Gött

Så var det mindre än en månad kvar till jag ska bli en gift och respektabel kvinna. Och då fick jag ju lite panik och insåg att det där nyttiga livet i kombination med träning som skulle få mig att fullkomligt stråla av hälsosamhet på den stora dagen, ja det där livet har det ju inte blivit så mycket av. Tänker att jag kanske kan bli snygg på en månad ändå.

Tre minuter senare ser jag att det öppnat ett donutfik (eller fasiken munkar heter det väl på svenska?) cirka fem meter från jobbet. Donutdieten? Den är effektiv va?

Min kille har bacillskräck va

Störd grej som J gör: varje gång Trollets blöja läcker bajs, händer ju inte så ofta nuförtin, slänger J de byxorna hon har på sig. I dag som extra bonus kom jag hem från jobbet och hittade dessutom hennes sängkläder i en påse i soptunnan.

Eh OBS att jag ej rotade i soptunnan men sängkläderna liksom stack upp ur påsen lite.

Lite dyrt och omiljövänligt beteende måste jag ändå få tycka.

Sicka viktiga bryderier va

Nu har jag en mycket viktig fråga. En sån fråga som kan förändra världsordningen ni vet. Shellac, har ni provat det? Har ju förstått att det är da bömb enligt vissa modebloggare. Men vem är jag att lyssna på modebloggare.

Jag hade tänkt att fixa mina naglar själv till bröllopet pga snål. Men den senaste veckan har jag kommit på att jag brukar få till mina tår väldigt likt den stil Jennys man och Johannas dotter kör med. Så vid närmare eftertanke, kanske inte. Och jag har fått ett presentkort på flott spa. Men här i stan, så skulle behöva fixa till mina trasiga naglar kanske fyra dagar innan bröllopet. Håller shellac garanterat så länge, eller finns det ändå risk att jag kommer ha fula naglar på bröllopet.

mvh bridezilla

Snart är det jul ju

Men här sitter jag på golvet och äter lussekatter, som jag lyckades få till att baka igår cirka tre dagar försent, och dricker kaffe. Alla andra sover. Och, TITTA, vi har till och med fått upp en gran. Känner nästan, bara nästan, lite julstämning.

Nu gråter barnet. Julstämning över.

Men alltså varför har jag cirka världens största sked i min kaffe? Lägger till teskedar på önskelistan.

På apoteket

- Ursäkta kan du ge mig det starkaste och mest kemikaliefyllda medlet ni har mot löss tack.

Som vi har hållt på och behandlat och kammat med luskam vareviga kväll. Och tvättat handdukar, sängkläder och solhattar. Så ser jag ändå två tre feta löss kila runt i hårbotten på na. Igen. För att vi behandlat med ett trevligt medel, bara naturliga ingredienser som den trevliga personalen tyckte var absolut bäst för barn osv. Och så känner jag kliklikli i min egen hårbotten igen.

Nu går vi på tyngre grejer. Fuck naturligt.

Tjejen på apoteket pep såklart om att det inte var rekommenderat för barn under två år. Jag ba men jag sa ju att hon fyller två om en enda månad, vad kan det göra för skillnad? Men så bor ju inte lössen hos henne heller.

Och nu känner jag mig elak också. Som skrev det nedan.

Borde som sagt sova och vakna på det där folk kallar rätt sida. När man vaknat på rätt sida är man säkert både smal, snygg, snäll, rolig, sval och förstående.

Dagens spya

Jag har gått runt och tänkte ganska mycket det sista på hur bra vi ändå får allt att fungera. Trots att J jobbar otroligt mycket, att vi inte har någon gemensam ledig dag i veckan osv. Vi ser till att träffas och äta lunch ihop några gånger i veckan istället för alla middagar som vi aldrig äter ihop. Och så. Ser till att vara fina mot varandra. Att jag så mycket mer har förlikat mig med att ja, han jobbar mycket. Jag går inte runt och blir förbannad när det blir sent och han aldrig kommer. Vilket säkert har att göra med att Trollet inte är en bebis längre, jag har ett eget jobb osv osv osv. För alltså det var en sådan otroligt stor grej för oss väldigt länge. Och shit vad jag var bitter länge över att J gick till jobbet på en gång när Trollet föddes. Att jag fick ta en freakin' taxi hem från sjukhuset för att han inte hade tid att hämta oss. Men i alla fall jag har tyckt att jag släppt allt det där. Känt att hans nya jobb är lite mer reglerat och mindre extremt. Och herre allt det där andra fina som är han väger ju upp tusen miljarder gånger att han jobbar för mycket.

I dag har jag dock grinat och surat. Delvis av tröttman kanske. Men J kom hem i dag och meddelade att han måste åka tillbaka hem dagen efter vårt bröllop trots att han bett om ledigt i en vecka. Pga av förändringar i inspelningsschemat. Jag har sett fram emot något så enormt mycket att ha en hel vecka tillsammans. Bila runt, bo på söta bed and breakfast, äta massa god mat, dricka lite vin. Sånt. Nu kommer vi istället ha två dagar att hetsfixa det sista inför bröllopet på plats, själva bröllopsdagen och sen åker han. Och jag är fri att spendera minibröllopsresan på tu man hand med, förvisso söt, tvååring. Jag har rätt att vara sur. Faktiskt.

Men asså asså asså det som gör mig mest sur är att jag vet att om han bara inte var så tyst om sitt privata på jobbet, dvs förklarade varför han hemskt gärna vill ha den veckan ledigt, för att han ska freakin' gifta sig. Då har jag svårt att tro att han verkligen inte skulle få vara ledig.

Ja men vad flott nu fick jag spytt ur mig detta. Nu går vi vidare med livet och går och lägger oss och sover.

Fast ändå gillar jag mitt liv

Den här veckan alltså. Trött. Tröttare. Tröttast. Barn med öroninflammation, ögoninflammation och astma om nätterna. Sovit cirka fyra minuter åt gången i fem nätter. Senaste två veckorna har vi varit på apoteket eller hos läkaren cirka varje dag. Försökt jobba i skift och lösa av varandra i vårdande av sjukt barn. Samtidigt ny tjänst på jobbet och helt överbelastad i hjärnan. Konstant en halv sekund från att brista ut i fulgråt.

På fredag ska jag hämta vår barnflicka som ska vara här i en vecka innan J går på semester eftersom dagis har sommarstängt. Jag ska vara jättesnäll mot barnflickan och ge henne alla kakor, glass och godis hon vill ha om hon tar bra hand om Trollet, kanske till och med ge henne lite lön. Men fan ta henne om hon rymmer till sin släkt i en annan stad.

Okejrå barnflickan är en av Js syrror.

Stressad much?

Tror att decemberstressen gått lite till överdrift när jag mottager ett styck födelsedagskort i posten och ba mäh hallå varför har mamma skickat det, jag fyller ju år om några månader. Och inte kommer på förrän efter tio minuter att jag visst fyller år i morgon.

Men se där. Då fick jag ju tillfälle att upplysa er om det samtidigt. När jag ändå kom på det menar jag.

Ibland är det si och ibland är det så

I tre dagar ba jösses vad underbart fint att få umgås med min lilla vattenkoppa dygnet runt.

På fjärde dagen ba nu byter jag henne mot en flaska vin.

Hemma hit, hemma dit

Förra veckan var det val här. Då sjönk det in att Nya Zeeland har blivit mitt hemland nu efter nästan tre och ett halvt år. Det går aldrig att radera ut min svenskhet, språket, en hel barndom och alla smakminnen. Eller längtan efter familjen och vännerna. Men jag bor här nu. Med min egna familj. Och det här är mitt hemland mer än Sverige just nu.

När det var väl här för tre år sedan.Då brydde jag mig knappt något. Visste pinsamt nog knappt vilka partier som fanns förutom de två största. Tyckte om de som gick segrande ur striden då, John Key och National, att det var fel parti men en ganska sympatisk man som blev statsminister. Nu vill jag spy när jag ser John Key på teve. Och ja, han och National vann igen. Och nu brinner jag inifrån för allt som angår mig här. För Nya Zeeland är verkligen ett paradis på ytan men så mycket skit man hittar om man skrapar bara lite lätt med tumnageln. Det fastnar massa mördade barn, barn som lever i fattigdom på riktigt, var femte barn gör det, allt det vackra som ska säljas ut och att människor här ska behandlas som anställda i ett företag snarare än medborgare. Allt det fastnar under tumnageln. Och det gnager mig.

Trots att valet inte gick som jag ville. Så ja, det var ett verkligen stort ögonblick för mig att för första gången få rösta här.

Men här sitter vi och tisdagsmyser

Vi har löss. Hela familjen. Hemskt trevligt. Det har jag aldrig ens haft när jag var liten.

Oh the joy, oh the joy i att ha barn som går på dagis. Alla fina grejer de får med sig hem. Löss. Skabb. Ögoninfektioner. Och alldeles snart vattenkoppor skulle jag tro eftersom tre av de andra småkidsen fått det nu.

Känns inte löss väldigt 1895? Mycket oglamoröst hur som helst.

Jag åt faktiskt jättemycket grönsaker och frukt i går

Är jag cirka sex år om jag är sugen på glass med chokladsås och marshmallows till middag?

Eller har jag bara helt sjuka matvanor?

Alltså det är lördag ändå, då får jag väl äta något gött?

Men hej bloggen! How are you doing liksom?

Själv har jag jobbat massor, köpt alldeles för många böcker på bokrea, sommaren har kommit på besök men står och tvekar i farstun, jag har varit på gym för första gången sedan 2003. Och min farmor dog i slutet av förra veckan. Så jag har mest legat på sängen och läst ovan nämnda böcker och känt mig ganska liten och långt borta. Och tänkt kring det där som man tänker på när någon dör. Alltings slutgiltighet, det oerhörda i att hon inte längre finns. Sen har jag blundat och tänkt på alla fina minnen jag har.

Skammen

Inte nog med att jag har barn, snart en man, bor i radhus och att vi äger två bilar i den här familjen. Svenssonmarkörer helt enkelt.

Men nu har jag dessutom blivit helt menlös. JAG HAR BÖRJAT SPELA PÅ LOTTO VARENDA HELG.

Slut på bekännelser.

Den där om att alla sjuttiotvå gånger vi ändrat våra bröllopsplaner hade det nog bra om vi hållt oss till det gästfria bröllopet

Bridezilla in da house. På riktigt har jag blivit ganska, eh, arg två gånger de senaste dagarna angående bröllopsbestyr.

Först sjukt sur för att ingen kan skaka fram någon som spelar dragspel och folk är galna och föreslår en jazztrio istället. Putar med underläppen och ba men jag vill ha dragspel! Stampar kanske lite med foten också för att förstärka känslan.

Sen blev jag förbannad på damen som ska göra tårtan för att hon säger att den tårtan vi vill ha inte fungerar eftersom den blir för mjuk. Jag blir sur och tycker att det är väl vi som betalar och nääe, vi vill inte ha något jävla sidenband runt tårtan.

J försöker vara snäll ändå trots att jag beter mig helt galet. Och säger att om jag är Bridezilla är han Groom Kong. Herregu' jag ska gifta mig med världens finaste man med eller utan dragspel, med den pefekta tårtan eller en ful och äcklig tårta. Det är ju ändå det viktiga, att han är finast alltså.

Det låter ju lite platt

Med risk för att detta just nu är barn/bröllopsblogg. En kollega gifte sig för två veckor sedan och kom tillbaka till jobbet i dag efter flott bröllopsresa till paradisö.

Såklart frågade jag helt entusiastiskt hur allt varit. Resan? Vigseln? Festen?

Och hon var inte det minsta entusiastisk tillbaka. Resan hade varit tråkig. Whut? Och själva dagen hade varit okej men ändå en liten besvikelse.

Så måste det väl vara väldigt ovanligt att känna efter att man gift sig? Eller är det någon slags baksmälla på att det som planerats och setts fram emot så länge är gjort?

Men kan inte tänka mig att jag skulle känna så. Nej, nej, nej. Detta ska bli så trevligt så.

Lite tryckt stämning

På lunchrasten i dag satt vi och glodde i skvallertidningar och pratade om Kim och Kris skilsmässa. Jag kläckte ur mig något om att jag för mitt liv inte kunde förstå hur det var möjligt att vilja gifta sig med någon en dag och mindre än två månader senare inte vilja vara gift längre.

Min chef säger då - Ja, min fru lämnade ju mig för min bästa vän efter fyra veckors äktenskap. Med cirka tårar i ögonen.

Kände mig mycket osmidig. Även om jag såklart inte kunde veta detta.

Living la vida loca

Micket nöjd med min redighet i dag.

Har 1. Sålt massa korvar 2. Storhandlat 3. Tvättat och hängt två maskiner tvätt 4. Fått barnet att somna tupplur hemma i sängen 4. Slagit in födelsedags-, välkommen till världen- och tack för att du är en sådan bra kompis-paket som ska postas 5. Mailat tryckeriet och sagt vilket papper vi (eh ljug, inte vi utan J) vill ha till våra bröllopsinbjudningar 6. Skrivit ihop en lista med adresser så att vi kan posta inbjudningarna så fort de är tryckta.

ps. Inbjudningarna förresten så sjuhukt fina och snygga månitro. De rymmer till exempel Vickan och Daniel, en rugbyspelare och en dam i baddräkt. Den eminenta kvinnan som skriver Colombialiv-bloggen, hennes man är det som gjort dem. Bara ett litet tips om någon behöver få något sjukt flott gjort. Dock vill ej lägga upp exempel på bloggen eftersom det vore obehagligt om det skulle visa sig att det i alla år hängt en galen stååålkär här på bloggy som skulle dyka upp och försöka stoppa vigseln. Eftersom stalkern säkert är jättekär i mig och min charmiga, roliga och absolut inte gnällig personlighet menar jag.

Men asså NÄJ

I dag sålde vi korv med bröd för att samla in pengar till Trollets dagis. En av de andra mammorna klappade mig försiktigt på magen och ba I can see there is a number two on the way.

Och jag som kände mig så snygg och mager när jag såg mig i spegeln i morse.

Obs! Även om jag inte direkt är smalast i kommun har jag faktiskt platt mage. Micket viktigt att påpeka. Jag hade på mig en tunika. Damn you tunika.