tisdagar ar battre an mandagar

Att vara sa fran det enda till det andra. Sa ledsen ena dagen. Radd for allt, karleken, framtiden, hojder, att en ratta ska hoppa ut fran skafferiet och bita mig i halsen, att kora bil och att jag inte ska kunna fa barn. Idag ar det helt plotsligt linnevader igen och som en sommardag i spontanpresent och jag promenerar vid havet och grinar lite. Men for att jag alskar allt helt plotsligt. For att jag kopte ett par fina skor igar och vantar pa ett karleksbrev. Och jag kan inte bestamma mig om swine flu eller svininfluensan ar det fulaste ordet. Men folk har panikar och tydligen finns det 56 misstankta fall har pa Nya Zeeland och jag blir lite trott pa medias panikspridarsatt.

Jag har tagit ledigt fran jobbet hela helgen och handlat en ny topp. For att jag ska aka buss i tre timmar och mota J pa ett flott hotell. Bara for en natt. For att jag saknar honom. Sa staller han in idag. For att. Sen fick jag mens. Javla skitdag.

bortbortbort

Livet ar inte vart att leva om jag inte far aka pa semestrar. Sa kanner jag pa allvar. Och J kanner ungefar samma sa i oktober ska vi aka pa tva veckors semester. Vart? Ja men det var ju fragan, kunde helt plotsligt inte komma pa ett enda stalle jag inte redan varit pa jag vill till. J vill till New York. Sjukt dyrt. Billigare att aka till Europa. Jag vill till Filipinerna. Sjukt dyrt. Sydamerika? Billigt och J har inte varit. Sa ja det blir det. Kostar gratis nastan. Argentina och kanske Venezuela(?).

Tvivelsviveldrivel

Jag drommer om bebisar hela tiden. Och vaknar med handen pa magen. Ar konstant livradd for att jag ar infertil. Hoppas pa det basta nasta. Och undrar hur det blev sa har. Besattheten.

lordag

Jag hatar inte mig sjalv langre. Det har jag firat med kaffe och mandelcroissant pa Bankdirektorens balkong en hel formiddag. Ingen och jag upprepar INGEN tror pa att jag kommer att kunna lata bli alkohol i ett helt ar. Jag tror lite pa mig sjalv. Trots att alla tidigare forsok gatt fruktansvart fel.

Men kanske var det klumpigt att deklarera detta pa Facebook, liksom sjalvgott men samtidigt ett forsok att lasa in mig sjalv i ett lofte, trigga den dar bevisa att jag kan grejen. Foljden: fyra mail av nyfikna vanner som trodde att ett plus ett skulle bli tre. Man bara assa nae jag ar bara ett fyllo det ar alles.

angst

Jag tror att jag ska dopa om den har bloggen till nykterhetskampen. Dag ett var igar men egentligen kan vi saga att dag ett ar idag. For igar var jag upptagen med att spy och sova. Ett ar av nykterhet borjar nu. Pangstartskott.

(Amanda och Anna om ni laser detta sa vet att jag dor av pinsamhet over mig sjalv. Hoppas att vi kan leka nagra alkoholfria lekar nagongang snart)

Kort och flott

En kort sammanfattning av mitt forsta besok pa en filminspelning.

# Folk jobbar sjukt mycket.

# Allt for manga var allt for snygga.

# Jag fick mest hanga med frun till han som J assisterar at. Hon berattade att hennes man har jobbat borta tolv av de senaste femton manaderna. Jag holl for oronen och skrek lalalalala.

# Alla powerjobb pa filmen var det kvinnor som hade. Deras man var dar och passade barn och passade upp.

# Jag tror att det kommer att bli en jattefin film och ska givetvis hojta for den nar den nar Sverige om nagon halv evighet.

How empty of me to be so full of you.

Sa skulle det vara om han lamnade mig nu. Sa borja om, skapa, tank, skriv, prata, underhall och bygg pa nat, ett liv med mera mitt inte bara vart. Inte for att han ska lamna mig men det maste vara mer.

Nya Zeelands East Cape kanske ar himmelriket pa jorden. Kanns ratt sa har i pasktider att vara i himmelriket. Det enda trakiga ar att jag inte kanner mig ett enda uns friskare i himmelriket an vad jag gjorde i den stora staden. Sa jag ar ratt stationar har i sangen med utsikt over det stora havet fran alla tre fonstren. Om mitt hjarta kunde sluta sla sa fort, och de dar patetiska svimmningarna kunde lamna mig ifred. Pa tisdag ringer doktorn med lite testresultat och den dar delen av mig som alltid tror det varsta ar ganska radd.

Fisketuren var ju friska luften och J hade pa sig en Skargardsdoktorns troja. De andra fick massa fisk. Jag sag en haj bara meter fran baten(obs kanske 100 meter fran stranden, bada I think not) och elva pingviner och ojade mig over alla fiskar de andra mordade for nojes skull. Sen ville jag bara ligga alldeles stilla och inte kajaka(eehh hajen) eller paskfesta ett dyft. Har blir det inga barn gjorda, bildligt talat.

Liveblogg fran en liten liten by pa the East Cape:

Min kille bor i en jattekall undervaning av ett hus, allt ar byggt med tradetaljer och ser ut som en bastu alternativt en norsk hytte. Om jag lyfter pa gardinen sa ser jag en strand. Mest vantar jag pa att kaffe ska landa i min hand. Livet ar finare nar man ar tillsammans. Det var dagens paskmoral.

Idag ska vi fiska, hyra kajak och ga pa paskfest i skogen. Oj nu ska vi visst aka pa fisketur om tio minuter sager J och ser lite bister ut.

Fylla tiden

Fixar med papper och banker och rakningar. Diskar, lagar matlador, fixar trasiga klader. Bokar biljett till komedifestival.

Bladdrar i katalogen for Aucklands writers and readers festival. Fundera pa vem jag helst vill hora prata. Eller om jag vill att forfattare ska forbli gomda bakom ord och inte vara verkliga manniskor som oss eller vem som helst.

Borjar plugga korkortsteori efter ett tillrackligt langt uppehall for att ha glomt det lilla jag en gang visste.

Blir full igen.

Allt for att fylla tiden.

Whateverkanslan

Ledsenheten har overgatt i lite bitterhet istallet nu. Sadar sa att jag tanker att jaha ska det alltid vara sa har nu. Han berattar om de tva han jobbar narmast pa filmen med och hur de flackar mellan nz, London och LA pa olika jobb. Verkligen inte den framtiden jag vill ha. Sitta hemma och vanta. Se sa jag dramatiserar i forvag. Och jag vet att jag later lite sur nar han ringer fast jag lovat mig sjalv att inte vara.

Och sa funderar jag over min uppehallstillstandsansokan. Folk sager si och folk sager sa. Men mellan 6 och 18 manader verkar det som att det kan ta. Under tiden ska immigrationen ha mitt pass. Vilket betyder att jag inte vagar boka nagon biljett till Sverige forran jag fatt tillbaka mitt pass. Snabbast gar det om man ar gifta sager de. Och jag sager gift dig med mig! For allt som det just nu kanns som jag offrat. Och han sager blankt nej. Det gor mig ledsen. Han sager att han vagrar att ha ett snabbt och billigt brollop, att den dagen vi faktiskt gifter oss sa ska det vara speciellt. Och jag bara whatever.

arlig?

Jag tror att jag ar lite av en san dar jobbig millimeterrattvisa- och arlighetsfreak, inget drag jag gillar hos mig sjalv men. Darfor tycker jag av princip att man inte ska gora dumma saker sa som att fuska till sig bidrag. Typ for att det ar olagligt. Daremot tycker jag saklart att det ar skitbra att bidrag finns for de som behover dem. Har i nz delas bidrag ut ratt frikostigt: och det ar inte helt fel att saga att det faktiskt inte lonar sig att jobba minimilonjobb. J fick mer pengar nar han var arbetslos an nar han jobbade heltid pa minimilon!

En av killarna pa jobbet jobbar som byggare pa dagarna och som diskare pa kvallarna. Jobbar alltsa ungefar 80 timmar i veckan. Bade jobben betalar svart. Sa han tar aven glatt emot socialbidrag. Jag undrade varfor. Liksom halla du maste ju fa sa javla mycket lon varje vecka anda.

Den har jobbarkompisen vandrade som attaaring i sex veckor ensam fran sitt hemland till ett grannland i Afrika och kom darifran till avlagsna slaktingar i Nya Zeeland. Han sag pa mig med uppriktigt forvaning. Och sa att du maste val forsta att dar jag kommer ifran ar folk skitfattiga, jag vill ha varenda dollar jag kan komma over for att skicka till mina foraldrar och syskon. Och jag ba ah jag fattar faktiskt. Finns nog inte sa mycket bidrag att forsorja sig pa dar hans foraldrar bor. Sant javla i-landsbarn jag ar.

ps. jag gar sjalv emot mina egna arlighetsvarderingar och jobbar ocksa svart.

Jag kanner mig, ja, lamnad. I ett hav av gula blommor och med hans lillebror med karleksproblemogon boende pa min soffa. Forsoker fylla hal med rodvin och mentholcigaretter pa uteserveringar med alla de som jag borde traffa oftare. Forsoker att inte vanta vid telefonen. Leka att det inte kanns som att var sang inte ar en o dar jag ar helt strandsatt. Leka leka leka att jag inte kanner mig som en pepparkaksgubbe som nagon brutit itu. For herregud inte kan jag, na inte kan jag, kanna mig som en sadan dar halv manniska utan hans blotta narvaro.

Interneta pa bibblan eller sno en ny dator?

Det ar host i luften har. Om tva dagar aker J och sen dagen efter min mamma. For att det ska kannas lite lite varre sa har jag just fatt reda pa att J maste ta med var dator och att det inte finns nagon mobiltackning i den lilla halan de ska spela in film. Man ba see you later skicka ett brev med posten da.

Estocolmo som ingen pa min spanskalektion hort talas om

Min mamma ar sa sot. Vad hon gillar allra mest har forutom den fina naturen ar att folk ar sa trevliga. Trots att det ar en storstad liksom "inte alls som Stockholm dar folk ar sa sura och stressade". Min mamma ar en lantis som varit i Stockholm typ tva ggr. En gang nar jag gick i sexan och vi var dar pa skolresa och mamma foljde med. En annan gang halsade hon pa i en och en halv dag. Men jag tror att hon ar genuint forvanad.

Men jag vet inte jag, stressade kanske men inte sura val. I Stockholm alltsa. Saknar lite. Eller ratt mycket.

Turistguide pa dagtid

Oj nu blev allting valdigt sova-ata-turista-visa runt-aka till stranden-laga mat-turista lite mera-och sa jobba som vanligt da pa kvallarna. Idag ar sjatte dagen min mamma ar har och jag har inte varit irriterad pa henne en enda sekund an.

Svenskt godis

Det finns inget pa jorn som jag gillar sa mycket som losgodis. Efter att ha gratit en skvatt och kramat min mamma pa flygplatsen sa undrar jag sen mest over losgodiset. Varldens storsta pase har hon med sig. Men det inte ar inte Karamellkungen utan Dromgodis, nagot som jag pa en snall dag endast kan beskriva som en mycket mycket blek kopia av Karamellkungen. Besvikelsen, besvikelsen.

Som tur ar hade hon aven med sig atta kexchoklad, ett gang daim och marabou choklad. En dag eller tva ska det val racka.

Men hur gick detta till?

En sjuk grej som jag och J borjat gora ar att kolla pa hus. Vi har en gratis tomt vid havet till vart forfogande. Bara hus saknas. Och typ 600 000. Till att bygga huset alltsa. Men enligt J ar det the responsible thing to do now when we are planning for a family.. Assa bara hjalp, 13 going on 35!

Film(o)tips

De senaste tolv timmarna har jag sett tva mindre bra filmer. Forst skulle vi ha filmkvall/middag med Bankdirektorn och Fastmannen. Enligt konceptet de lagade middag, vi tog med film. Trott och jobbsliten och i behov av att skratta lite valde jag Happy go lucky for att den sag glad ut pa framsidan. J som ar en filmsnobb skrek av forundran over att jag inte sett Offret och hyrde den. Vi hade omrostning och de andra valde att se Offret. Jisses vilken tortyr... Tre timmar senare var den enda som var glad J som glatt babblade om hur de klippt filmen och yadayadayada. Vi andra var bara stela i kropp och sjal.

Och sen avskydde jag Happy go lucky, vilken jobbig karaktar Sally Hawkins spelar. Och handlingen? Vad var handlingen?