Klockan 09

Disken avklarad. Tvättmaskinen på.

Klockan 08

Havregrynsfrukost precis som vanligt.

Klockan 07

Utsikt från vardagsrummet. Wellington - fint va?

En helt vanlig torsdag

Trollet är lite småsjuk och doktorn har konstaterat att vi nu måste gå till specialist om eventuella rör i öronen. Tanken på Trollet nedsövd känns ju rätt jobbig minst sagt. Lite fånigt kanske. Passar på att satsa på potträning försök nummer tre när vi ändå är hemma. Kan enkelt konstatera att om det finns något vår onge är ointresserad av så är det att sluta med blöjor. Men lite mer envishet från vår sida den här gången kanske. Ja, ja ofta barn har blöja när de börjar skolan.

Och jag fick jobbet, börjar med en halvdag på måndag! Ska jobba med kommunikation/marknadsföring/inköp är tanken. Blir spännande att se hur det blir. 

Barn och tv

Vi köpte en tv för en månad sedan. Innan dess har Trollet absolut tittat på dvd ibland och något youtube-klipp här och där. Men nu känns det som att hon vill se på tecknat på tv cirka hela tiden.

Hur mycket och när brukar era barn få se på tv? Jag undrar mest hur vi får någon form av balans. Även om jag fattar att det väl bara att att säga att nej nu får du inte titta mer och stänga av. Who's the parent liksom. Jag anade bara inte att det skulle vara så tacksamt det här med tv. Titta på tv när jag lagar middag. Nu är du skittrött och jobbig, lägg dig på soffan och titta på tv lite. osv. Och jag är sämst på att stå emot tjat.

Trollets hobbies

  Äta hittepågrejer.

 

Chilla med snacks och Kalla Anka pocket i en väldigt obäddad variant av bäddad.

Baka tårta och laga te. Grannen kom och frågade om vi ville ha en leksaksspis till ongen. In flyttade detta Disney-monster i rosa och lila plast. Trollet älskar såklart.  Så allt gott även om mina ögon gör lite ont.

Håller tummarna lite ändå

Man posar i prickig kavaj. När jag lämnade på dagis sa en av personalen att oj jag kände inte igen dig, du ser ju snygg ut. Eh, kanske det här med att aldrig borsta håret och tro att man är en naturlig skönhet som inte behöver smink slutade att gälla vid 25. Jobbigt att komma på det nu.

Intervjun gick bra. Tror jag. Har precis gjort ett arbetsprov och skickat in. Gick också ganska bra. Tjänsten verkar jättekonstig men också väldigt rolig med många olika arbetsuppgifter. Dock lönen. Så usel. Lite kompenserat av flexibla arbetstider, mycket värt när jag måste hinna till dagis 16.30 varje dag.

Ja, ja den som lever får se. Tänker att något lär jag mig iaf för varje intervju.

Jag ska ha på mig kavaj också

I dag jobbintervju. Vill såklart kräkas lite. Men går och lägger grunden till en smakfull sminkning istället.

Skämta bara jag kan inte sminka mig och sminkar mig alltid på samma sätt. Antagligen inte det minsta naturligt och smakfullt.

Jag vill ta fram alla mina klänningar

Nu längtar jag efter sommaren. Först ska det tydligen envisas med att vara vår men jag vill bara ha sommar.

Helg

I helgen har jag ätit mycket choklad och bärpaj. Och alldeles jättegod vietnamesisk lunch. Varit på bio och sett Take This Waltz. Som jag tycker var bra. Säkert fyra-plus-bra. Tänkt att jag vill vara Michelle Williams i mitt nästa liv. Med snyggare ben och finare kläder än vad jag begåvats med i detta liv.

I dag är det regnigt och grått och jag tänker att det vore rätt skönt att göra ingenting för en gångs skull. Det är väl det söndagar är till för.

Kan väl inte vara omöjligt att ge en ungefärlig tid

När jag blir president över hela världen, då ska jag genast enväldigt stifta en lag som gör det förbjudet för hantverkare och bud att var så jävla sämst och ba vi kommer mellan 10 och 16. Och så väntar en hela dagen och givetvis kommer de alltid kvart i fyra.

mvh har just spenderat två dagar med att vänta på en kylreparatör

Det där med olika sätt

Det här med att ha en oavslappnad attityd till döden. Jag funderar lite på det i dag. Själv har jag ju en extremt oavslappnad inställning till döden. Själva döden, att jag ska dö, att du ska dö, att vi alla ska dö, det kan jag inte ens tänka på. Den fysiska döda kroppen skrämmer mig mycket.

Har vi inte i Sverige i mycket en attityd att barn ska inte beblandas med döden? Eller är det det ledsna vi försöker hålla borta från barnen? Jag tror att jag var fjorton år första gången jag var på en begravning, då för en nära släkting. Sen min lillebrors begravning. Och inga mer begravningar innan jag flyttade till Nya Zeeland. Trollet är två och ett halvt och har varit på många begravningar. De går till och med på begravningar med hennes dagis.

Jag har skrivit om en maorisk begravning, tangihanga, förr tror jag alldeles säkert. Men det är en väldigt annorlunda upplevelse jämfört med en "typisk" svensk begravning. Först och främst pågår det i tre dagar. Den som gått bort ligger i en öppen kista och verkligen alla kommer dit för att ta farväl. Givetvis är många ledsna men jag upplever att det inte är ledset på samma sätt som på de iofs få begravningar jag varit på i Sverige. Utan att det mer handlar om att så fint som möjligt fira den avlidnes liv. Och framförallt att finnas där för den närmsta familjen.

Men det jag skulle komma till var att jag tror att det är mycket bättre att döden är något naturligt för barn, något de får vara med på. Det är alltid massor med barn på begravningar här, alltså ingen skulle drömma om att fixa barnvakt till sitt barn för att de ska på begravning, aldrig, och jag har aldrig sett ett barn tycka att det är konstigt eller läskigt att se en död person. I dag gick jag med tre pojkar i kanske fyraårsåldern fram till kistan. Och en annan pojke satt redan vid kistan och berättade för de andra pojkarna att han som ligger här är död och frågade om de andra ville känna på honom. Och sen satt de där och klappade lite på honom och en pojke försökte mata honom med en kaka och det var liksom ingen big deal för barnen och inte heller försöker någon vuxen lägga sig i.

Så är ju J uppvuxen och såklart att jag inte borde dra några slutsatser av två personer, honom och mig. Men han har ett tusen gånger mer avslappnat förhållningssätt till begravningar, döda människor och döden än mig.

Rotar desperat efter något som kan se ut som en svart långkjol

Vi ska på begravning i eftermiddag. Ingen nära så, utan mer för att stötta någon nära. Men alltså jag kommer aldrig att sluta gruva mig för det här med öppen kista. Det ger mig panik. Antar att det är för att döden bokstavligen stirrar dig i ansiktet. Det konkreta i att någon verkligen är död.

Läs bara om du är intresserad av barn och flerspråkighet

Det här med att ens barn har tre språk är inte så enkelt alltid. Först och främst för att det kräver mycket, mycket medvetenhet och att vi alltid är konsekventa. Sedan är det svårt för att det är tjatigt när folk ska ifrågasätta ens barns språkutveckling. Ääääär du inte lite orolig, hon är väl ganska sen?

Trollet kan många ord men blandar alla tre språk ganska hejvilt. Så mycket att jag har undrat om hon har förstått än att det faktiskt är tre olika språk. Men i dag när jag hämtade henne på dagis och pratade svenska med henne sa hon på maori nej mamma prata maori. De får ju hela tiden höra det på dagis att de måste prata maori där. Men det var första gången hon visat medvetenhet om att jag pratade "fel" språk på dagis.

Okej, kanske inte så intressant för utomstående. Men jag minnesantecknar lite eftersom motsvarigheten till BVC vill att vi ska göra ett extra besök senare i år för att kolla upp utvecklingen av talet.

Vad hände med bitterharen?

Jag är inne i en väldigt märklig fas just nu.

Jag är helt och fullständigt lycklig och så jäkla tillfreds med livet och familjen och kärleken. Och det har hållit i sig vecka eller vecka.

Det är ju skönt. Kanske jag till och med borde passa på att njuta innan jag förvandlas till mig själv igen och fokuserar för mycket på allt som skaver.

Hohoho

OS

Blir inte så mycket sömn när det är OS på andra sidan jorden.

Älskar OS men sjukt onödigt att vara vaken en hel natt för att kolla på något jäkla cykellopp. Har ändå inte kunnat låta bli.

Men nu har friidrotten börjat. Alltid värt att vara vaken för.

Torsdag är det torsdag i dag?

I dag har jag bara två saker att berätta 1. Att byta ut kaffet mot decaf gör att det känns som att jag vandrar runt och gör mina vanliga saker om dagarna fast som att jag gör det i sömnen. Ni fattar. 2. Att "råka" börja surfa på bebiskläder kändes inte riktigt som en motiverande grej i projekt bli på tjocko, utan mest ledsamt.

Jag blir vackerbländad varje gång jag kommer hem

I dag träffade jag på en mycket vacker ung dam som precis varit på semester i Stockholm. När hon förstod att jag var svensk frågade hon genast.

- Men varför är alla så obehagligt vackra och välklädda? Som om alla var statister i en evighetslång reklamfilm. Läskigt var vad det var.

- Ja, det är därför jag bott utanför Sveriges gränser största delen av mitt vuxna liv skämtade(?) jag tillbaka och hasade upp mina mysbyxor.

Ooouch

I går var jag på innebandyträning. Min kompis hade lurat i mig att det bara var en lite lättsam träning med blandat män/kvinnor i olika åldrar.

Det var en lögn. Jag var den enda kvinnan, den enda över 28 och absolut den enda som inte hållit i en innebandyklubba sedan Bill Clinton var president i USA. Tveklöst även den enda som inte tog det på blodigt allvar.

I dag är jag lite lätt stel. Läs kan ej gå.