Klockan 16

Barnet vägrar gå ut. Barnet tjött.

Klockan 15

Ligger kvar på soffan. Bossen beställer tecknat.

Klockan 14

Hittade skvallerblaska bland ren tvätt som ska in i garderober. Hamnade på soffan med den istället. Inget spännande har hänt i kändisvärlden verkar det som.

Klockan 13

Trollet fick välja lunch själv. Stekt ägg, bröd, tonfisk och kiwi. Jag dricker mest kaffe och vatten.

Klockan 12

Trollet försökte snatta när vi skulle betala i affären. Men då satte jag ner foten, orka att hon ska vara kriminell redan. Snatteri kommer väl senare. Hoppas inte.

Klockan 11

Men inte så hemskt sjuk ändå för ville båda gunga och röja på biblioteket.

Klockan 10

Lite frisk luft är nog bra även för di sjuka små. Tittar på båtar och så.

Klockan 09

Disken avklarad. Tvättmaskinen på.

Klockan 08

Havregrynsfrukost precis som vanligt.

Klockan 07

Utsikt från vardagsrummet. Wellington - fint va?

En helt vanlig torsdag

Trollet är lite småsjuk och doktorn har konstaterat att vi nu måste gå till specialist om eventuella rör i öronen. Tanken på Trollet nedsövd känns ju rätt jobbig minst sagt. Lite fånigt kanske. Passar på att satsa på potträning försök nummer tre när vi ändå är hemma. Kan enkelt konstatera att om det finns något vår onge är ointresserad av så är det att sluta med blöjor. Men lite mer envishet från vår sida den här gången kanske. Ja, ja ofta barn har blöja när de börjar skolan.

Och jag fick jobbet, börjar med en halvdag på måndag! Ska jobba med kommunikation/marknadsföring/inköp är tanken. Blir spännande att se hur det blir. 

Barn och tv

Vi köpte en tv för en månad sedan. Innan dess har Trollet absolut tittat på dvd ibland och något youtube-klipp här och där. Men nu känns det som att hon vill se på tecknat på tv cirka hela tiden.

Hur mycket och när brukar era barn få se på tv? Jag undrar mest hur vi får någon form av balans. Även om jag fattar att det väl bara att att säga att nej nu får du inte titta mer och stänga av. Who's the parent liksom. Jag anade bara inte att det skulle vara så tacksamt det här med tv. Titta på tv när jag lagar middag. Nu är du skittrött och jobbig, lägg dig på soffan och titta på tv lite. osv. Och jag är sämst på att stå emot tjat.

Trollets hobbies

  Äta hittepågrejer.

 

Chilla med snacks och Kalla Anka pocket i en väldigt obäddad variant av bäddad.

Baka tårta och laga te. Grannen kom och frågade om vi ville ha en leksaksspis till ongen. In flyttade detta Disney-monster i rosa och lila plast. Trollet älskar såklart.  Så allt gott även om mina ögon gör lite ont.

Håller tummarna lite ändå

Man posar i prickig kavaj. När jag lämnade på dagis sa en av personalen att oj jag kände inte igen dig, du ser ju snygg ut. Eh, kanske det här med att aldrig borsta håret och tro att man är en naturlig skönhet som inte behöver smink slutade att gälla vid 25. Jobbigt att komma på det nu.

Intervjun gick bra. Tror jag. Har precis gjort ett arbetsprov och skickat in. Gick också ganska bra. Tjänsten verkar jättekonstig men också väldigt rolig med många olika arbetsuppgifter. Dock lönen. Så usel. Lite kompenserat av flexibla arbetstider, mycket värt när jag måste hinna till dagis 16.30 varje dag.

Ja, ja den som lever får se. Tänker att något lär jag mig iaf för varje intervju.

Jag ska ha på mig kavaj också

I dag jobbintervju. Vill såklart kräkas lite. Men går och lägger grunden till en smakfull sminkning istället.

Skämta bara jag kan inte sminka mig och sminkar mig alltid på samma sätt. Antagligen inte det minsta naturligt och smakfullt.

Jag vill ta fram alla mina klänningar

Nu längtar jag efter sommaren. Först ska det tydligen envisas med att vara vår men jag vill bara ha sommar.

Helg

I helgen har jag ätit mycket choklad och bärpaj. Och alldeles jättegod vietnamesisk lunch. Varit på bio och sett Take This Waltz. Som jag tycker var bra. Säkert fyra-plus-bra. Tänkt att jag vill vara Michelle Williams i mitt nästa liv. Med snyggare ben och finare kläder än vad jag begåvats med i detta liv.

I dag är det regnigt och grått och jag tänker att det vore rätt skönt att göra ingenting för en gångs skull. Det är väl det söndagar är till för.

Kan väl inte vara omöjligt att ge en ungefärlig tid

När jag blir president över hela världen, då ska jag genast enväldigt stifta en lag som gör det förbjudet för hantverkare och bud att var så jävla sämst och ba vi kommer mellan 10 och 16. Och så väntar en hela dagen och givetvis kommer de alltid kvart i fyra.

mvh har just spenderat två dagar med att vänta på en kylreparatör

Det där med olika sätt

Det här med att ha en oavslappnad attityd till döden. Jag funderar lite på det i dag. Själv har jag ju en extremt oavslappnad inställning till döden. Själva döden, att jag ska dö, att du ska dö, att vi alla ska dö, det kan jag inte ens tänka på. Den fysiska döda kroppen skrämmer mig mycket.

Har vi inte i Sverige i mycket en attityd att barn ska inte beblandas med döden? Eller är det det ledsna vi försöker hålla borta från barnen? Jag tror att jag var fjorton år första gången jag var på en begravning, då för en nära släkting. Sen min lillebrors begravning. Och inga mer begravningar innan jag flyttade till Nya Zeeland. Trollet är två och ett halvt och har varit på många begravningar. De går till och med på begravningar med hennes dagis.

Jag har skrivit om en maorisk begravning, tangihanga, förr tror jag alldeles säkert. Men det är en väldigt annorlunda upplevelse jämfört med en "typisk" svensk begravning. Först och främst pågår det i tre dagar. Den som gått bort ligger i en öppen kista och verkligen alla kommer dit för att ta farväl. Givetvis är många ledsna men jag upplever att det inte är ledset på samma sätt som på de iofs få begravningar jag varit på i Sverige. Utan att det mer handlar om att så fint som möjligt fira den avlidnes liv. Och framförallt att finnas där för den närmsta familjen.

Men det jag skulle komma till var att jag tror att det är mycket bättre att döden är något naturligt för barn, något de får vara med på. Det är alltid massor med barn på begravningar här, alltså ingen skulle drömma om att fixa barnvakt till sitt barn för att de ska på begravning, aldrig, och jag har aldrig sett ett barn tycka att det är konstigt eller läskigt att se en död person. I dag gick jag med tre pojkar i kanske fyraårsåldern fram till kistan. Och en annan pojke satt redan vid kistan och berättade för de andra pojkarna att han som ligger här är död och frågade om de andra ville känna på honom. Och sen satt de där och klappade lite på honom och en pojke försökte mata honom med en kaka och det var liksom ingen big deal för barnen och inte heller försöker någon vuxen lägga sig i.

Så är ju J uppvuxen och såklart att jag inte borde dra några slutsatser av två personer, honom och mig. Men han har ett tusen gånger mer avslappnat förhållningssätt till begravningar, döda människor och döden än mig.

Rotar desperat efter något som kan se ut som en svart långkjol

Vi ska på begravning i eftermiddag. Ingen nära så, utan mer för att stötta någon nära. Men alltså jag kommer aldrig att sluta gruva mig för det här med öppen kista. Det ger mig panik. Antar att det är för att döden bokstavligen stirrar dig i ansiktet. Det konkreta i att någon verkligen är död.

Läs bara om du är intresserad av barn och flerspråkighet

Det här med att ens barn har tre språk är inte så enkelt alltid. Först och främst för att det kräver mycket, mycket medvetenhet och att vi alltid är konsekventa. Sedan är det svårt för att det är tjatigt när folk ska ifrågasätta ens barns språkutveckling. Ääääär du inte lite orolig, hon är väl ganska sen?

Trollet kan många ord men blandar alla tre språk ganska hejvilt. Så mycket att jag har undrat om hon har förstått än att det faktiskt är tre olika språk. Men i dag när jag hämtade henne på dagis och pratade svenska med henne sa hon på maori nej mamma prata maori. De får ju hela tiden höra det på dagis att de måste prata maori där. Men det var första gången hon visat medvetenhet om att jag pratade "fel" språk på dagis.

Okej, kanske inte så intressant för utomstående. Men jag minnesantecknar lite eftersom motsvarigheten till BVC vill att vi ska göra ett extra besök senare i år för att kolla upp utvecklingen av talet.

Vad hände med bitterharen?

Jag är inne i en väldigt märklig fas just nu.

Jag är helt och fullständigt lycklig och så jäkla tillfreds med livet och familjen och kärleken. Och det har hållit i sig vecka eller vecka.

Det är ju skönt. Kanske jag till och med borde passa på att njuta innan jag förvandlas till mig själv igen och fokuserar för mycket på allt som skaver.

Hohoho

OS

Blir inte så mycket sömn när det är OS på andra sidan jorden.

Älskar OS men sjukt onödigt att vara vaken en hel natt för att kolla på något jäkla cykellopp. Har ändå inte kunnat låta bli.

Men nu har friidrotten börjat. Alltid värt att vara vaken för.

Torsdag är det torsdag i dag?

I dag har jag bara två saker att berätta 1. Att byta ut kaffet mot decaf gör att det känns som att jag vandrar runt och gör mina vanliga saker om dagarna fast som att jag gör det i sömnen. Ni fattar. 2. Att "råka" börja surfa på bebiskläder kändes inte riktigt som en motiverande grej i projekt bli på tjocko, utan mest ledsamt.

Jag blir vackerbländad varje gång jag kommer hem

I dag träffade jag på en mycket vacker ung dam som precis varit på semester i Stockholm. När hon förstod att jag var svensk frågade hon genast.

- Men varför är alla så obehagligt vackra och välklädda? Som om alla var statister i en evighetslång reklamfilm. Läskigt var vad det var.

- Ja, det är därför jag bott utanför Sveriges gränser största delen av mitt vuxna liv skämtade(?) jag tillbaka och hasade upp mina mysbyxor.

Ooouch

I går var jag på innebandyträning. Min kompis hade lurat i mig att det bara var en lite lättsam träning med blandat män/kvinnor i olika åldrar.

Det var en lögn. Jag var den enda kvinnan, den enda över 28 och absolut den enda som inte hållit i en innebandyklubba sedan Bill Clinton var president i USA. Tveklöst även den enda som inte tog det på blodigt allvar.

I dag är jag lite lätt stel. Läs kan ej gå.

B&W

Everybody's gotta love someone but I just wanna love you dear

Sex månader efter bröllopet har vi fått våra kort.  Så går det när man tvingar en kompis att leka fotograf men så duktig hon var. Nu vill jag nästan gifta mig igen och blir som helt nostalgisk över en dag som känns faktiskt väldigt avlägsen redan.

Update

Hemma igen från Melbourne. Och klagar på i-landsproblem som att inte längre ha en diskmaskin och att vår tv som vi alldeles nyss köpt krånglar som bara den såhär i OS-tider.

Resan gav mig en hel del sol på näsan. Många kaffe på parkbänk och en hel del sena kvällar med vin och pratpratpratprat. Men kanske min mest prövande vecka hittills som förälder. Det här med trots verkar fungera så att jag tycker att nu har det blivit mycket bättre, för att raskt bli trots upphöjt i tio. Och svettmustaschen av att försöka hålla koll på henne på flygplatsen. Hon rymde iväg i alla köer och hade kanske tjugofem sammanbrott. En gång tappade jag det helt och väste om inte du skärper dig nu så tar jag planet utan dig. Sjukt pedagogiskt.

Oj nu kom min man hem med goda nyheter gällande hans jobb. Så nu ska vi fira med vin. Alltså jag som skulle sluta med vin och kaffe och socker. I morgon?

Söndag

När jag tittar på mitt barn blir jag lite orolig att jag råkade ligga med Robert Wells någon gång för drygt tre år sedan. Tack och lov är ju Trollet betydligt lockigare, så jag kanske kan släppa det trots allt. Och ta med ungen till en frisör.

ps. min man städar. då måste alla stolar och allt skräp upp på bordet. sån är lagen. fast just nu är han på jobbet, så jag antar att han är mitt i processen av att städa.

Semester!!!

Jag och Trollet åker till Melbourne på måndag. Det är värt utropstecken. Det ska bli som fantastiskt, är verkligen en av mina favoritstorstäder. Kommer nog dock att vara som en ny stad för mig. Allt jag upplevt av den staden innan är ruffiga barer, svartklubbar och fantastiska restauranger. Nu tänker jag mer gå på zoo och undrar om det finns några roliga lekparker i stan. Och det gör mig inte det allra minsta. För ett år sedan gjorde jag nog fortfarande det lite, sörjde förlusten av hur livet var prebarn.

Flytthelg

I morgon flyttar vi. Känner helt iiiih och så. Jag fick nycklarna i dag, så har varit där och packat upp lite lådor med köksgrejor och alla min böcker. Känner mig helt kär i nya stället. Det är lite slitet och skevt men döcharmigt. Och våra möbler kommer att passa cirka hundra gånger bättre där än i vårat "moderna" radhus vi bor i nu. Plus att allt det slitna är rätt skönt när en är förälder till vild tvååring som totalt struntar i om den målar på väggen eller slår med sina leksaker i väggarna.

Jag som har heminredning som mitt största ointresse blir nästan lite sugen på att köpa nya grejer och fixa döfint. Kanske.

Grannarna kom förbi och sa hej. De bor i cirka ett slott på tomten bredvid. Hade hur många barn som helst och typiskt sådan familjetomt med studsmatta och lekpark och så. De märker säkert inte ens om vi skickar in Trollet att leka där. Micket bra.

Om jag försvinner ett litet tag är det nog inte för att jag blivit heminredningstokig, utan snarare för att det verkar som att det kommer att bli problem med att få igång internet och telefon på nya stället. Så många turer och samtal om detta och verkar aldrig lösa sig. Och så ska jag åka till Melbourne på "semester" också. Okej, nu antecknar hela intresseklubben allt detta spännande.

Helgen

Alla barn plus jag överlevde i fredags. Jag överlevde helgen med. Hade roligt på festen. Var micket glad åt 24 barnfria timmar med min man. Köpte en säng, kyl/frys, tvättmaskin och en tv på söndagen. Kanske de tråkigaste pengarna jag någonsin spenderat.

Men mycket, mycket bra helg. Plus att det är det bästa som finns att återse sin unge när man varit borta en liten stund, ett dygn whatever.

Ska vara tålmodig och ägna största delen av dagen åt att hjälpa barn på toaletten

Det är school holidays här nu. Det betyder att inte bara skolor utan även vissa förskolor är stängda. Trollets har varit stängd hela veckan. I dag är jag ledig och ska ha tre av Trollets kompisar här på hemmadagis. Håll tummarna för att jag plus alla barn överlever. Jag ska även göra ett modigt försök att ta med alla fyra barnen till affären, för annars får vi alla svälta hela dagen.

Men alltså vilken bra grej det är det här med att man kan hjälpas åt. Utan familj i stan så hade livet inte fungerat utan vänner och tjänster och gentjänster. Så är det.

Borde bara himla gå och lägga mig

Tråkvecka. Nackspärr. Jordbävning. Dagisstängt. Flyttbestyr. Tröttrött.

Känns fullständigt omöjligt att jag ska orka känna mig en endaste smula glamourös på lördag. Men det kan kanske bli kul ändå. Kanske kan jag dricka omåttligt mycket vin och passa på att visa brösten för Orlando Bloom, igen, säga till Peter Jackson att jag blir så förvånad varje gång jag inser att han inte är tjock längre och inflika att den första sagan om ringen-filmen är den tråkigaste film jag sett och sedan passa på att fråga den där svenska skådisen om det verkligen är sant att han älskar rånare och kola, för om det är det så är han ju rätt mesig för att vara en gammal gubbe.

Eller så står jag som en blyg viol i ett hörn och tittar på när den stora folkmassan är helt partycrejsy. Och lyckas inte spana in en enda kändis eftersom det är så mycket folk där. Vi får se helt enkelt. Beror ju på dagsform och humör sånt där. Jobbigt att flasha brösten med nackspärr och allt dessutom.

Det gjorde bara så väldigt lite ont

Akupunktur alltså. Känner mig lite allmänt tveksam till damens halvflummiga diagnoser om mitt blod och njurar osv osv. I största allmänhet verkade hon helt senil och frågade samma saker och berättade samma historier upprepade gånger. Och det var ju inte så förtroendeingivande. Men jag har mått helt vansinnig bra i flera dagar efter första behandlingen. Inte var det speciellt läskigt heller.

Plus att jag dessutom inbillade mig att min rynkpanna blev lite botoxad och allmänt mindre rynkig de första två dagarna efteråt. Bara det gjorde det lite värt det.

Sen var hon lite sträng och elak och FÖRBJÖD mig att dricka kaffe om jag menade allvar med att jag verkligen, verkligen vill bli gravid. Insert asgarv. Jag har inte sovit en hel natt på två och ett halvt år. Jag måste dricka kaffe för att överleva.

Arbetslös om två veckor?

Orkar ej gå in på detaljer om allt som hänt på min arbetsplats det senaste fem månaderna. Men det har varit jättejättejobbig stämning och extrem arbetsbelastning och underbemanning. Plus att i tio månader har jag börjat jobba klockan 04.00 eller 04.30, hängt med min unge, lagat mat, städat, lekt med min unge, badat och lagt min unge, somnat själv. Inte träffat min man på hela veckorna.

De senaste tre månaderna har jag varit så trött och energilös. Inte gråtit och känt mig förtvivlad. Men känt mig cirka likgiltig inför allt. Oengagerad i mig själv, mitt förhållande, min framtid och tidvis även i mitt barn. Så igår sa jag upp mig från jobbet.

Det är ju inte alla som har den lyxen att de kan göra det hur som helst. Det förstår jag ju. Såklart letar jag nytt jobb. Och vill ha nytt jobb! Har sedan helgen hunnit söka massa intressanta tjänster. Men det gör inget om jag får någon månad eller två att komma ikapp mig själv lite. Sova, träna, äta bra, fixa i ordning i nya hemmet. Umgås med min man på ett normalt vardagssätt! Ta ett djupt andetag, fokusera på vad jag verkligen vill och satsa på det. Och sedan slutföra det. Bli lite mer självhjälpsaktig. (ok kanske inte)

Jag känner i alla fall att den där klassiska tyngden lyfts från mina axlar.

Jag firade just med att boka in en halvdag på spa. Bra sätt att fira att jag snart inte får någon lön längre.

Förändring är bra

Vi ska flytta. Jag vill grina lite när jag tänker på hur mycket jag kommer att sakna radhuset vid havet. Men det braiga är att hyran är nästan hälften mot vad vi betalar nu. Och att om jag opererar bort ett höftben och halva rumpan, då kan jag nog sitta i fönstret i vardagsrummet och läsa. Och det har jag alltid velat göra. Och, och, och man kan se havet från fönstret. Bara att det inte ligger på andra sidan gatan. Det är mer kategorin gammalt och charmigt än nyrenoverat och praktiskt som där vi bor nu. Det kommer nog att bli jättebra faktiskt. Att flytta är ju cirka det allra tråkigaste som finns men sen blir det bra. Ordning på torpet osv. Plus finns ingen förvaring så vi måste slänga/sälja och leva asketiskt. Gillar leva asketiskt.

Nu ska jag bara hitta ett nytt jobb. Bli med barn (omg jag har bokat akupunktur i den fåfänga förhoppningen att det ska hjälpa min ohjälpsamma kropp på traven, jag är sjukligt rädd för sprutor/nålar/smärta så det känns ju rätt läskigt). Och sen ba top of the world igen.

Känner mig hemskt nere, surig, besviken och mer än en smula dramatisk i dag.

Så mycket att inte ens choklad hjälper.

Allt går om man vill

Veckans lattjolajbans upptäckt. Det går att få vattenkoppor mer än en gång. Det visste ni inte va?

/mvh Prickigkorven the child formerly known as Trollet

Ingen av de trettiotvå klänningarna jag redan har är det minsta rätt

Jag vill köpa en helt fantastisk klänning till en flashig fest jag ska på nästa månad. Där kommer det finnas en massa kändisar. Och sånt gillar ju jag. Planerar att genera J dömycket genom att gå fram till diverse micket berömt folk och be om att bli fotad med och så. Kanske skrika I have to have a photo of you and me for my blog. (obs ljug, det ska jag inte göra.) Och då måste jag ju vara snygg. Alltså jag ska inte vara filmpremiärsnygg men det ska ändå vara snyggare/flottare än en middag-och-drink-på-stan-en-lördag-klänning tänker jag mig. Eftersom de enda kläderna i det här landet som är snygga kostar en månadslön eller så tänker jag mig att jag ska försöka mig på att beställa något på the big bad internetz. Jag har fantastiskt nog aldrig köpt kläder på nätet. Konstigt va. Och cirka den enda sidan jag vet är asos. Kan någon tipsa om något annat?

Min stil är typ absolut ej sexigt eller kortkort. Gillar fina skärningar och någon lite rolig detalj. Eller ett crazy mönster. Fast ja, ja tips om bra sidor var det. Tänker att det nog är bäst att beställa två klänningar ifall en är ful på osv. osv. Kanske båda är fula.

Det är rätt pinsamt att jag har ett så stillsamt liv i vanliga fall att jag är så här helt onormalt peppad på en fest tre veckor i förväg. Men hallå vi ska ha barnvakt och sova på hotell och hela baletten. Så väldigt peppad.

Åh herre jag måste nog faktiskt köpa ett par nya skor också som är liksom vinterfestliga. Synd. Verkligen.

Tur ändå att ingen annan på mitt jobb är professionell heller

I dag betedde jag mig helt genant. Jag börjar med att ursäkta mig med att jag är en hemskt blödig typ. Och att det är typ katastrofstämning på mitt jobb och folk säger upp sig på löpande band/gråter på jobbet/skriker på varandra/svär. Därför är det rätt jobbigt att vara där rent psykiskt. Balanserar lite på en avgrund när jag är där.

Eftersom butiken jag jobbar i ligger i en flygplats är det inte ovanligt att jag blir lite tårögd när folk kommer in för att köpa en bok och berättar att de är på väg för att träffa sitt barnbarn för första gången/ska hämta sitt adoptivbarn/är på väg till sin makes dödsbädd/ska hälsa på sin mormor som har somnat för alltid och åkt till himlen och därför ska de bara hälsa på mormorns kropp. Det sista var det en femåring som sa.

I dag var det en tjej som såg så genomledsen ut att jag var tvungen att fråga hur det egentligen stod till. Till svar fick jag vattenspridartårar och snyft. Och sen hickade hon ur sig sin kärlekshistoria. Om hur hon var på väg hem till USA igen och att hennes fästman bor på Nya Zeeland. Och de har pendlat till varandra i två år och ses inte förrän till julen igen. Och sen ska de göra en plan. Varenda flygplatsfarväl, varje veckan, månad och halvår isär från den där tiden, som kändes så avlägsen så fort den var över, distansförhållandetiden, förnimmelsen av allt det klappade till mig i ansiktet.  Och jag tyckte så fruktansvärt synd om henne, kände hennes längtan, den där ständigt närvarande som krafsar i bröstet oavbrutet när man är världshav ifrån varandra. Från den enda människan på jorden som man behöver.

Så jag började med gråta. Alltså verkligen fulgråta. Sen skämdes jag för att jag var så konstig och ba förlåt förlåt lycka till och köp den boken den är skitbra hejdå hejdå. Och tänkte att jag måste krama min man jättehårt i kväll. Inte glömma att uppskatta att vi är här tillsammans.

Funderingar

Det är intressant att ha sitt barn på en förskola som är helt annorlunda mot vad jag själv är uppvuxen med. Trollet går ju på ett Kohanga reo. Först och främst var ju vår tanke att vi ville ge henne möjligheten att prata maori/te reo flytande eftersom J inte kan ge henne det. Men en lika stor del av den utbildning de tar del av är vad som kallas tikanga, lite svårt för mig att översätta, men det innebär att allt som sker där gör det enligt "the maori way of living". Och vad mycket vi som föräldrar har lärt oss!

Men ibland kan jag ju känna mig mer än lovligt svensk. Den här veckan har en av lärarnas farmor gått bort och då han jobbat där kortare än sex månader har han inte rätt till betald ledighet. Som förskola räknas vi som en whanau(familj), där alla barn, föräldrar och personal är del av den familjen. Då tar man hand om sin familj och då är det tikanga att vi alla ger en koha(en gåva) till honom för att täcka upp för förlorad inkomst. Det har jag såklart inget emot att göra. Detta skulle såklart aldrig hända på ett svenskt dagis men skulle det göra det så tänker jag mer att det skulle gå ut ett email där föräldrarna blev uppmanade att betala exakt lika mycket. Här handlar det mer om att man ska ge efter förmåga. Och då känner jag mig jättesvensk och tycker att det är svårt och vill inte verka snål eller skrytigt givmild. Okej, det var lite pinsamt att erkänna.

Apropå svensk så vill undrar jag lite hur jag också ska få min unge att växa upp och känna sig svensk. Språket ger jag henne såklart. Språket är som inristat i alla mina gener. Finns ingen chans oavsett hur länge jag bor här att mitt modersmål inte är mitt första språk. Att jag skulle prata med mitt barn på engelska. Men annars. Jag är inte en sådan som är traditionsknarkare och gillar inte direkt att fira högtider speciellt mycket. Och det är väl egentligen inte det som är svenskt, hur vi firar påsk, jul, lucia och midsommar. Det är traditioner. Men vad är svenskt? Blir det lite rasbiologiskt om jag förklarar för mitt barn att hon måste gilla fredagsmys, heminredning och parmiddagar? Och vara lite konflikträdd. Men allvarligt så tycker jag att svenskar älskar att hata på sig själva. Svenskar är så tråkiga och inbundna osv osv. Men är vi inte alla bara människor. En del är tråkiga, en del hemskt roliga, en del givmilda. Men en gnutta sanning kanske finns i vissa stereotyper. Men jag vill faktiskt att mitt barn ska känna stolthet över sitt ursprung, över att hon är svensk, maori och såklart också nyzeeländska.

Strunt the samma. I morgon ska jag iaf tvinga mitt barn att vara med i ett svenskt luciatåg. Det är vinter här nu, så det är lika med lucia. Uppenbarligen. Lite svårt att hitta ett lucialinne i Nya Zeeland. Så jag tänker vit kort klänning och julgransglitter om jag kan hitta lådan med julpynt. Och hon ska få äta lussebullar med. Ska bli fint ändå.

Fast det är ju bra när de trivs

Fredagar är den dagen vi har möjlighet att lämna Trollet sent på dagis. I dag ville jag läsa böcker och äta lyxfrukost i flera timmar med henne. Trollet tänkte mer att det var kul att lägga sig på golvet och skrika jag vill åka till kohanga nuuuuuu!

Those days are long gone

Blir lite nostalgisk över spädistiden nu när min bästis precis blivit mamma. Och får panik över att de enda bilder som finns kvar från Trollets tid som alldeles ny är de som jag eller någon annan lagt upp på Facebook. På den här bilden har det gått mindre än en vecka sedan jag och Trollet träffades för första gången. Och jag är ute och lunchar och ser ut som ett mammaproffs som lite nonchalant hanterar min bebis med ena handen och gör något helt annat med den andra. Inte precis hur man kände sig va. Som ett proffs.

Reselista

Åh jag vill med skriva en reselista. Så att jag kommer ihåg att jag älskar att resa, även om jag nästan aldrig gör det längre.

Vilka länder har du besökt?

Norge, Danmark, Estland, Lettland, Litauen, Polen, Skottland, Irland, England, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Monaco, Montenegro, Italien, Holland

Thailand, Laos, Kambodja, Vietnam, Malaysia, Indonesien, Indien, Nepal, Hongkong

USA

Argentina, Uruguay, Bolivia, Chile

Egypten, Jordanien 

Australien, Nya Zeeland 

Favoritland att besöka? 

Jag tänker ju alltid att jag vill åka tillbaka till Indien och till Argentina. Så det måste ju vara de två. Fast nu när det gått två år sedan jag var i Sverige ligger saknaden dit som utanpå huden.

Favoritstad som turist?

Jag är galen i New Delhi. Fast jag hatade staden kanske de första tre gångerna vi sågs. Sen ba ändrade mig och föll som en fura.

Sämsta stället du besökt?

Jag är nog sådan som kan se charmen med det mesta. Men jag hade några riktiga skitveckor i Indonesien för tio år sedan och svor på båten över till Malaysia att aldrig, aldrig någonsin ever ever återvända. Men det kan jag nog mycket väl tänka mig att göra.

Bästa shoppingen?

Om vi snackar kläder så är jag inte sämre än att Paris, New York och London alla funkar perfecto för mig. 

På det här kortet sitter jag på en trappa i New York och röker. Sjukt töntigt ju. Att röka. Men jag har påsar. Betyder shopping antar jag. Har faktiskt kvar massa saker jag köpte på den resan.










Favoritö?

Sommaren 2007 spenderade jag tre veckor på Havelock Island, en av Andamanöarna. Och det var som paradiset på jorden just då. Har nog aldrig gjort så lite i hela mitt liv. Badat, ätit, sovit och läst. Och utan att vara elitistturist kan det vara sjukligt skönt att åka någonstans när det är superlågsäsong. 


Favoritstrand?

Asså detta kanske inte är den finaste stranden på jorden men dock väldigt fint. När vi bodde i Auckland besökte vi Long Bay jämt och ständigt och jag så många fina minnen. Av grillning och bada och delfiner och Trollets första dopp i havet.

Vart vill du åka?

Jag har drömt om Mexico, Filippinerna och Iran de senaste tio åren. Så står fast vid det.

Vart vill du inte åka?

Det finns nog inget ställe jag skulle tacka nej till att besöka. Däremot röstar jag emot att sova utomhus i öknen mitt i vintern någonsin igen. Och eftersom jag då var livrädd för rävar(!) och skorpioner och inte kunde sova en blund på flera nätter så antar jag att ett safari någonstans i Afrika inte heller ligger högt på min lista. Och fy farao skulle aldrig någonsin bege mig ut på kamelsafari igen heller. Ville grina av smärta efter en halvtimme. Och detta har vi betalat för att göra i tre dagar?


Inplanerade resor?

En vecka i Melbourne nästa månad. Och i slutet av året är det meningen att vi äntligen ska komma iväg på en fyra veckor lång resa hela familjen. Den resan som vi pratat om i drygt två år. Dock högst oklart vart vi egentligen ska åka. Men det ska bli av så är det bara. Oavsett jobb, pengar osv osv. Vi måste.

Iiiiiiiiiiiiiiiiih

Min bästaste bästis har blivit mamma. Jösses jag har gått som på nålar sen i måndags och vi har nog skickat femtio sms eller så fram och tillbaka. Det var som mer nervöst än att föda barn själv.

Eftersom jag inte kan skrika ut det på Facebook, eftersom de själv inte informerat omvärlden än. (tydligen viktigt för mig att få skrika ut det någonstans) Jag är så glad. Så fantastiskt glad.

Och nästa månad åker jag till Melbourne och hälsar på henne. Hon heter Liv, bebisen alltså, inte min bästis. Fint va. Tydligen döper alla tuffa svenska mammor i Australien sina barn till det.

Hur länge kan en tvååring växla mellan att gallskrika och peka på sitt öra och säga ajajajajajaj mamma? Jo en hel natt kan de göra det. Oavbrutet.

Efter ett besök på någon form av närakut i morse eftersom det är helgdag här i dag åkte vi hem igen. Känns som att Trollet har öroninflammation cirka jämt. Och därför äter antibiotika också jämt. Kan ej vara bra. Men svårt att säga att näe det vill vi inte ha när hon har så ont. Nu fick hon en femton dagar lång kur. Låter ju också hemskt länge.

Tycker Trollet borde vara trött efter att ha skrikit hela natten. Men hon är mest intresserad av att bossa med mig. Hämta kritor mamma! Nu yoghurt! Törstig faktiskt! Bädda mig mysigt! Läs muminboken! Sov du! Meducin! Inte sova! Leka lastbil! Titta jijaf daton! Kjamas! Du sitta däj! Stå upp!


Älskar kaffe mer än vanligt.

Och i dag är jag bakfull

Jag var på skilsmässofest i går. Kanske inte riktigt lika lyckligt som ett bröllop. Men väldigt, väldigt mycket vin drack alla.

En intressant sak var att alla kvinnor(det var bara kvinnor som var bjudna på skilsmässopartyt) som var där var mammor till "bara" ett barn. Det är ju ändå inte normen att ha bara ett barn. Och med ett undantag där det var mannen som inte ville ha mer barn var alla enbarnsmammor för att de aktivt valt det. Och när någon insåg det här så blev det att vi pratade ganska mycket om att ha bara ett barn och varför de gjort det valet och hur man egentligen gör för att få familj och vänner att sluta tjata om att ens barn måste ha ett syskon. Jag biktade mig dock om att jag hemskt, hemskt gärna vill ha ett barn till. Minst ett.

Men det var skönt efter att bitit ihop så hörntänderna nästan trillat ut varenda gång jag fått mens, igen och igen och igen och igen och igen osv osv. Så att till och med J, som är den positiva, här om veckan med lite darrande röst tog upp att tänk, tänk om vi inte kan få fler barn. Ja, det var skönt att höra någon predika för enbarnslivet. Och bättre vara tacksam för det barn vi fått än vara ledsen över de vi inte fått än.

Klurar på lite olika sätt att plastikoperera mig

Vardag del 2045

Tittar ner i backen och kör på. Uppe tidigt, tidigt, jobba, jobba, hem och röja upp, hämta dagis, laga middag, bada barn, läsa sagor, båda sova. Hela veckorna. Sen helg och då är det alltid något jäkla barnkalas som man måste komma ihåg att köpa present till och gå på. Och så ska man hitta på något kul hela familjen. Och äta något gott. Och tvätta hela veckans tvätt. Och städa upp hemmet. Och sen börjar det om igen. Och när hann jag egentligen prata med min man senast.

Och ja, så är väl livet. För nästan alla och till och med gillar jag livet för det mesta. Men i dag bara så himla himla slutkörd. Första dagen på vintern men skoningslöst solsken. Trollet brukar vara hemma med mig på fredagar men i dag ba det blir dagis fröken. Gav mig två timmar att utföra måsten, köpa presenter, hänga tvätt, tömma och fylla diskmaskin, köpa en vinterjacka och mössa till Trollet(hann liksom inte med att det är vinter och har skickat ongen till dagis i tunn och kall vindjacka senaste veckorna). Sen gick jag på dagbio, åt lunch och läste bok på restaurang och satt på en strand och grinade en liten stund. Så nu känns det bättre.

Men det var iaf fint väder

Den där kvinnohelgen med barn för några helger sedan. Strålande sol, höstvackert, en iskall stuga. Och en unge som spydde hela nätterna och bajsade ner alla sina kläder. Nästan inget kvinnoumgänge. Men vi hann gå ner till sjön vid stugan den eftermiddagen vi kom fram innan hon blev sjuk. En eftermiddag fick jag för mig att hon mådde bättre och körde till ett vattenfall. Ser på fotot att hon verkligen inte mådde alls bra. När vi skulle åka hem till Wellington igen hade hon inte kunnat behålla någon vätska på tre dygn och var liksom helt svag och grå i ansiktet och orkade inte ens sitta upp. Jag körde de trettiofem milen hem jähättefort och hon sov hela vägen. Paniken då. Att varför hade jag inte tagit mig till en läkare dagen innan. Jaja, det gick ju bra såklart.

På det sjätte smäller det

Har inte ägnat mig åt någon form av motion sen i december. Och det är slutet av maj nu. Detta trots att jag varje dag tänker att jag ska gå ut och powerwålka efter jobbet innan jag hämtar på dagis. Sen utspelar sig samma scenario vareviga dag. Jag sjunker ner i ett varmt bad med en bok istället.

Men i dag har jag kommit så långt som att jag har bytt om till powerwålkvänliga kläder.

I dag kan vara dagen det faktiskt sker.

Asså ho gillar djur och båtar

Käre värld. Om det finns något jag inte är bra på. Alls. Så är det att sjunga. På riktigt tror jag att min färdighet placerar mig i den faktiskt mycket exklusiva skaran av tondöva.

Och nu har Trollet börjat sjunga. Jag kan ju pga tondöv ej avgöra om hon låter som ett enda gnissel. Men J menar att ja hon låter som ett gnissel.

Men skitsamma hon har börjat hitta på egna låtar och det är roligt.

I dag i bilen från dagis om och om igen:

Aaaaastjid ä en hund
Aaaaastjid ä en hund
Whaea* ä en katt
Whaea ä en katt

Havet å waka*
Havet å waka
Havet å waka

Men ändå kanske inte en låtskrivare in the making precis.

*whaea = hur trollet tilltalar de kvinnliga lärarna på dagis.
*waka = båt

Inälvor och extra allt

Den har bloggen har alltid varit lite för privat. Och det har väl alltid varit min ambition också. Sen med åren, herregu' vad länge jag skrivet här, har jag väl blivit lyckligare och mycket mindre hemlig och då har jag nog censurerat mycket mer också. Och det finns folk jag faktiskt känner som läser här och det påverkar givetvis. Och jävlar vad trött jag blivit på bloggen när allt bara blir så slätstruket och tillrättalagt och och och tråkigt. Samtidigt är bloggen som en kompis jag kan slänga mig med huvudet i knät på och skrika klia mig i håret och mata mig med godis fast vi inte setts på ett år för att vi känner varandra så bra men vi kanske inte har så mycket gemensamt längre. En sån kompis som jag inte riktigt kan skiljas från ändå. Kompisen/bloggen samma lika alltså.

Men jag vill och behöver på något sjukt sätt vara privat och visa inälvor och extra allt.

Försöker helt enkelt peppa mig själv att skriva om något som jag tänker väldigt mycket på men inte skrivit om pga ba privat.

Så från och med i morgon då. Det säger vi.

Lästips

Här har jag och Trollet börjat helgen med The Muppets och pizza.

Men jag ville mest säga att detta var så jäkla bra angående den sk. mamma-debatten. Läs vettja.

And I will love you more and more and more until there is no more

Nu har spysjukan gått runt runt i den här familjen i drygt en och en halv vecka. Jag är helt slut, skakig och orkar ej se mig om i misären som utvecklas hemma när ingen orkar något. Men i dag har jag gått upp ur sängen iaf. Micket stort framsteg. Började undra om jag kanske skulle ha feber och spysjuka resten av året.

Den enda som varit tapper och modig har varit familjens yngsta. Alltså är det verkligen sant den där klyschan att det inte finns några gränser för kärleken till sitt barn. Varje dag de finns med en så töjer sig hjärtat lite till. Och nästa dag lite till. Så att bröstkorgen snart exploderar av mitt stora malliga, stolta, förundrade hjärta.

Varendaste unge är värd att deras föräldrar tycker att just de är den allra smartaste, roligaste och mest fantastiska uppenbarelsen på jorden. Och att de vet om att föräldern tycker det. Vet att Bondhustrun skrev om det för ett tag sedan, att kan man verkligen berömma sina ungar för mycket, kan de få höra att de är bra/smarta/roliga osv för mycket. Här! Iaf jag håller verkligen med.

Just nu är Trollet inne i kanske sin gölligaste period någonsin. Hon pratar mycket, på alla tre språk men har tack och lov inte börjat fråga varför om allting. Hon är besatt av apor och giraffer och vill bara titta på dokumentärer om djur. Och gå till lekparken ungefär jämt. Men verkligen hennes språk utvecklas mycket just nu. I morse satt hon i mitt knä när hon helt plötsligt försökte bita mig i bröstet(!). När jag ba aaajjj men vad gör du!? Jag blev verkligen förvånad eftersom hennes dra i håret och slåss beteende försvunnit de sista månaderna. Då svarade hon att men xx gör så på sin mamma. Och det hade hon aldrig kunnat formulera för kanske en vecka sedan. Eh den lilla kompisen som hon åsyftade är sonen till en av hennes fröknar på dagis som bara är nio månader och tycker att det är kul att bita sin mamma när han ammar. Känner att det här kan vara starten på barns vilja att bortförklara/skylla ifrån sig när de gör knas.

Slut gullgullinlägg om mitt barn.

Årets sämsta bok

Tar en kaffe och läser ut mommy porn-boken Fifty Shades of Grey. Inser att jag är sjukt pryd. Läser för att har fått gratis på jobbet och tänkte att bra att veta vad denna supermegabestseller egentligen är för något. Man ba ja det är en uselt skriven snuskbok utan någon nämnvärd handling.

Så pryd att jag knappt kan kolla kunder som köper boken i ögonen. Speciellt de som är galna och köper del två och tre. Men förstår nu iaf varför kunder bara fnitter fnitter snälla göm boken i en plastpåse.

OMG googlar och ser att detta ska bli en film. Eh, en väldigt, eh, sensuell film dårå.

Men en sak är bara ond

Med mindre inkomst borde vi rimligen hitta oss ett billigare boende. Men jag älskar vår gata i stan.

Inget ont som inte har något gott med sig

Sedan slutet av förra året har vi pratat om hur det ska bli i maj i år. J skulle börja jobba sju dagar i veckan till slutet av året och allt skulle bli kaos med vardagslivet kändes det som. Nu är det maj och J berättade just att hans jobb gör nedskärningar och att han antagligen bara kommer att få jobba tre dagar i veckan. Även om det är ett fall av jag tror det när jag ser det osv. så känner jag rent spontant att hellre panka än att aldrig se varandra. Absolut så.

Det var cirka årets bästa sms

I februari förra året var vi på begravning. Hjärtat var som en stor klump den dagen. För att det obegripliga och det mest orättvisa och det som bara är fel hade hänt. Att den som begravs knappt har hunnit leva. Att någon kan vara oss till låns bara tre månader och sen inte vakna igen. Hårt, hårt intill mig ville jag hålla Trollet som var ett då. För att hon fortfarande var där. För att det inte ens går att tänka tanken att hon inte skulle vara det. Vad säger man egentligen till någon som förlorat sitt barn. Mer än att jag är så ledsen, så ledsen, så ledsen. Och det var så tydligt att de bara hade ett oändligt ekande öronbedövande skrik inombords och utanpå var allt som en stumfilm.

I går blev mamman och pappan till den fantastiska lilla pojken föräldrar till tvillingar. Jag förstår såklart att inga barn kan ersätta de som försvunnit ifrån en. Men man får vara extra glad över att just de begåvats med inte bara ett, utan två friska vackra barn.

Elva frågor till

Men ska ju svara på Bondhustruns elva frågor också.

1. Vad är dina senaste tre musikupptäckter?
Men jag lyssnar ju aldrig på musik. Men The Drums var jag faktiskt lite insnöad på i december/januari.

2. Tre av dina allra bästa egenskaper som du är stolt över?
Att jag är, eh, snäll. Och lite rolig ibland. Och att även om jag inte är ambitiös iaf är en liten arbetshäst.

3. Bästa GB-glassen genom tiderna?
GB-sandwich. Lätt. Ryser vid minnet av när TipTop kom tillbaka och jag var galet peppad och sedan ville spy för att den var så söt och ja, äcklig

4. Om du yrkesmässigt skulle göra något helt annat än du gör idag, vad skulle det vara?
Göra dokumentärfilm.

5. Behöver man verkligen jobba heltid? Och om man gör det, hur ska man hinna/orka med sig själv, sin familj, sitt hem, sina vänner, fixa städa pyssla umgås läsa böcker?
Livets stora gåta. Livspusslet osv osv. Jag har skitsvårt att orka med mer än hemfix, familjen och sporadiskt umgänge när jag jobbat heltid. Nu jobbar jag fyra dagar per vecka och det är ju grymt. Men det är ju inte alla förunnat att ha råd med det. Och om man är mitt uppe i en karriär som man tycker är rolig så vill man nog dessutom jobba heltid tänker jag. Eller det kanske man inte alls vill? Men jag tror att det gäller att schemalägga tid för sig själv hur trist det än låter. Se till att gå och träna, bokcirkel, teater, bio eller vad det är man gillar och blir peppad av. Och lite bara acceptera att det kanske inte går att hinna/orka med allt. Bara för att "andra" verkar hinna med allt så kanske det inte är bästa receptet för en själv.

6. En egenskap hos andra du har svårt för?
 Avskyr snålhet. Och då menar jag alla sorters snålhet.

7. Tipsa om din bästa vardagssnabbrätt som alltid funkar, som är god och bra och går svinsnabbt?
Koka pasta. Stek vitlök och körsbärstomater i massa smör. Kanske några pinjenötter med. Servera med obscena mängder parmesan.



8. En kändis du är lik på något vis?
När jag var cirka tio-elva fick jag jämt och ständigt höra att jag var så lik Julia Roberts. Det har jag nog tyvärr inte fått höra en enda gång de senaste arton åren.


9. Du får en halv miljon kronor - vad gör du?
Betalar av min studieskuld och använder resten till en insats på ett hus. Sen var de pengarna slut. Men det var kul medan det varade.

10. Vad önskar du att du var bättre på?
Att få saker och ting gjort.

11. Vad är det snyggaste med dig?
Mitt hår. Har sjukt mycket hår och schnygg färg med. När jag skulle gifta mig skickade jag en bild på den frisyren jag ville ha. Och frisören ringde upp och ba asså du den där bruden på kortet har helt sjukt mycket löshår bara så att du vet. Jag ba no problem du får se när vi ses. Fast tyvärr kanske det inte blev helt som kortet. Men ändå. Mitt hår är bra.

Måndag men snart långhelg

På torsdag ska jag åka iväg på kvinnohelg. Nu sitter jag och undersöker vad det egentligen finns att göra i byn vi ska besöka. Som alltid i Nya Zeeland är det en hel massa äventyrsaktiviteter. Om du googlar motsatsen till äventyrlig person så borde det faktiskt komma upp ett foto på mig. Men det finns varma källor och det är en av mina hobbies faktiskt. Sen tänker jag mig att vin och ost borde vara ett hett kort. Det enda tråkiga är att de andra tre kvinnorna är gravida och rimligtvis kommer få vissa impulser att döda mig om jag sitter där och äter brie och dricker vin medan de desperat suger på en novalucol. Men det är ju faktiskt inte mitt fel att de är så oansvariga att de blitt in the family way va.

ps. allas barn ska med så det är inte någon jäkla njutarresa vi ska på. helt rimligt att påstå att den som får semester är faktiskt Trollets far som får tre nätter av ostörd sömn i present av mig.

Lalalala nu hörde jag inte riktigt vad du sa faktiskt

I går efter vår flotta lunch gick jag i affärer lite medan J lekte med Trollet i lekpark. Typiskt bra fördelning av arbetsuppgifter. Jag köpte en kjol och kom glatt tillbaka och berättade om den fina tröjan och klänningen och den andra fina kjolen som jag nog med skulle köpa.

Men du behöver ju inga mer kläder!

Nä men jag vill ha. Jag tycker om fina kläder.

Mmmm och jag tycker om och vill ha pengar på vårt stackars sparkonto.

En i den här familjen är ju visst sjukt ordentligt.

Plastpåsebröllop i dag

Vi har varit gifta i tre månader i dag. Det är bra. Det finns det som redan hunnit skilja sig efter tre månader. Att vi t.ex lyckats vara gifta längre än Kim och Kris nu, det är värt att fira. Så vi äter göttig lunch här idag. Mat är som alltid det bästa sättet att fira saker och även en bra anledning att hitta på saker att fira. Som plastpåsebröllop, det har vi hittat på såklart.

Buhu

Efter dagens morgonbestyr så kan jag känna att jag har dragit vinstlotten i hämta/lämna-rejset. J lämnar Trollet på dagis och jag hämtar. Med undantag av varannan fredag. Kan ju bero på att hon inte är van att jag är hemma om morgonen. Men attans vad det har gråtits, skrikits, gnällts här hemma denna morgon. Och då pratar jag inte bara om den utav oss som är två år. Jeeezzus.

Sen kommer jag hem och ska försöka vara produktiv och då kommer ju råångesten som stryper mitt hjärta när jag och Trollet bråkat på besök.

Vill cirka åka tillbaka till dagis och krama ihjäl henne. Men istället försöker jag tänka att jag är en snäll och tålmodig mamma nästan hela tiden. Man gör så gott man kan osv. osv.

Resultat av det där med att vi inte ses under veckorna

I onsdags glömde J bort att det var helgdag och människor med normala jobb var lediga. Alltså ingen av oss med däremot dagispersonalen. Detta hade jag styrt upp och fixat barnvakt. Berättat på söndagen att Trollet skulle hem till si och så på onsdagen. Klockan kvart över nio på morgonen på onsdagen ringer J till mig på jobbet i panik och nästan skriker om att att dagis är stängt och vad ska han göra egentligen. Och varför hade jag inget sagt.

Tänker mig bajs, bajs överallt bajs

Är mycket nervös för att hämta Trollet på dagis i dag. Eller alltså mest nervös över vad som kommer ligga i hennes väska i en plastpåse. Vi har försökt oss på potträning hemma utan någon som helst framgång. Men hennes lärare hävdar att hon är helt redo för att sluta med blöjor och sa till oss att skicka henne till dagis utan blöjor men med många ombyten, så skulle de fixa detta.

Känner mig tveksam.

Vardag var det här

En bra sak med de dagar jag börjar jobba klockan mitt i natten, allt jag hinner med.

I dag färdigjobbad klockan 12.30. Sen mötte jag min man och åt lunch. Åkte och veckohandlade. Klämde ett avsnitt av Så levde de lyckliga. Nu ska jag hämta ongen och åka hem till kompisar. Sedan hem och laga mat. Äta. Förbereda matlådor till dagen efter(alltså svensken i mig avskyr att behöva skicka med matlåda till dagis). Sätta på tvättmaskin och diskmaskin. Bada onge och gosa. Läsa godnattsagor. Sedan cirka dö av trötthet.

På en dag alltså, då hinner man med en hel del. Både kul och tråkigt.

Hurra! Mitt tusende inlägg om tröttma

3.2o steg jag upp i morse. Intensivt sug efter att gå och lägga mig ungefär klockan sex i kväll. Tyvärr kommer jag då att befinna mig på föräldramöte. Och det blir kanske lite konstig stämning om jag lägger mig och sover där.

Jag ska spamma er

Har ju blivit helt sjukt lat och slö och alla andra passiva ord jag inte kan komma på vad det gäller att kommentera på folks bloggar pga dels lat och slö samt dels busy bee.

Men den här veckan ska jag kommentera som en galning. På allt. Men om ni inte får någon kommentar från mig beror det antagligen på att ni har sådan där galen ordverifiering som min hjärna inte kan hantera. Allvarligt om jag måste göra mer än två försök ger jag upp. Men det berodde alltså inte på att jag inte försökte lite.

Eftersom alla andra jämt frågor om fler barn så kan jag ju lika gärna spekulera lite själv

Angående att jag nedan bara naaaww bless vad gölligt och kul det hade varit om Trollet haft en lillasyster/lillebror som var bara alldeles lite yngre, cirka året. Spenderade en timma med kompis med två barn som är väldigt nära i ålder. Helt, alltså stört omöjligt om man inte är typ matematikprofessor att hålla räkningen på hur många gånger de två slog, knuffade, bet, drog varandra i håret osv. under en timma.

Nu när det ändå är försent för Trollet att få ett syskon väldigt nära i ålder tänker jag att det kanske är bättre att begåvas med fler barn när Trollet är cirka femton och kan hjälpa till med nattskiftet. Då är jag ju iofs 44.

Flott söndag

Trollet har en bästis som är tio månader äldre än henne och de är så jäkla fina med varandra att jag dör. Vi vill cirka alltid låna henne eftersom det är ungefär tjugo gånger trevligare med en heldag i lekparken med de två än med bara Trollet. På sex timmar har de båda tillsammans gnällt noll gånger och inte en enda tår har vi sett. Ingen har legat på marken och rullat och skrikit nej.

J bara alltså vi skulle ha försökt skaffa ett syskon till Trollet med en gång! varför gjorde vi inte det?

Och nu helt praktiskt åker vi och lämnar båda barnen hos det andra barnets föräldrar och går på bio.

Elva frågor

Jenny och Egon har ropat och då svarar jag såklart.

- Each tagged person must answer the 11 questions given to them by their “tagger” and post it on their blog.

- Then, choose 11 new people to tag and link them in your post.

- Create 11 new questions for the people you tag to answer.

- Go to their page and tell them they’ve been tagged!

- Do not tag back to the person who has already tagged you.

Jennys frågor

1.) Om du fick ge ett råd till dig själv som 14-åring, vad skulle det bli?
Försök att vara lite fokuserad i framtiden. En som satsar och tror på den egna förmågan.

2.) Vad önskar du att 100-åriga du säger till ditt nuvarande jag? Alltså till den du är i dag?

Fi faen vad bra det blev. Precis som du trodde ändå.

3.) Om du fick äta middag med fem kändisar, vilka skulle du äta med? (Alltså samtidigt.)
Är jag fjorton år om jag bara skulle bjuda in massa snygga killar? Så alla killarna i One Direction då. Nä men seriöst så skulle jag dö om jag var tvungen att äta middag med fem kändisar. Speciellt om det var folk jag beundrade.

4.) Vad får du mest skäll för av andra?
Att jag har lite selektivt minne. Om vi med andra menar J. Väldigt sällan jag får skäll av någon annan.

5.) Vad får du mest skäll för av dig själv?
Att jag är sämst på att satsa helt och fullt på saker och orka ta mig hela vägen i mål.

6.) Var måste man absolut gå och äta?
Om man råkar befinna sig i Wellington, då tycker jag Sweet Mother's Kitchen. Och att ni beställer deras cajun fish med bourbon mash och champinjoner.

7.) Hur kommer jorden att gå under?
Sakta men säkert av överbefolkning och överkonsumtion.

8.) Vem har du/skulle du vilja ha frikort på - man?
Det här är lite pinsamt. Men har alltid haft the hots för Robbie Williams, till och med när han var tjock och tokig i huvudet. Det kanske han fortfarande är?

9.) Vem har du/skulle du vilja ha frikort på - kvinna?
Jag är lite kär i hon som spelar Lady Sybil i Downton Abbey. Hennes röst alltså.

10.) Konstigaste sexminnet du har?

Jag har banalt nog haft sex på en höskulle med någon jag träffade cirka fem minuter innan. Åh jösses det känns som att det egentligen finns ganska mycket att välja på som jag valt att förvisa till ett mycket mörkt och avlägset hörn av mitt minne.

11.) Ditt bästa råd till mänskligheten?

Det här med att vara snäll och inte sätta de egna intressena först hela tiden. Det är bra för mänskligheten.

Egons frågor:

1. Om du fick göra vad du ville i morgon, vad skulle du göra då?
Ligga på en helt öde strand och växla mellan att sova och läsa böcker.

2. Har du några tics, och i så fall vad?
Tror faktiskt inte det.

3. Vilken bok läser du just nu?
Inne i en period då jag läser mycket samtidigt. Så läser Sense of an Ending, Purple Hibuscus, The Corrections och Censoring an Iranian Love Story i en enda röra.

4. Vad är tråkigast, vika kläder eller dammsuga?
Verkligen pest eller kolera. Men jag avskyr nog att dammsuga mest av allt.

5. Tycker du att du är snygg?
Nej.

6. Vilken bok är du stolt över att du har läst?
Ingen precis.

7. Vad vill du göra på din födelsedag?
Samma som alla andra dagar; fika. Fast kanske upphöjt i hundra då.

8. Vad äter du till frukost en vanlig dag?
Havregrynsgröt med banan.

9. Betalar du tv-licens?
Nej. Dels för att jag inte har någon tv och dels för att det inte finns någon tv-licens på Nya Zeeland.

10. Hur många timmar sov du i snitt per natt?
Sex kanske.

11. Vad vill du helst ha just nu, tre timmar till på det här dygnet eller 1000:-?
1000 kronor tack. Genast helst eftersom kontot ekar väldigt tomt efter den här helgen.

Jag frågar:
1.) Vilken är din göttigaste efterätt?
2.) Bästa resemålet?
3.) Skulle du kunna tänka dig att inte rösta?
4.) Vad tycker du låter roligast: barnlös eller trillingförälder?
5.) Vilken fiktiv karaktär skulle du vilja vara för en dag?
6.) Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig vardag?
7.) Vilka är dina finaste pojk- respektive flicknamn
8.) Vad är du rädd för?
9.) Om du helt magiskt kunde jobba med precis vad som helst, vad skulle det då vara? Ingen får säga att de skulle jobba med det de redan jobbar med.
10.) Tycker du att du är rolig?
11.) Vilken sport skulle du vilja vara världsmästare i?

Nu har ju det här gått runt massa gånger så jag taggar inga elva men flera fina: Annika, Hanna, Cecilia, Tinefis och Colombialiv. Sen får hemskt gärna alla som känner sig manade hänga på.

Typ 2 då eller?

Har fått brev från min läkare. Han vill bara meddela att jag genast ska boka en tid för vaccinering eftersom jag är en av de som har rätt till gratis vaccin mot influensa. Eftersom jag har diabetes. Det var en total nyhet för mig att jag har diabetes.

Känns alltid så tryggt när medicinsk personal lyckas blanda ihop saker och ting.

Fast jag vann 400 kronor på lotto i helgen

Jag vill aldrig flytta till landet. Alltså fy fan, blotta tanken på att ha långt till allt som jag inbillar mig att jag behöver. Men efter en väldigt fin och stillsam påsk inbillar jag mig att jag desperat behöver en stuga på landet.

Vi började prata om det i bilen på väg hem. Och genast satt jag där med fötterna i en å som rann över tomten. Med en kaffe i handen och allt var så tyst och fridfullt. Alla mina ungar (måste sluta prata om mina barn i plural, kommer aldrig få något mer barn som straff) klättrar i äppelträd och roar sig själv. Och det finns inga jäkla stadsfaror att oroa sig för. Fast lite oroar jag mig lite över att de ska ramla ner ur trädet eller halka i ån.

Men hur som helst. Nu surfar jag stugor för glatta livet. Men va faen, det finns inte en enda som kostar mindre än ett hus i stan. Eller om det gör det så har det inga äppelträd eller ser det minsta idylliska ut. Mer som ett ställe vi skulle åka till över helgen för att ta livet av oss.

Men det är säkert jobbigt att ha en stuga ändå.

More hands makes for light work

Om vi får möjlighet att ha barnvakt brukar vi nästan liksom i panik försöka klämma in så mycket trevligt och romantiskt som möjligt. I går hade vi barnvakt i tre timmar och storstädade hela huset, vek cirka fyrahundratjugotvå rena klädesplagg och åkte och storhandlade, raka motsatsen till romantik kanske. Och det var rätt fint det med. Samarbete och sådär ni vet. Dessutom blir det lättare att vara snälla mot varandra under den stressiga vardagsveckan när det är rent och ordning hemma samt finns mat i kylen.

Mvh präktiga lotta

Ledset Troll

Trollet har älskat dagis sen kanske andra veckan. Men nu den här veckan har hon skakat som ett litet löv varje dag när jag hämtat henne. Hon som brukar vara så glad, lekfull och alltid framåt blir tydligen rädd för allt men speciellt en personal. Hon går i väg och gömmer sig själv och sitter och gråter. Hela dagarna. Och personalen förstår inte alls och har varje dag sagt att de tror att hon är på väg att bli sjuk. Men det har hon inte blivit.

Det har börjat sex nya barn de senaste veckorna och två ny personal, så jag kan förstå att det är många förändringar. Att det gått från ett litet dagis med tolv barn till lite stökigare med hela arton barn. Kan det vara en enskild händelse som har skrämt henne?

Men känns inte bra. J säger att hon är helt vanvettigt förtvivlad när han lämnar henne om morgonen. Och likaså blir han såklart.

Hobbypsykologianalys någon? Erfarenheter? Kan vi göra något för att vända detta så fort som möjligt?

Påsk 2011

Oj den påsken var allt suddigt i kanterna. Satan vad Trollet sov dåligt vid den här tiden. Jag orkade tydligen inte ens dra upp persiennerna. Och fast vi har havet utanför huset så finns det inte en enda glassiga bild på ett glittrande hav. Livet alltså. Så mycket bättre ett år senare. Så är det.

Påsk 2010

Bloggen skvallrar om att jag hade lite lust att bli småfull och röka cigaretter under den påsken. Vi var föräldrar till en bebis då. Det är vi ju inte nu.

Påsk 2009

Min andra nyazeeländska påsk var vi här. J jobbade två månader på filminspelning. Jag kom och hälsade på över påskhelgen.

Där fanns det ingen täckning för mobiltelefoner, så två veckor efter påskhelgen fick jag skicka ett mail. Där jag skrev att jag var freakin' gravid.

Kan du fatta? skrev jag.