Randig pyjamas

Nu ska jag se The Boy in the striped pyjamas. Tror att jag kommer att grina en massa.

Lördagskväll på vår gata i stan

Sicken lördagskväll, knarkar Gaviscon och fyller i oändliga blanketter om bostadsbidrag. Undertecknar på heder och samvete och lovar att höra av mig om jag hamnar i fängelse, hoppas inte.

Och skrattar åt att en av Js bröder lämnat mormonkyrkan för att han inte hade lust att ha på sig det här dagarna i ända. Man ba not dedicated enough, inte bra nog alls.

Alla goda ting är tre?

Åsså var det tre arbetspass kvar. Lättnaden. Men nu har jag ju såklart börjat fundera på vad jag egentligen ska göra i den dryga månaden jag ska gå hemma och skrota och bara bebisvänta.

Misstänker att det kommer innefatta att plöja en bok om dagen och äta löjligt många mackor.

Det senaste på husfronten

Idag hände något spännande i letaboendeföljetongen. Vi tittade på ett radhus som jag ville flytta till! Det hade nytt fint kök, nytt badrum, tyvärr heltäckningsmattor men dock nya, två jättestora garderober, två stora sovrum, hade badkar. Och det var billigare än något av de äckliga skrutthusen vi sett.

Tror ni att J ville flytta in? Nääääee, det är klart han inte ville. För att huset var själlöst enligt honom, han vill hellre bo i ett sunkigt hus med karaktär. Jag skiter totalt i om huset har själ, jag vill bara ha någonstans att bo som har renoverats åtminstone en enda gång efter 1971.

Tider som flytt

Oj. Läser nyheterna om SAAB och spruckna förhandlingar och får ont i hjärtat. Kanske romantiserar jag men vad är egentligen Industristaden utan SAAB, även om allt hopp tydligen inte är ute för framtiden. Men hur som så verkar det som att en långsam och tillika plågsam död är oundviklig. Tänker på då. När mamma och första maken och senare även andra maken åkte dit till fabriken fem dagar i veckan och såg trötta ut när de kom hem. Krumma axlar och stumma händer. Senare så var det kusiner och kompisars första jobb. Och jag, jag skulle aldrig ens tänkt tanken. Men allt jag kan om förmän, montering och linan har jag lärt mig från dem som massförflyttar sig dit i lämmeltåg innan gryning eller hem långt efter solnedgång.

Jag undrar lite hur mycket industrier som kommer att finnas kvar i Sverige om vi tänker tio tjugo år. Det undrar jag verkligen.

Birth plan

Eftersom jag aldrig fött några barn i Sverige vet jag inte hur det fungerar där. Men här måste man i alla fall göra en plan för förlossningen. Som man givetvis får ändra sig angående beroende på vad som händer under förlossningen. Nu måste vi göra våran och trots att jag vet att det inte går att veta vad som kommer att hända på den dagen så vill jag göra lite rätt val redan nu. Men känner mig mest clueless.

Jag tror att både jag och J bestämt oss för att vi vill ha en vattenfödsel. Men när jag googlar lite så förstår jag att det inte är ett alternativ på svenska sjukhus. Och undrar såklart varför? Infektionsrisken? Blir lite nervös och tänker att Sverige vet ju såklart bäst. J hävdar att Sverige har ett i allmänhet överdrivet säkerhetstänkande och att jag inte ska tänka mer på det.

Och petidin är det någon som fått det vid förlossning? Ovanligt i Sverige tror jag. Ganska vanligt här. Hört att många känner sig som att de tagit syra typ. Inte så käckt kanske. Plus att det går över till bebisen och det känns ju onödigt att ge bebisen knark när man inte ens druckit en öl på nio månader. Men eftersom jag inte kan få epidural är jag nervös att jag ska bryta ihop av smärta och skrika efter vilket knark som helst som kan få mig att må bättre en liten stund. Och lustgas? Fungerar det?

Dagens allmäntillstånd

Trött upphöjt till tusen.

Är det meningen att jag ska börja handla och posta julklappar snart då?

Eftersom jag får min sista lön nästa onsdag tänkte jag att det var läge att skriva en jättelång önskelista inför min födelsedag och jul och sätta upp på vår kyl.

Efter pyjamas och böcker kom jag inte på nåt mer jag vill ha.

Så jag lade till juveler också. Men ändå man är ju inte krävande precis.

Pretty please

Jag har ingen lust att vara med barn mer. Min mage är jättemycket i vägen och känns lite som att den ska spontanspricka. Eftersom jag har läst att en normal graviditet varar mellan 37 och 42 veckor så önskar jag mig att bebis är sugen på jordelivet i vecka 37. Komsikomsi.

Om bebisen får för sig att 42 veckor är en bra tid att stanna i magen. Ja då jäklar hotar jag med att dra in veckopengen de närmaste arton åren. Det fungerar säkert.

t-r-ö-t-t

Kom just hem efter en tre och en halv timmes promenad. Orkade inte hålla på och byta bussar och sånt för att kolla radhus. Orken är dock inte riktigt på topp med min hydda.

Nu ska jag vila resten av dagen. Läsa tidningar, äta chokladglass och läsa bloggar.

ps. Såklart vill jag inte flytta in radhuset.

Ett nej tack! Nästa! Nästa!

Huset luktade död hund tyckte jag. Hade goth känsla tyckte J. Vi ville inte flytta in.

I morgon gör vi ett nytt försök med ett radhus med jättestor uteplats.

Här betalas hyran veckovis, vilket är lite finurligt för det gör att jag tycker att något är rätt billigt. Men sen räknar jag om det till svenska pengar och vad det blir i månadshyra. Och då blir jag lite yr när jag inser att jag verkar tycka att det är helt okej att hyra en pytteliten trea med taskig standard för motsvarande 7 500 kronor i månaden.

24

Tjugofyra to go. Om inte totala olusten sätter in så vinner 2009 över 2007 hands down.

Men pretty please då

Strax ska vi åka och titta på ett hus. Nu håller vi tummarna att det i verkligheten är snyggare och betydligt modernare än vad bilderna på internet antyder och sen att ingen annan vill flytta in där.

Solen skiner lite just nu dock

2009 är tydligen det kallaste året i Nya Zeeland på sextiofem år. Och det märks. Känns som att det har regnat och varit grått sedan slutet av mars. Nu kan sommaren lika gärna låta bli att anlända den närmaste månaden med. När bebis är ute och min inre värmetermostat droppat tio grader eller så, då vill jag ha stranden.

Åtta arbetsdagar

Jo men på riktigt, jag har åtta arbetspass kvar. Innan ja... Jag inte vet när jag ska jobba nästa gång eller vad mitt nästa jobb kommer att vara. Det känns mycket underligt. De senaste tio åren har jag alltid haft någon form av plan, även om det bara varit efter det här jobbet ska jag resa dit i sex månader och sen flytta hit. Så plan alltid! Nu... Kanske jobba om ett halvår, ett år eller tre. Kanske omskola mig till florist eller lärare.

Jag ska villigt erkänna att jag känner en hel del lättnad men ännu mer någon form av revanschsug efter mitt karriärsmässigt bortslösade dryga år här.

Vattnet gick på bion

En rolig sak som den något new ageaktiga tanten som håller i föräldrakursen tipsade om senast:

När värkarna sätter igång men det inte riktigt är dags att åka in till sjukhuset än, gå och se en film på bio eller gå ut och ät en romantisk middag för två.

Alltså... Var det ett skämt? Finns det någon som gör detta. En endaste?

Räkna får

Att jag aldrig kan sova när J är ute i natten utan mig. Det är inte på något vis så att jag sitter hemma och vrider mig av hittepåsvartsjuka och hjärnspökeångest.

Jag kan bara inte sova förrän han är tillbaka inom räckhåll.

Min kille är en groupie, eller ja ville vara en groupie tror jag

I går var min kille så väldigt söt. Vi var på middag hemma hos en kollega till J. En av gästerna var en äldre man som klippt den här filmen. J var så totalt starstruck att det var löjligt. Lovar att han var lyckligare när han fick sitta brevid sin idol vid middagen än vad han kommer vara när bebisen föds. Hela vägen hem och halva natten försökte han förklara hur mycket han älskade denna film genom att återberätta ALLT som händer i hela filmen och ALLA repliker.

Det var rätt trist. Men ändå, han var söt på ett lite jobbigt sätt.

Gla' som en lärka

Nya Zeeland är i VM nästa sommar, eller ja vinter här då om rätt ska vara rätt. Jag är görglad, mycket gladare än de flesta nya zeeländare tror jag. Jag jobbade under play off matchen i kväll och sprang in och ut för att försöka få med mig så många snuttar som möjligt. Vid ett tillfälle kom en man och berättade att tjohoo målvakten hade räddat en sån där jättenära frispark. Straff visade det sig att han menade. Typ så mycket kan det genomsnittliga nya zeeländaren om fotboll. Men rugby som har ungefär 1295474 gånger så många regler, det förstår alla.

*firar med en alkoholfri öl*

ps. att det kommer att gå åt den berömda skogen för Nya Zeeland är jag helt säker på men åtminstone så kanske det blir lite partystämning kring VM nu.

)

Tidigare idag när jag var och köpte de där blåbären stod jag även lite förvirrad vid en hylla och valde maränger. Bredvid marängerna fanns en massa kaffebröd. Avlånga, breda och allmänt stora i alla de former. En kvinna med bebis stod och klämde på det olika sorterna och log snällt mot mig.

När jag var lika stor som dig kunde jag sätta i mig en av dessa själv på en dag.

Hej och välkommen till vecka 33 och borta med vinden är tiden då folk inte vågade kommentera min graviditet på grund av min tidigare högst oanseliga utbuktning.