

3.2o steg jag upp i morse. Intensivt sug efter att gå och lägga mig ungefär klockan sex i kväll. Tyvärr kommer jag då att befinna mig på föräldramöte. Och det blir kanske lite konstig stämning om jag lägger mig och sover där.

Jag ska spamma er

Har ju blivit helt sjukt lat och slö och alla andra passiva ord jag inte kan komma på vad det gäller att kommentera på folks bloggar pga dels lat och slö samt dels busy bee.

Men den här veckan ska jag kommentera som en galning. På allt. Men om ni inte får någon kommentar från mig beror det antagligen på att ni har sådan där galen ordverifiering som min hjärna inte kan hantera. Allvarligt om jag måste göra mer än två försök ger jag upp. Men det berodde alltså inte på att jag inte försökte lite.

Eftersom alla andra jämt frågor om fler barn så kan jag ju lika gärna spekulera lite själv

Angående att jag nedan bara naaaww bless vad gölligt och kul det hade varit om Trollet haft en lillasyster/lillebror som var bara alldeles lite yngre, cirka året. Spenderade en timma med kompis med två barn som är väldigt nära i ålder. Helt, alltså stört omöjligt om man inte är typ matematikprofessor att hålla räkningen på hur många gånger de två slog, knuffade, bet, drog varandra i håret osv. under en timma.

Nu när det ändå är försent för Trollet att få ett syskon väldigt nära i ålder tänker jag att det kanske är bättre att begåvas med fler barn när Trollet är cirka femton och kan hjälpa till med nattskiftet. Då är jag ju iofs 44.

Flott söndag

Trollet har en bästis som är tio månader äldre än henne och de är så jäkla fina med varandra att jag dör. Vi vill cirka alltid låna henne eftersom det är ungefär tjugo gånger trevligare med en heldag i lekparken med de två än med bara Trollet. På sex timmar har de båda tillsammans gnällt noll gånger och inte en enda tår har vi sett. Ingen har legat på marken och rullat och skrikit nej.

J bara alltså vi skulle ha försökt skaffa ett syskon till Trollet med en gång! varför gjorde vi inte det?

Och nu helt praktiskt åker vi och lämnar båda barnen hos det andra barnets föräldrar och går på bio.

Elva frågor

Jenny och Egon har ropat och då svarar jag såklart.

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.

- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.

- Create 11 new questions for the people you tag to answer.

- Go to their page and tell them they’ve been tagged!

- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Jennys frågor

1.) Om du fick ge ett råd till dig själv som 14-åring, vad skulle det bli?
Försök att vara lite fokuserad i framtiden. En som satsar och tror på den egna förmågan.

2.) Vad önskar du att 100-åriga du säger till ditt nuvarande jag? Alltså till den du är i dag?

Fi faen vad bra det blev. Precis som du trodde ändå.

3.) Om du fick äta middag med fem kändisar, vilka skulle du äta med? (Alltså samtidigt.)
Är jag fjorton år om jag bara skulle bjuda in massa snygga killar? Så alla killarna i One Direction då. Nä men seriöst så skulle jag dö om jag var tvungen att äta middag med fem kändisar. Speciellt om det var folk jag beundrade.

4.) Vad får du mest skäll för av andra?
Att jag har lite selektivt minne. Om vi med andra menar J. Väldigt sällan jag får skäll av någon annan.

5.) Vad får du mest skäll för av dig själv?
Att jag är sämst på att satsa helt och fullt på saker och orka ta mig hela vägen i mål.

6.) Var måste man absolut gå och äta?
Om man råkar befinna sig i Wellington, då tycker jag Sweet Mother's Kitchen. Och att ni beställer deras cajun fish med bourbon mash och champinjoner.

7.) Hur kommer jorden att gå under?
Sakta men säkert av överbefolkning och överkonsumtion.

8.) Vem har du/skulle du vilja ha frikort på - man?
Det här är lite pinsamt. Men har alltid haft the hots för Robbie Williams, till och med när han var tjock och tokig i huvudet. Det kanske han fortfarande är?

9.) Vem har du/skulle du vilja ha frikort på - kvinna?
Jag är lite kär i hon som spelar Lady Sybil i Downton Abbey. Hennes röst alltså.

10.) Konstigaste sexminnet du har?

Jag har banalt nog haft sex på en höskulle med någon jag träffade cirka fem minuter innan. Åh jösses det känns som att det egentligen finns ganska mycket att välja på som jag valt att förvisa till ett mycket mörkt och avlägset hörn av mitt minne.

11.) Ditt bästa råd till mänskligheten?

Det här med att vara snäll och inte sätta de egna intressena först hela tiden. Det är bra för mänskligheten.

Egons frågor:

1. Om du fick göra vad du ville i morgon, vad skulle du göra då?
Ligga på en helt öde strand och växla mellan att sova och läsa böcker.

2. Har du några tics, och i så fall vad?
Tror faktiskt inte det.

3. Vilken bok läser du just nu?
Inne i en period då jag läser mycket samtidigt. Så läser Sense of an Ending, Purple Hibuscus, The Corrections och Censoring an Iranian Love Story i en enda röra.

4. Vad är tråkigast, vika kläder eller dammsuga?
Verkligen pest eller kolera. Men jag avskyr nog att dammsuga mest av allt.

5. Tycker du att du är snygg?
Nej.

6. Vilken bok är du stolt över att du har läst?
Ingen precis.

7. Vad vill du göra på din födelsedag?
Samma som alla andra dagar; fika. Fast kanske upphöjt i hundra då.

8. Vad äter du till frukost en vanlig dag?
Havregrynsgröt med banan.

9. Betalar du tv-licens?
Nej. Dels för att jag inte har någon tv och dels för att det inte finns någon tv-licens på Nya Zeeland.

10. Hur många timmar sov du i snitt per natt?
Sex kanske.

11. Vad vill du helst ha just nu, tre timmar till på det här dygnet eller 1000:-?
1000 kronor tack. Genast helst eftersom kontot ekar väldigt tomt efter den här helgen.

Jag frågar:
1.) Vilken är din göttigaste efterätt?
2.) Bästa resemålet?
3.) Skulle du kunna tänka dig att inte rösta?
4.) Vad tycker du låter roligast: barnlös eller trillingförälder?
5.) Vilken fiktiv karaktär skulle du vilja vara för en dag?
6.) Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig vardag?
7.) Vilka är dina finaste pojk- respektive flicknamn
8.) Vad är du rädd för?
9.) Om du helt magiskt kunde jobba med precis vad som helst, vad skulle det då vara? Ingen får säga att de skulle jobba med det de redan jobbar med.
10.) Tycker du att du är rolig?
11.) Vilken sport skulle du vilja vara världsmästare i?

Nu har ju det här gått runt massa gånger så jag taggar inga elva men flera fina: Annika, Hanna, Cecilia, Tinefis och Colombialiv. Sen får hemskt gärna alla som känner sig manade hänga på.

Typ 2 då eller?

Har fått brev från min läkare. Han vill bara meddela att jag genast ska boka en tid för vaccinering eftersom jag är en av de som har rätt till gratis vaccin mot influensa. Eftersom jag har diabetes. Det var en total nyhet för mig att jag har diabetes.

Känns alltid så tryggt när medicinsk personal lyckas blanda ihop saker och ting.

Fast jag vann 400 kronor på lotto i helgen

Jag vill aldrig flytta till landet. Alltså fy fan, blotta tanken på att ha långt till allt som jag inbillar mig att jag behöver. Men efter en väldigt fin och stillsam påsk inbillar jag mig att jag desperat behöver en stuga på landet.

Vi började prata om det i bilen på väg hem. Och genast satt jag där med fötterna i en å som rann över tomten. Med en kaffe i handen och allt var så tyst och fridfullt. Alla mina ungar (måste sluta prata om mina barn i plural, kommer aldrig få något mer barn som straff) klättrar i äppelträd och roar sig själv. Och det finns inga jäkla stadsfaror att oroa sig för. Fast lite oroar jag mig lite över att de ska ramla ner ur trädet eller halka i ån.

Men hur som helst. Nu surfar jag stugor för glatta livet. Men va faen, det finns inte en enda som kostar mindre än ett hus i stan. Eller om det gör det så har det inga äppelträd eller ser det minsta idylliska ut. Mer som ett ställe vi skulle åka till över helgen för att ta livet av oss.

Men det är säkert jobbigt att ha en stuga ändå.

More hands makes for light work

Om vi får möjlighet att ha barnvakt brukar vi nästan liksom i panik försöka klämma in så mycket trevligt och romantiskt som möjligt. I går hade vi barnvakt i tre timmar och storstädade hela huset, vek cirka fyrahundratjugotvå rena klädesplagg och åkte och storhandlade, raka motsatsen till romantik kanske. Och det var rätt fint det med. Samarbete och sådär ni vet. Dessutom blir det lättare att vara snälla mot varandra under den stressiga vardagsveckan när det är rent och ordning hemma samt finns mat i kylen.

Mvh präktiga lotta

Ledset Troll

Trollet har älskat dagis sen kanske andra veckan. Men nu den här veckan har hon skakat som ett litet löv varje dag när jag hämtat henne. Hon som brukar vara så glad, lekfull och alltid framåt blir tydligen rädd för allt men speciellt en personal. Hon går i väg och gömmer sig själv och sitter och gråter. Hela dagarna. Och personalen förstår inte alls och har varje dag sagt att de tror att hon är på väg att bli sjuk. Men det har hon inte blivit.

Det har börjat sex nya barn de senaste veckorna och två ny personal, så jag kan förstå att det är många förändringar. Att det gått från ett litet dagis med tolv barn till lite stökigare med hela arton barn. Kan det vara en enskild händelse som har skrämt henne?

Men känns inte bra. J säger att hon är helt vanvettigt förtvivlad när han lämnar henne om morgonen. Och likaså blir han såklart.

Hobbypsykologianalys någon? Erfarenheter? Kan vi göra något för att vända detta så fort som möjligt?

Påsk 2011

Oj den påsken var allt suddigt i kanterna. Satan vad Trollet sov dåligt vid den här tiden. Jag orkade tydligen inte ens dra upp persiennerna. Och fast vi har havet utanför huset så finns det inte en enda glassiga bild på ett glittrande hav. Livet alltså. Så mycket bättre ett år senare. Så är det.

Påsk 2010

Bloggen skvallrar om att jag hade lite lust att bli småfull och röka cigaretter under den påsken. Vi var föräldrar till en bebis då. Det är vi ju inte nu.

Påsk 2009

Min andra nyazeeländska påsk var vi här. J jobbade två månader på filminspelning. Jag kom och hälsade på över påskhelgen.

Där fanns det ingen täckning för mobiltelefoner, så två veckor efter påskhelgen fick jag skicka ett mail. Där jag skrev att jag var freakin' gravid.

Kan du fatta? skrev jag.

Gla' påsk

Min femte nyzeeländska påsk i år. Så här såg det ut vår allra första påskhelg tillsammans. I soliga Northland. I år ska det regna och vi åka till Napier och äta mat och dricka vin och inte diska, tvätta eller städa.

Bluääärgh

Känner mig så finnig, ful och tjock i dag. Så där så att man tror att folk ska vända sig om efter en på gatan och bara glo som om jag hade ett extra huvud som växte på axeln. Men egentligen ser jag ju bara ut precis som vanligt. Lite trött. Lite extra finnig ja. Men fuldagar alltså. Varför måste man ha sådana. Har man dem hela livet ut.

Nu ska jag gå på ett möte och verka lite piggare och käckare än vad jag egentligen känner mig.

Förbrydelsen

Vi är ju alltid lite efter. Så vi har börjat kolla på Brottet/Förbrydelsen/The Killing i helgen. Åh så bra det är. Och J är helt galen och säger att danska och svenska låter exakt likadant. Han kan nog mindre svenska än vad jag tror. Kanske tur.

Förresten är det någon mening med att se den amerikanska versionen efter den danska eller är det exakt samma manus fast i amerikansk tappning?

Trollet update

Utan någon som helst konkurrens de bäst spenderade pengarna någonsin. En scooter(sparkcykel på svenska kanske?) till Trollskrället. Rekommenderar till alla som har en unge som tycker att vagn är för bebisar men samtidigt vägrar att gå mer än fyra steg för att sedan rulla runt på marken och skrika maaaaamma bäääääära! Jag trodde att hon var för liten men hon svischar fram nästan läskigt fort. Kan dock ej styra så väldigt bra. Litet obs så. Men ändå, vi kan promenera ihop igen.

Och det lilla havregrynet har börjat prata lite mer också. Och det är så roligt hur hon blanda tre språk i en mening. Och ibland två språk i ett ord. När vi går till badhuset säger hon Astjid swimmar. Och vissa ord är som helt fel. I går hade hon på sig sin favoritklänning, en flott sak i lila plysch. Hon klappade på klänningen och Astjid fin kanin. Och jag klänning. Hon kanin.

I helgen begick hon dessutom biopremiär. Kunde inte tro att det var sant när hon satt stilla genom en hel film. Efteråt helt lyrisk.

Sen har hon börjat göra vissa saker som är mer kanske oundvikliga men lite tråkiga. Som att plocka upp pinnar och leka att det är en pistol och säga pang, pang. Alltså alla barn gör det, det är sånt de plockar upp från äldre kids på dagis antar jag. Men ändå. Usch.

Så att ni vet.

Söndag

Åkte i väg en kort bit. Fann fik av den gamla skolan. Med chip butties och varma mackor på menyn. Trollet hittade en gunghäst och vi fick läsa söndagstidningen. Sen tog vi en kort promenad som tog jättelång tid. Ja, det där med att tvååringar vill kasta småstenar, springa åt andra hållet, rulla sig i en vattenpöl osv.

Äsch köpte present till mig själv

Har bjussat mig själv på två böcker jag gått och dregglat över cirka varje dag senaste tiden. Caitlin Morans "How To Be a Woman" och Julian Barnes "The Sense of an Ending".

Så att jag har något att göra när jag för första gången på okänt antal år ska sova hemma utan både barn* och man i natt. Ska bli skönt men också aningens läskigt om jag ska vara helt ärlig.

*Eftersom jag börjar jobba i gryningen är det lika bra att Trollet sover hos min snälla vän som ska köra henne till dagis på morgonen.

Visst får man dessutom presenter när ens man åker på affärsresa?

J ringde mig på jobbet i morse och sa att du jag måste åka till LA i dag, går det att fixa någon som kan ta Trollet till dagis i morgon?

Jag skulle aldrig vilje ha samma jobb som J. Han sitter ju bara vid en dator dagarna i ända. Tråkigt. Men jag skulle jättegärna behöva spontanåka till LA ibland.

Mötte J efter jobbet och följde honom till gaten och frågade om han verkligen hade sitt pass och några kläder och sa att han inte fick glömma att ringa när han kom fram. Gu' vad glad han måste vara att han gift sig med sin mamma. Eller nä, mig menar jag. Och så krävde jag att få kolla på alla hans papper med bokningar för att se att allt var i sin ordning. Helt normalt.

Jag ba guuuhuu du ska ju åka business class. Insert imponerade suckar från både mig och J. Alltså jag tror att vi båda är från sådana bakgrunder där business class verkar lite ouppnåeligt som en tripp till månen. Sedan dåndimpen. J veeet du att du kommer att bli upphämtad på flygplatsen i en limousin och körd till mötet? Om business class är häftigt är ju limousin antitesen till häftigt. Det är jähättepinsamt. Så nu går jag runt och fnissar för mig själv vid tanken på J i en töntig limousin helt själv.

Blablabla

Helgen var så fin. Ingen av oss jobbade i en enda minut för första gången på chockerande länge. Vi bakade blåbärsscones och drack smoothies. Åt lunch i solsken och drack kall öl. Vår dotter var glad hela helgen. Vi köpte höstskor till samtliga familjemedlemmar.

Ja men helt vanligt men ändå så bra.

Dessa skor köpte jag. Fast bruna i mocka. Lätt de vuxnaste skor jag någonsin ägt. Men börjar inse det att det kanske inte är så fel att vara lite vuxen ibland.

Saknar min man

Ganska ofta under intensiva jobbveckor träffas inte jag och J alls. Eller ja, vi sover i samma säng men vi är inte vakna och hemma samtidigt från söndag kväll till fredag kväll eller morgon beroende på hur jag jobbar. Och ibland känns det som att det är lätt att vi nästan blir griniga på varandra av att inte ses. Att bara kommunicera om saker som att glöm inte att det är sopdag i morgon, det finns nya blöjor att ta med till dagis, jag körde en tvätt kan du snälla hänga den via sms, telefon eller lappar känns ju så trist. Inte så romantiskt direkt. Smekmånadskänsla borta.

Men va fasiken nu är det fredag. Jag ska springa ärenden och sen ska jag laga festmiddag och sippa på ett glas rödvin, kanske till och med tända några ljus på ett helt galet fredagsmyyyyssätt och påminnas om att vi ju faktiskt tycker jättemycket om varandra när vi ses.

Jag blir hellre jagad av hästar

Ofta önskar jag mig att vi bodde i samma land som mina föräldrar och min bror. Förutom att jag saknar dem, så handlar det ofta om avd. barnvakt. Det där att ha någon som vill passa ens onge ibland. Få lite hjälp.

Men nu önskar jag att jag var i Sverige så att jag kunde hjälpa till. Min mamma har opererats och kan inte ens klä på sig själv. Samtidigt har min bror och hans flickvän blivit föräldrar för andra gången. Faster gånger två är jag nu, tänk. Okej, nu har jag bara min mammas version och min mamma var lite nyopererad och lullig i huvudet tror jag men brorsbarnets mamma har blivit temporärt förlamad(!) efter förlossningen och ligger på sjukhuset och knarkar asmycket morfin sedan en vecka tillbaka. Så min bror är ensam med nyfödd och treåring. Då hade det varit fint att vara där och kunna låta honom få en sovmorgon, fixa en frukost, ta med treåringen ut, vad som helst.

Och satan vad stackars henne. Brorsbarnets mamma alltså. Att ha en nyfödd bebis som man bara får träffa några timmar varje dag, inte kan amma för att man får så mycket knark. Eh, förutom det uppenbara att det inte är så kul att inte kunna gå.

Båda hennes förlossningar har slutat med akuta blödningar som har gjort att hon har behövt opereras akut. Och sedan detta! Föda barn alltså, vilket krig.

En liten insikt

Lediga fredagar måste vara bland det bästa som finns. Ledig på lördagar också men ska hålla i ett författarbesök i morgon, så bara jobba några timmar. Så ska lägga mig i badkaret och läsa klart hans senaste nu. Det känns inte precis som jobb. Får göra mycket roliga saker på jobbet just nu. Och tror att jag kanske har kommit på vad jag vill/önskar göra med den så kallade karriären. Fortsätta jobba med böcker. Men på ett annat sätt än nu. Dårå.

Jag blir glad av kakor på riktigt

Men när man känner sig nedrans ledsen, då blir iallafall jag mycket, mycket, mycket gladare när en fin vän berättar att det ligger jättemånga toscamuffins och väntar på mig i ett kök bara fem minuter bort.

Blek

I dag när jag körde hem från jobbet spelades en av låtarna som vi hade på min lillebrors begravning på radion. Och då tänkte jag ju på honom. På riktigt så insåg jag att det var så längesedan jag tänkte på honom. Jag var nitton år när han dog för snart tolv år sedan. Vad tiden gör med saker.

Det är, jag vet inte, nästan hjärtslitande att tänka på hur förkrossad och destruktiv jag var de första åren efter det hände. Och nu, jag vet inte, han håller nästan på att blekna bort från mig. Här finns ingen som påminner mig om honom, inga platser som bär på minnen. Ingenting hör ihop. Jag kan inte höra hans röst i mitt inre eller minnas känslan av hans hår under mina fingertoppar längre. Kan inte längre framkalla honom när jag behöver det.

Och jag blir fullständigt förkrossad igen när jag inser detta. Kan knappt köra hem. Som att han är död på riktigt först nu, död och sönderblekt och borta.

Ett och ett halvt avsnitt kvar på första säsongen av Homeland. Hur. Spännande. Dör. Nästan.

Mmmm kaffe. Vill ha.

Har börjat dricka alldeles onormalt mycket kaffe senaste månaderna. I dag började operation kaffedetox. Och jösses vad jag märkt att det är onormala mängder kaffe som fått mig att tycka att jag är rätt pigg fast jag går upp vid fyra på morgonen och bara sover fem timmar per natt i snitt.

Tänk om hon säger nej

I morgon ska vi på ett lite udda bröllop. Udda på så vis att den förhoppningsvis blivande bruden inte vet om att de ska gifta sig. Tydligen ska det hela gå till på så vis att han ska fria till henne på en plats där han har riggat upp en filmkamera så att alla gäster som samlats i ett partytält kan följa frieriet via en storbildsskärm. Sedan blir det förlovningsparty innan hon åker iväg och väljer brudklänning och blir sminkad och fixad. Därefter vigsel och middag.

Alltså, skulle ni bli lite förbannade eller bara glada om eran kärlek gjorde så?

Själv antagligen lite förbannad. Mest eftersom jag faktiskt mestadels tyckte att det var kul att planera bröllop. Fast det hade jag ju iofs inte vetat då.

På prov

Från och med nästa vecka ska jag börja jobba 80 procent. Det blir bra tror jag. För J ska börja jobba 250 procent cirka om någon månad. Och göra det till december. Och i allt det så kommer ju Trollet först för mig. Om jag ska vara ensam med henne varje dag, sju dagar i veckan varje vecka, så orkar jag inte jobba heltid och vara en bra mamma, laga mat, handla, städa, tvätta osv osv. Inte om jag inte måste. Så jag provar med 80 procent så får vi se hur det går med mitt psykiska välbefinnande. Jag har även krävt att J fixar barnvakt en gång i veckan efter att Trollet har somnat så att jag kan få gå på bio, träffa en kompis eller vad som helst som är utanför hemmets eller jobbets väggar. Och kanske kanske kanske kan jag tänka mig att vi kommer att anställa en städare en gång i veckan. Det känns så främmande som koncept men jag är så trött på att det är så jävla äckligt hemma hos oss. Och jag är verkligen usel på att städa om man kan vara det. När J städar ser det helt sparkling ut efteråt. Om jag städar ser det bara upplockat ut men inte riktigt fint.

Jäkla sista sekunden.

Ska strax bege mig för att inkassera en miljard vuxenpoäng. För att få så många vuxenpoäng måste du sitta med i rådet för personal på din onges förskola och hålla i anställningsintervjuerna. Man vill ju gärna gilla de som ska hänga med ens Trollonge cirka mer än en själv.

Jag har faktiskt intervjuat folk för ganska många tjänster under mina år i restaurangbranschen. Men då har jag väl mest haft ett litet samtal med den jag intervjuat och bara känt efter om jag gillar deras personlighet och om de skulle passa in på arbetsplatsen och med arbetskamraterna. Även om det absolut är en konst att vara riktigt jäkla urbra inom den branschen är det ju ändå ett jobb alla kan fixa med lite bra attityd.

För att jobba med små barn så måste man ju faktiskt ha lite kunskap, erfarenhet och fantasi. Jag har hittills förberett noll frågor. Googlar nu då. Lite stressad.

Hunger Games

Bra saker med att jobba i bokhandel är att få köpa böcker hemskt billigt. Men ännu bättre är att få tillgång till alla recensions-ex vi får från förlagen. I dag har det äntligen blivit min tur att få ta med mig Hunger Games hem. Den är ju långt ifrån ny men alla har velat läsa. Längtar tills Trollet somnar i kväll och tänker mig att jag kommer att sträckläsa den.

Annars har vi precis haft bokrea, så nu tornar min olästa hög upp sig med trettiofyra böcker.

Tack och hej

Den här sommaren. Den kom som aldrig igång. Och i dag är det sista dagen i februari. Sista sommardagen rent tekniskt. Och jag känner mig helt svensk och suckar och tänker att nu, nu får vi vänta till nästa sommar.

Exempel på somriga saker vi har gjort noll gånger den här sommaren: grillat, badat i havet, ätit middag på vår uteplats.

För vi måste ju äta varenda dag. Varenda dag!

Att läsa om mat, dreggla över matbilder och mest av allt; att äta mat, det gillar jag massor. Att laga mat tycker jag väl är sådär. Speciellt vareviga dag måndag till fredag när Trollet alltid är sur, hungrig och klängig efter Kohanga. Det måste gå fort då. Samtidigt som jag lagat samma, samma, samma rätter det senaste året känns det som, så har jag också fått lite panik att jag inte ger Trollet tillräckligt bra mat. Vi äter vegetariskt sex dagar i veckan och fisk en dag. Och jag känner att jag kanske slarvat lite med att fixa fullvärdig vegetarisk mat. Här skickar vi ju med matlåda till förskolan varje dag, så då brukar ju själva lunchen bli rester från middagen dagen innan.

Så nu har jag bestämt att jag MÅSTE göra en middagsplanering varje vecka innan jag handlar. Den här veckan har jag snott alla recept till min veckoplanering från Onekligen-Lisas veckans vego och de recept som A.M.O samlat och lagt ut: fisk och vego.

Och jösses vad gott det varit.

Så bra initiativ att sprida snabba, goda och lättlagade recept. Så jag bjussar på mitt snabbkort. Pasta med spenatfetasås:

Koka upp pastavatten

Häll i pastan

Hacka färsk spenat, rödlök och dela körsbärstomater i mitten

Fräs rödlök och spenat

Lägg i körsbärstomaterna

Lägg i ett paket med fetaost du skurit i bitar i stekpannan

Salta och peppra

Klart. Apafort och rätt så göttigt med.

Så var det bestämt

Jag älskar Oscarsgalan. Har gjort sen alltid.

Jag ser mycket fram emot när J om cirka trettio år i sitt tacktal kommer att tacka sin älskade fru som stått ut med all frånvaro. Om jag får följa med på galan då om trettio år, då var det värt det.

Dör. Kom på att om trettio år är vi båda 61 år. Då kommer jag ju vara döful i designerklänning. Jag bestämmer att han ska en vinna Oscar om tio år istället. Snabba på karriären lite.

Materialist - ja visst!

Most wanted Wellingon:

Har just grinat i en halvtimme över att Trollet har kraschat skärmen på min dator. Helt medvetet. Jag skällde på henne för att hon kletade mat på väggen. Genast klättrade hon upp på skrivbordet och välte datorn. Det gick på en halv sekund. Någon som har någon aning om vad det kan tänkas kosta att byta ut glaset(säger man ens så?) på en iMac. Skärmen är alltså inte sprucken utan i tusen bitar. Har skickat iväg hennes far till lekplatsen med henne för att jag cirka är så förbannad att jag ej vill se na.

Och tänk i går var hon så sockersöt som på bilderna ovan. Det går upp och det går ner va.

*tar ett djupt andetag och tänker att det är ju tur att vi har hälsan osv* Ledsen smiley.

För det vet ju alla att kändisar är övermänniskor

Den där känslan man kan få när Orlando Bloom och Miranda Kerr kommer och sätter sig vid bordet bredvid när man är ute och fikar. Ni vet sådär att man måste låtsas som ingenting eftersom man är alldeles för tuff för att bry sig om kändisar och så. Då kanske ens unge som såklart inte har minsta aning om vem Orlando Bloom är drar ner ens tröja och visar upp ens bröst för honom. Man kan ju tänka sig att han kan ha tänkt att den där hon lär ju inte bli kollega med min fru precis. Och sedan går ens barn över till deras bord och pekar på Mister Bloom och skriker PAPPA j-ä-t-t-e-h-ö-g-t. Man ba hehe näääe din pappa är på jobbet lilla älsklingen. Och de känner sig skyldiga att påpeka hur söt Trollet är och så. Och man ba ehhh hehe tack eller så. Och kan ju inte precis säga att eran son, Flynn vet jag såklart att han heter, är ju också jättesöt för det har jag sett i skvallertidningarna och var är han nu egentligen som man egentligen vill? Sen skyndade man sig iväg för att man kände sig helt obekväm.

Man är jag alltså.

Man ba mmm nu ska jag gå hem och laga middag till min familj och städa för det älskar ju jag eftersom jag är kvinna

Gillar ju Trollets förskola jättemycket. Märker ju att hon trivs som attan, utvecklas, lär sig saker och mår bra där. Och alla som jobbar där är cirka babywhisperers. Men jobbig stämning på föräldramöte i går när det blev snack om att det måste vara tillåtet för pojkarna att leka våldsamma lekar och att pojkar måste få vara pojkar osv osv. Alltså både föräldrar och personal tyckte detta, att det är naturligt för pojkar att vilja leka våldsamma och vilda lekar och det vill tydligen inte flickor (för flickor är ju mer omhändertagande i sin natur och vill hellre leka med dockor cirka). Och jag ba asså vaddå pojkar måste få vara pojkar? räcker det inte med att de alla är barn?

En kram skulle kunna vara lösningen

I dag har jag skör dag. Tänker att allt jag vill är att åka på semester en vecka, helt själv. Jag, en solstol och min trave med olästa böcker som bara växer och växer. Jag läser och läser men köper ännu mer.

I dag är det precis ett år sedan den katastrofala jordbävning i Christchurch. Jag minns hur jag bara satt där och glodde och glodde och glodde på tragedin som utspelade sig på tv-skärmen i realtid. Ansträngde mig för att inte gråta under tyst minut på jobbet.

Finare än snus

Jag ba spambloggar istället för att packa mina väskor inför helgens resa till storstan. Borde eventuellt också städa upp hemma. Men har cirka tolv minuter på mig så det går nog.

Skulle bara säga så hemskans glad jag är för att Colombialivs ursöta lilla bebis anlänt lyckligt. Och detta då! Va, va, va! Så mycket fina nyheter i Readern denna morgon att tant vill gråta en skvätt.

Har någon frågat honom samma sak? Varför han inte tagit mitt efternamn. Nä.

Här verkar det vara jättekonstigt att jag inte tagit min mans efternamn. Samt även min mamma tycker att det är förskräckligt. Att i en riktig familj måste alla ha samma efternamn osv. Så nu gör jag alla mer irriterade genom att förklara att om det blir en till onge, då får den ongen mitt efternamn. Trollet har Js efternamn.

Alla ba konstiga fasoner. Säkert skumma svenska fasoner.

Som utlandssvensk kan jag nästan vilja kalla den för bortskämddebatten

Den här förskoledebatten som verkar "rasa" i Sverige. Den gör mig matt. Det finns inget som gör mig så trött och lite ledsen med för den delen som folk och fä som inte fattar att alla barn är olika och bara verkar vara ut efter döma ut andra och deras föräldraskap. Alla föräldrar försöker nog efter sina förutsättningar handla efter vad som är bäst för just deras barn. Punkt.

Det var verkligen kul att gifta sig

På nästan alla bilder från vigseln skrattar jag på det här viset och det ser ju lite stört ut. Men det var så jag hoppats att det skulle vara, roligt och känslosamt.

Trollungen

Cirka varje dag blir jag förvånad över att hon blivit så här stor. Bästa trollungen på jorn faktiskt.

Alltid ska jag längta hit och längta dit

När man är född med den där rastlösheten och längtan bort eller bara till något annat. Tar det någonsin slut. Gör det det. Eller accepterar vi bara att sådan är vi och följer med rastlösheten. Eller borde vi istället ta oss själva hårt i nacken och åter rätta in oss i Svenssonledet och fortsätta med radhus, dagis och vardag.

Just nu vill J göra karriär i Älej. Jag är tveksam och tror inte att jag är en älejtjej och vill mest flytta till Köpenhamn ett slag och sen vidare ut i Europa. Eller hem till mitt andra hem, Edinburgh. Dit längtar jag just nu så hjärtat skaver.

Måndag hela veckan

Är tillbaka i jobbsökartagen igen efter att det blivit plågsamt tydligt att mitt jobb är okej men inte någonting mer än så och att jag blir galen av att inte få utvecklas. Det var kul att söka jobb i cirka tre timmar (vem försöker jag ljuga för, jag menar minuter). Nu måste jag koka fyra liter kaffe och muta mig själv med choklad för att inte ge upp med en bok på sängen.

Men har sökt två jobb och har två till som jag är hyperhot på. Så de ansökningarna får min man hjälpa mig att putsa lite på ikväll.

Denna dagen - ett liv

Herrgu' låt den här dagen vara slut snart tack. Har feber, kan inte andas, ont överallt osv osv på lång klagolista. Har iaf träffat en läkare som ansåg att jag var ordentligt sjuk till skillnad från läkare förra veckan. Fått många meduciner och längre sjukskrivning. Så bjur på obäddad säng komplett med skrynkliga kläder, nappflaska och böcker.

Trots sjuk så säger samvetet att hämta tidigt på dagis när du ändå är hemma. Typiskt dumt då det är sjukt tråkigt för Trollet att vara hemma med mig som mest ligger på sängen och flämtar. Så nu får hon kolla Pippi/Emil och jag längtar efter sovdags. Och så bestämde jag mig för att nu ska vi ta av Trollet blöjan. Hur ska detta gå. Antagligen ej bra eftersom pottan är läskigare än ett monster och toaletten inte heller bra. Så efter tre timmar har hon inte kissat alls. Men det kanske är helt normalt, kanske bara jag som tänker att småongar kissar mest hela tiden?

Lite uttråkad

Dumma hosta, dra dit pepparn växer eller hur det var. Hemskickad från jobbet pga svimmade. Och fortfarande för frisk för att vara hemma och för sjuk för att vara på jobbet. Har ej kikhosta eller lunginflammation. Bara sjukt jobbig astma.

Men ute skiner solen så kan sitta på uteplatsen och läsa Min kamp del två eller ligga i sängen och se klart andra säsongen av Downton Abbey. Så ej synd om mig precis.

Ps

Måste bara meddela att efter jag spydde ur mig hur jag känt mig som en sådan arg, hatig och tålamodslös mamma och många var så fina om det. Ja, efter det har jag återfått lite ork och även en hel del tålamod, tillfälligt iaf. De senaste tre kvällarna har läggningarna förvisso tagit superlång tid men jag har inte gått bananas ändå. Inser ju att det inte hjälper Trollet att slappna av om jag cirka sprutar eld genom öronen.

Vardag blablabla

Har bestämt att jag ska ha en superflott helg trots att jag fortfarande hostar upp mina lungor och använder min astmainhalator oftare än stup i kvarten. I går handlade jag klänning till bröllopet nästa helg. Ej den på bilden nedan eftersom den såg billig och ful ut i verkligheten trots dyr. Istället köpte jag en beige och röd billig sak. Här verkar folk inte nåtts av informationen om att rött på en bröllopsgäst betyder att man sexat med brudgummen. Dock har jag inte sexat med brudgummen. Jag är möcke peppad på bröllopet nästa helg, det är min bästa bästa vän i detta land som ska gifta sig och jag ska hålla tal och allt plus träffa massor av mina Aucklandkompisar. Sen lagade jag risotto till en stor och en liten middagsgäst och Trollet klädde ut sig till Pippi och lekte med sin kompis. Och jag drack massa rödvin, inte Trollet och inte heller min kompis eftersom jag inte kom på att vi hade vin förrän efter att de åkt hem.

I dag ska vi äta lunch på amerikansk diner har min man bestämt, jag ska på manikyr(hahaha! det är sant), sen ska vi leka på bibblan och åka på grillfest. Men först måste jag nog slänga Trollet i badet eftersom hon luktar kiss. Ej fräscht.

Ny klänning?

Fin eller lite damig eller kanske lite tråkig? Finns även i svart. Bruden hade på sig svart på mitt bröllop så tänker att det är helt okej att ha svart, hehe som om jag bryr mig om sånt. Svart kanske mer användbart osv osv osv?

Den finaste stunden i mitt liv, eller näst finaste då, minuten efter Trollet föddes var nog den allra finaste

Att gifta sig. Det var verkligen så himla stort och fint. Det som jag inte hade tänkt på så mycket innan faktiskt, själva vigseln. Det var verkligen dagens höjdpunkt. Hur hjärtat nästan exploderade när jag såg min blivande man som såg fasligt nervös ut. Att jag tyvärr snorar jättemycket när jag gråter. Känslan av att vi var de enda två människorna som var där, förutom när Trollet gömde sig under min kjol i några sekunder.

Att jag tidigare har tänkt att int gör det någon skillnad om vi är gifta eller inte. Och det kanske det inte gör. Men vilket fint sätt att fira att vi tycker så gränslöst mycket om varandra nästan jämt. All kärlek från vänner och familj var ju också så rörande att jag nästan smällde av.